spärrade fängelserum och herrar gode män begagna
den försigtigheten att sätta sig i besittning af sjelfv:
skriften, så synes väl svårt att i händelse af god
männens förnekande, bevisa sanningen deraf; men er
omständighet, som gode männen icke lärer betänkt, ha
likväl satt mig i tullfälle dertill, ty för det första va
tillsammans med dem vid ifrågavarande tillfälle, äfven
herr grosshandlaren Braune, hvilken jag anser aga för
mycken hederskänsla för att hafva deltagit i det anlag-
da bedrägeriet, och för att kunna förneka sanningen al
min uppgift, då han efter hvad jag nu begär, derom
blir inför Kämnersrätten tillfrågad; för det andra tillå-
ter lagen, uti 17 Kap. 7 S. Rättegångs-balken en full-
mäktig alt vittna i sådane ämnen, som icke 1 förtroen-
de, det vill säga, emellan fyra ögon, kommit till hans
kunskap, och jag anhäller alltså att herr vice härads-
höfdingen Göök må inför Kämnersrätten häröfver ede-
ligen blifva hörd, och för det tredje var skriften icke
uppsatt hvarken af gode männen eller deras synliga
ombud, hvadan författaren af denna skrift äfvensom de
personer, för hvilka den blifvit förevist och hvil-
ka jag anhäller en annan gång få nämna, alltså blifva
mine ytterligare vittnen.
Men detta gode männens misslyckade försök, gaf
emedlertid mig en upplysning, som de troligen minst
ämnat, eller den, att deras ifrågavarande bemödanden
att framkalla ett kompagniskap, och bringa mig under
session, icke kunde, efter hvad förut är nämndt, inbe-
räknas på massans fördel, utan endast åsyftade ett
skyddsvärn för dem sjelfva mot det reconventions-an-
svar, som de nu äntligen insågo mig äga rätt af dem
utkräfva, äfvensom ett försvar för Landshöfdinge em-
betets lagstridiga åtgärder. Härigenom inhämtade jag
äfven. den tröstande upplysningen att deras välde öfver
Domaremakten icke var lika säkert, som det de ägde
öfver den executiva — och, att de således verkligen
fruktade, det domstolen skulle, trots alla deras resour-
ser och miktigare inflytanden kunna bedöma min
sak, både rättvist och opartiskt — dessutom öfverlem-
nar jag åt, mina herrer domare och åt hvarje rätt
skaffens man att bedömma huru konseqvent det är, af
män som sålunda sjelfve sökt genom både tortur och
list, bedraga och förleda mig, till en falsk uppgift och
till afsägelse från alla anspråk på både heder och väl-
färd, att just dessa män nu upptråda såsom redlighe-
tens organer, för att utkräfva straff å mig, för det de,
genom egen oförsigtighet, möjligen kunna i en framtid
komma att förlora ett i alla hänseenden mindre betyd-
ligt penningebelopp. Och torde såsom bevis derpå,
att de så väl emot mig, som emot min moder anställ-
da förföljelser äro helt och hållet främmande för kon-
kursmassans intresse och min moders verklige herrar
kreditorers vilja, jag nu i ödmjukhet få erinra, att det
af herr Wijk i detta afseende begagnade redskap, f.
d. kopvardi-skepparen herr A. E. Heger, som, under
rubrik af massans gode man egentligen: vidtagit och ut-
fört alla de a konkurs-administrationens vägnar verk-
ställde våldsamheter, sådant oaktadt i sjelfva verket ic-
ke är hvarken fordringsägare eller god man i konkur-
sen, ty den förra egenskapen upphörde derigenom, att
den af honom till firman försålde vexel, deshonorerad,
från Hamburg med protest hit återkom, och egenska-
pen af god man har han inför Rådhusrätlten redan den
13 sistl. Januari sig afsagt, just på den grund, att han
i massan icke ägde någon fordran, hvarföre ock Råd-
husrätten i stället till massans gode män förordnat han-
delsbolaget Matsson Braune och herr grosshandla-
ren J. A. Westerberg
Missödet med den vägrade underskriften nedslog emed-
lertid icke herr Hegers mod att på annat sätt söka
vinna det för herr Wijk så angelägna mål. Herr Hie-
ger, som ansett allt lofligt, då det åsyftade att förnär-
ma mina lagliga rättigheter, hade genom en egenmäk-
tigt anställd husvisitation i mitt enskilta boningsrum,
funnit för godt att tillegna sig alla mina papper, hvar-
ibland händelsevis äfven befanns ett af mig vid något
tillfälle uppsatt project till bolagskontrakt emellan mig
och min moder, men hvilket aldrig kommit till något
afgörande och följaktligen icke blifvit af henne under-
skrifvet, glad öfver detta fynd, hastade herr Heger till
Rådhusrätten för att derstädes begära mitt förs ättande
i cessions-tillstånd, men såväl fyndet som åsyftningen
dermed blef tllintetgjord genom Rådhusrättens utslag
den 26 sistls Mars, hvarigenom: bemälte rätt förklarade
sig icke kunne bifalla det väckta cessions-påståendet.
Och ehuruväl gode männens ombud, herr vice härads-
höfdingen Göök, öfver samma beslut i Kongl. Hofrätten
reservalionsvis sig besvärat, har händelsen likväl så foö-
gat, alt denna besvärsskrift sentidigt till Kongl. Co
rätten inkommit, och att alltså utslaget, på sätt i äd-
mjukhet bifogade Kongl. Hofrättens diariibevis hestyrv-
ker, nu mera vunnit laga kraft.
Det är således en lagligen konstaterad visshet, utt
jag icke varit bolagsman uti bandelsfirman C. Lidbäcks