Slott, skulle, om han lefde, vara utestängd från den
rättighet, som nu hvarje murmastare eger. Men alla de
öfriga föreskrifterna skulle utan tvifvel vara till föga
mehn, om blott den - enda förändringen gjordes
1 nu existerånde författning, att hvem som ville, kun-
ds för sina egna byggnader och reperationer t-ga
arbetsfolk, hvar han behagade. Då . staden har
ett Embets- och Byggningskoilegium, som skall tillse, att
inga byggnader uppforas emot stadgade ordningar, och
liksledes en brandsyn hvarje år skall kontrollera, det in-
gen vårdslöshet med eldstäder fir ega rum, så synes det
föröfrigt onekligen nog stängt och för vår tid nära o-
begripligt, att icke hvar och en i öfrigt för sitt eget
arbete skall få använda hvilkens biträde han vill, och
Jäta göra sitt arbete så godt eller så dåligt, nan behagar.
Det syne: oss derföre, för sakens och Hr Öfverstått. äl-
larens egen skull, varit önskligt, om han hade inskränkt
sig till fores!ående af en förändring af detia enda stad-
gande, som, vi medgifva det, likväl visserhgen är ett af
de hufvudsakligaste, men som också är det, emot hvil-
ket minst hade kunnat invändas. Men vi blifva re-
dan, emot vår föresats, för vidlyfiige och återgå således
till utlåtandet. Efter sjelfva ingressen, som redogör för
anledningen till utlåtandet, beter det:
Behofvet af åtgärder till byggnadskonstens upphjel-
pande och byggnadslöretags befordrande i hufvudstaden
lärer en och hvar böra medgifva, som i betraktande
tager de sednare årens många exempel på misstag och
fel vid byggnaders utförande, bristen på smak och
stil i de fleste nyare bygguader, hushyrornes ste-
gring, den mindre bemedlade foikklassens behof af
sundare och rymligare boningar, samt de utom-
ordentliga kostnader, hvarmed byggnadsföretag här-
städes äro förenade. Ej eller torde det med
skäl kunna bestridas, att en önskvärd förändriog i des-
sa förhållanden icke är att pårakna, så länge bygguads-
yrket; utöfning fortfar att, till den grad som nu, vara:
underkastadt skråförfattningarnes tvång, enär personer af
högre konstbildning ogesna vilja i handtverksembeten
ingå, samt rättigheten att byggaadskonsten idka är
ioskränkt till ett så rnga antal personer, att någon
egentlig täflsn till konstens utveckling emeilan dem icke
påkallas, och de äro i tillfälle ett nästan efter godtycke
uppstegra betalningen för deras biträde vid byggnuads-
företag.
Ti:låtelse ull en friare utöfning af byggnadskonsten
skulle deremot, enligt min tanka, framkalla flere idkare
af denna koust jemte större tillgång på arbeiare, genom
deraf uppkommande täflaa befordra konstens framsteg
och bereda nedsättning i nuvarande höga arbetslöner
och andra byggnadskostnader, samt dyrsedelst föranleda
till byggnaders uppförande mera allmänt och efter bärt-
t:e smak och stuk än hittills; och då min embeispligt
är att efter öfvertygelse söka befrämja i stadeu3 inne-
vånares allmänna fördel i berorde afseende, framför
ett och annat Handtverksembetes easkilda intresse, tve-
kar jag icke att 1 underdsnighet tillstyrka en så-
dan större frihet till byggnadsyrke s utöfvande här i
staden.
Då Lkvål dylika förändringar i de af ålder befonna
skrå-imrättvingarna böra med försigtighet och endast
smånigom införas, på det näriogsidkarne ej måite blif-
va för mycket lidande, och man jemväl må hafva till-
fälle att af erfarenhet närmare bedöma, huruvida det
nya systemet, man viljiimföra, uppfyller ändamålet; då
dessutom ifrågavarande handtverksembetens totala upp-
häfvande skulle, på sätt Poliue Embets- och Byggnings-
Kollegium samt Borgerskapets Äldste i deras yuranden
utvecklat, åstadkomma rubbning i borgerskapets klassi-
fkatron och menligt inverka på atskiltga andra muni-
cipala förhållanden; då det äfven är fur allmän och en-
skild säkerhet nödvändigt, att blott sådane personer
vill byggnadskonstens idkande i hufvudstaden berättigas,
som visat sig ega skicklizhet dertill; och då billighe-
ten fordrar, att inom samma väringsgren den ene idka-
rin icke betungas mera än den andre, utan 1 förhål-
lande till större rörelse; så anser jag rättigheten till
byggnsdsyrkets bedrifvande bär i staden icke bora ut-
sträckas längre, än att hvar och en väl frejdad person,
som hos Politie- Embets- och Byggmugs- kollegium här-
tili sig aumäler och ej allenast företer, antingen af honom
sjelf förlattade ritningar och planer til Il ansenligare bygg-
nader, jemte iatyg från Kongl. Akademien för de fria
konsterr na eller af Stadsarkiickten, att dessa rimingar
och planer äro enligt byggnadkonstens reglor upp-
gjorde, eller ock nyssnämnde Kongl. Akademiens el-
ler Stadsarkitektens bevis, att sökanden eger så
mycken teoretisk insigt 1 denna konst, som erfordras tör
att kunna efier andras ritningar pålitligt uppföra
sådana byggnader i större och mindre skala, som
i hufvudstaden almännast förekomma, utan jemväl
i begge fallen, med sakkunnige och trovärdiga perso -
ners iatvg styrker sig halva godkänd praktisk erfaren-
het och skickhghet i yrket, samt derjemt e, om så pröf-
vas nödigt, framlägger tiiningar på de byggnader ban