besvara, om han nnner sig derun -biriogadg.
LITTERATUR.
Svenska folkets Historia,
från äldre till närvarande tider af A.M. Strinnholm-
Första artikeln.
Då vi för någon tid sedan i detta blad försökte väc-
ka allmänhetens uppmärksamhet på deita förtjenstfulla
verk, vågade vi ej hoppas, alt så snart iå fortsatt
vingen utgfren. Det har hkväl nu inträffat, och
vi lyckonska dem, som älska sitt fosterlands minren och
bäfder, att sålunda bafva erhållit en fullständig fram-
ställving om Sveriges hedniska wid, fullkomligt värdig
at ställas vid sidan at det bästa, Sveriges mest förtjeu-
ta häfdatecknare hittills lemnat oss. Då vi nu, som
förut, öfverlemna förtjensten af en fullständig. recension
åt dem, som njutit en högre invigning i Clios helgedom,
vilja vi blott beledsaga vår enmälan med några reflexio-
ner, som vwvi smickra. oss ej skula bpefinnas alldeles
främmande for ämnet.
Detta verks sednare band ugöres af tvenne afdelnin-
gar, eller, om så behagas Kapitel, hvaraf det förra upp-
tager bokens största del, och innefattar de gamle S5tan-
dinavernas vikingafårder och seder, det sednare kristen-
do:neus införande.
På en gång rikbaltig och väl ordnad är den tafla,
författaren lemnar af våra förfäders utvandringar. Re-
dan omkring Christi födelse forbereddes det stora dra-
ma uti verdshistorien, och författaren har med skäl an-
tydt, att Skandinavernas deltagande deruti under de första
femhunodrade åren var egentligen ett bibang till den stora
Göthiska eller Germaniska folkstammens krig mot det Bo-
merska verldsväldet; men att nordens folkslag sedermera, då
Germanernas stammar nedsaut sig i de intagna Romer-
ska provinsersa, började att kriga på egen haud.
Författaren hade med skäl åunnat tillägga, att, om man
vili antaga gamla histo.iens slut hafva inträffat vid
Christi födelse och Augusu tid, för hvilket tillräckligt
många skäl tala, så kan man betrakta bela perioden
detifrån till Columbus och reformationen, såsom ec så
godt som oupphörhg folkvandring, blott sfbrusen i vå-
gra få mellsnskof. Sådana voro de tvänne första seck-
lerua efter Christi födelse, då Romarues makt sat-
te en gräns för de nordliga ech östliga folkslagens
framträngande, samt de tvenne seklerna efter ko:s-
tågens slut, då både nordens och österns eöfrings-
feber bade blifvit någorlunda aftyld; ty i tredje,
fjerde och femte — sekierna efter Christi - födeie
frambröt en flod af Germanisk-Skandinaviska folkstem-
mar mot:det Romerska södra Europa, och uuderkufsade
det. I de tre följande seklerna derpå, utskickade Mu-
hemed sina svärmande ska:or från Arabiens öknar, för alt
öfversvämma Asien och Europa, under det vid sammnia
tid Nordens krigare strömmade at, för att dela med de
förutgångna stammarna södra Europes förmåner, till dess
de ändteligen sammansmälte genom christerdemens ä-
gärd, bild:de en oöfversiigliggförmur mot Islams vidare
framsteg, och utkräfde under de tvåhundraiåriga -kors-
tågen en blodig hämnd på Muhamedanerna för deras
fordna öfvervåld. I alla de folkrörelser, som efter fem-
te seklet ändrade Europas ut eende och ställning, spe-
lace Norrmän eller Skandinaver en af de forsta roleina,
och voro, i synnerhet sedan de blifvit bosatta i de sö-
dra länderna, så ged! som kärnan i ala Europeiska
företag. Denna episod leder oss tillbaka till Hr Suion-
holm och hans arbete.
Med utmärkt historisk talang har författaren förstått,
att skildra de stora Norrmanna-höriågen, som va:ade
nära trehundrade år, och som, märkvärdigt nog, så
väl börjades som slutades uti England; ty omkring år
756 visade sig för första gången nordiska vikingaflottor
på Biitinuiens kuster, och omkriog 1066 kunna deras
förnämsta falitåg anses som slutsde. Vid samma tid
som Wilhelm eröfraren intog Englaxd, hade Norrmännen
till största delen bemäktigat sig Neapel och Sicilien,
äfvensom Varegerna eliter Skandinaverna hade under
en Rurik och en Oleg gruudlagt Norrmönnernas
välde uti Ryssland. Härigenom var vår folkstsio her-
skabde så val i norden, som södern af Europa, samt
i denna verldsdels medelpunokt, för hvilken man gerna
kan erkänva Britannien. — Skildringen af de etthundra
och tjugoåriga ströfiåg, hvarigenom Nor; mannen sluieli-
gen i Frankrike tillkämpade sig No:mandiets bisittviuy
under Rolf, fordrar en skicklig författsre, för att ej ce-
nom sia enformighet blifva tröttande, och man inåste
medgilfva till Ir Strinpholms välförtjenta heder, att han,
1 afseende på stil och framställvingssätt af deua blodte
stänkta tidehvaf, vida står öfver den prisbelönte Dep-
ping med olla dennes obestridliga forskare-förtjenster.
Vida mera upplyfted utsf sitt ämne kan häfdatecknaren
vara vid cskildrineen at Norrmänrernas kris Enolond-