besvara, om han nnner sig derun -biriogadg. LITTERATUR. Svenska folkets Historia, från äldre till närvarande tider af A.M. StrinnholmFörsta artikeln. Då vi för någon tid sedan i detta blad försökte väcka allmänhetens uppmärksamhet på deita förtjenstfulla verk, vågade vi ej hoppas, alt så snart iå fortsatt vingen utgfren. Det har hkväl nu inträffat, och vi lyckonska dem, som älska sitt fosterlands minren och bäfder, att sålunda bafva erhållit en fullständig framställving om Sveriges hedniska wid, fullkomligt värdig at ställas vid sidan at det bästa, Sveriges mest förtjeuta häfdatecknare hittills lemnat oss. Då vi nu, som förut, öfverlemna förtjensten af en fullständig. recension åt dem, som njutit en högre invigning i Clios helgedom, vilja vi blott beledsaga vår enmälan med några reflexioner, som vwvi smickra. oss ej skula bpefinnas alldeles främmande for ämnet. Detta verks sednare band ugöres af tvenne afdelningar, eller, om så behagas Kapitel, hvaraf det förra upptager bokens största del, och innefattar de gamle S5tandinavernas vikingafårder och seder, det sednare kristendo:neus införande. På en gång rikbaltig och väl ordnad är den tafla, författaren lemnar af våra förfäders utvandringar. Redan omkring Christi födelse forbereddes det stora drama uti verdshistorien, och författaren har med skäl antydt, att Skandinavernas deltagande deruti under de första femhunodrade åren var egentligen ett bibang till den stora Göthiska eller Germaniska folkstammens krig mot det Bomerska verldsväldet; men att nordens folkslag sedermera, då Germanernas stammar nedsaut sig i de intagna Romerska provinsersa, började att kriga på egen haud. Författaren hade med skäl åunnat tillägga, att, om man vili antaga gamla histo.iens slut hafva inträffat vid Christi födelse och Augusu tid, för hvilket tillräckligt många skäl tala, så kan man betrakta bela perioden detifrån till Columbus och reformationen, såsom ec så godt som oupphörhg folkvandring, blott sfbrusen i vågra få mellsnskof. Sådana voro de tvänne första secklerua efter Christi födelse, då Romarues makt satte en gräns för de nordliga ech östliga folkslagens framträngande, samt de tvenne seklerna efter ko:stågens slut, då både nordens och österns eöfringsfeber bade blifvit någorlunda aftyld; ty i tredje, fjerde och femte — sekierna efter Christi födeie frambröt en flod af Germanisk-Skandinaviska folkstemmar mot:det Romerska södra Europa, och uuderkufsade det. I de tre följande seklerna derpå, utskickade Muhemed sina svärmande ska:or från Arabiens öknar, för alt öfversvämma Asien och Europa, under det vid sammnia tid Nordens krigare strömmade at, för att dela med de förutgångna stammarna södra Europes förmåner, till dess de ändteligen sammansmälte genom christerdemens ägärd, bild:de en oöfversiigliggförmur mot Islams vidare framsteg, och utkräfde under de tvåhundraiåriga -korstågen en blodig hämnd på Muhamedanerna för deras fordna öfvervåld. I alla de folkrörelser, som efter femte seklet ändrade Europas ut eende och ställning, spelace Norrmän eller Skandinaver en af de forsta roleina, och voro, i synnerhet sedan de blifvit bosatta i de södra länderna, så ged! som kärnan i ala Europeiska företag. Denna episod leder oss tillbaka till Hr Suionholm och hans arbete. Med utmärkt historisk talang har författaren förstått, att skildra de stora Norrmanna-höriågen, som va:ade nära trehundrade år, och som, märkvärdigt nog, så väl börjades som slutades uti England; ty omkring år 756 visade sig för första gången nordiska vikingaflottor på Biitinuiens kuster, och omkriog 1066 kunna deras förnämsta falitåg anses som slutsde. Vid samma tid som Wilhelm eröfraren intog Englaxd, hade Norrmännen till största delen bemäktigat sig Neapel och Sicilien, äfvensom Varegerna eliter Skandinaverna hade under en Rurik och en Oleg gruudlagt Norrmönnernas välde uti Ryssland. Härigenom var vår folkstsio herskabde så val i norden, som södern af Europa, samt i denna verldsdels medelpunokt, för hvilken man gerna kan erkänva Britannien. — Skildringen af de etthundra och tjugoåriga ströfiåg, hvarigenom Nor; mannen sluieligen i Frankrike tillkämpade sig No:mandiets bisittviuy under Rolf, fordrar en skicklig författsre, för att ej cenom sia enformighet blifva tröttande, och man inåste medgilfva till Ir Strinpholms välförtjenta heder, att han, 1 afseende på stil och framställvingssätt af deua blodte stänkta tidehvaf, vida står öfver den prisbelönte Depping med olla dennes obestridliga forskare-förtjenster. Vida mera upplyfted utsf sitt ämne kan häfdatecknaren vara vid cskildrineen at Norrmänrernas kris Enolond