och Englands finanser uttalade ett gemensamt veto mot
bvarje krigstörsäk.
Talaren bevisade nu genom hisioriska exempel riktig-
heten af sitt pistående, att allianserne stater emelfan
måste vara förandesdliga i den mon stateraas förändrade
intressen sjorde det eaa eller andra förbandet till ett
behor för dem. Fraak: ise hade, efter Sulirevolutionen,
känt sig draget till England, icke alienast genom den
sympan, tvenne fria folk nödvändigt måste hysa för
hvarandra, utan älven serskildt gesom germensamheten i,
de intresssa och principer, som båda staterna haft och
användt vid de stora frågorna om dena allmänna HEuro-
peiska politiken. Telaren ville serskildt afbandla tre af
dessa frågor, för att bevisa huru inoerlig harmonmea e-
mellan Euglsad och Frankrike varit; hao menade den
Belyiska, den Pyreneiska, och den Orientaliska fråg:
Sedan Hr T. törst skärskådat de Belgiska Pagerisen
heteraa, tikväl utan ait lemna några upplysningar
dena ståadpunkt, hvarpå de BelgiskHolländska tvisterna
för närvarande befunno siz, ofvergick han till Spanievy
sägande : Dåa erdiaand var dod, och hans dotter
bestämd till throafölja inna, uppkom, som J alla veten,
er successioassiril. Härvid oroade oss icke den egent-
liga rätisfeågan, emedan vi enligt våra politiska gy uod-
satser erkänna ala faktiskt bestående regeringar. M
visserligen var det oss angenämt ait den faktiskt bestå iå-
ende, och således i våra ögon rättmätiga regeringen,
just var Drottningens, och att Franska nationen unuder-
stödde Ferdinands testamentariska disposition till sin
dotters förmån genom det bifall; som dess omätliga plu-
raliet egsade deråt. Vi hafva, i hänseende till Spani-
en, följt samma politik som, allts dan Ludvig XIV:s
tid, vait Fraokrikes, d. v. s. vi hatva sökt förena
Frankrikes och Spanien: intressen, för att på detta sätt
närmare sammanfläta förbindelsen emellan båda länderne,
än som kunnat ske genom slägtskapsbandet mellan de
regerande husen. Drottninsens fiender voro äfven våra;
de Spanska Carlisterna likoa alliför mycket de Fiansy-
ske, att vi icke skulle gifvu Drottmuogen företräde fram-
för hennes medtäflare. Här funno vi England på sam-
ma väg som vi. Det hade verksammare än vi bidragit
till Drottning Marias upphöjelse på den Portugisiska
tbronen, och åtog sig nu, med samma nit som vi, Isa-
bellas sak. skule vi icke blifvit förrädare mot våra
egna intressen, om vi vägrat att göra gemensam sak med
England? — Men, förebrår oss Hr Fitzjames, J hafven
bedragit Er, i alla Edra förhoppningar rörande Spanien.
J haden hoppats kunna etablera en jus:emilieu-regering
i Spanien, och i dess ställe halven J låtit en verkag
skräckregering imföras der, som, inför F.dra ögon mör-
dar och härjar, och tillåter, att mean ibjälskjuter qvin-
nor. —- Härtill svarar jag, att icke ens spanska re-
geringen, änzu miadre vi, äro ansvarige för de ryslig-
heter, hvilka begås af de afskum, som i revolutionära
tider så lätt hänföras till utsväfningar. Aldraminst an-
står det restauratlionens män, att framkasta en siden fö-
rebrielse. Ricgo, Empeceimado och oräkneliga andra
offer, i
emot man å andra sedan ej kan förebrå vär trefärsade
lo inför resiaurations- bajonetiernas ögon, hvar-
fara, alt hon varit vittne till någou af ge ogeroic-
ar, man nyligen trott sig kunna. tillvita Spanivrerne.
4 vå Oe O i
— Men, frågar man sidere, hvad skolen J göra, em
en republik appstod i Spanien? Jag svarar, lt jag hy-
ser det törtroende til vår:iids anda, som även fram-
trängt ö vev Pyseneerna, stt bon skall bevsra Spanien
K
i
i
I
(
I
I
i
i
för en dylik föreleeiss. Detta Lud har hefi fölikom-
ligt tilllelle ott beiwekta den afgund, som avarkis!
rysligheter bereda, att cet icke skule taga sg ul vara
)
der ör. Och om oivckan vrle, att sådana tidanden ho-
de sig på-spanien. så skulle vi derföre ice upphö-
P Di i Ut
ra, all ena aenna
gaude. Men aldrig sku
t 2 2 a
ena asnan natiocs bödlar. (Slut
. LU
nations öde värt delia-
Frankrike jemna
Portugal. w
ii bad som meddelades i gårdagshbladet
Sisom ti
få vi oimna, att nigra modificasioner
från detia
at ministörec, enligt de senaste undersiuslerne fån
Lissabon, egt rum. ..oasiljpresidinten och Krigsmi-
nistern Hertign af Terccira, som. blifvit che! för
Pins Fe dimands generalstsb, har utuädt ur kabicettet,
och Grefve Killa Real, som var utrikes minisier, har
emotiazit krigspo völjen. Hvem som kommer att efier-
träda Hertign i pres identskapet ier kosseljen, synes
änvu ej vera Al sjordt. He tigen ol Falmettla, om var
ett slaves minister van portlölj, har biiv:t uvikes mi-
pister eter Giefve Villa Real, och Freire flysted från
inrikes- till mejade per ementet. Til: inrikes minister
är He Rodrigo da -t onseca Magelhaens utnämnd,
Det är således blott Hertigen af Terceira och marinmi-
nist.rn Gorzales Miranda, som gråvit sina dimissioner:
resten af uto aronivgarve är blott omflytiningar från ett
departe sent till ett annat. Cortes skule sammanträda
den 25 i förra månaden, och ministrarne smickrade
,
äg med hoppet, att få majoriteten i ksmrarne för sig.