och Englands finanser uttalade ett gemensamt veto mot bvarje krigstörsäk. Talaren bevisade nu genom hisioriska exempel riktigheten af sitt pistående, att allianserne stater emelfan måste vara förandesdliga i den mon stateraas förändrade intressen sjorde det eaa eller andra förbandet till ett behor för dem. Fraak: ise hade, efter Sulirevolutionen, känt sig draget till England, icke alienast genom den sympan, tvenne fria folk nödvändigt måste hysa för hvarandra, utan älven serskildt gesom germensamheten i, de intresssa och principer, som båda staterna haft och användt vid de stora frågorna om dena allmänna HEuropeiska politiken. Telaren ville serskildt afbandla tre af dessa frågor, för att bevisa huru inoerlig harmonmea emellan Euglsad och Frankrike varit; hao menade den Belyiska, den Pyreneiska, och den Orientaliska fråg: Sedan Hr T. törst skärskådat de Belgiska Pagerisen heteraa, tikväl utan ait lemna några upplysningar dena ståadpunkt, hvarpå de BelgiskHolländska tvisterna för närvarande befunno siz, ofvergick han till Spanievy sägande : Dåa erdiaand var dod, och hans dotter bestämd till throafölja inna, uppkom, som J alla veten, er successioassiril. Härvid oroade oss icke den egentliga rätisfeågan, emedan vi enligt våra politiska gy uodsatser erkänna ala faktiskt bestående regeringar. M visserligen var det oss angenämt ait den faktiskt bestå iående, och således i våra ögon rättmätiga regeringen, just var Drottningens, och att Franska nationen unuderstödde Ferdinands testamentariska disposition till sin dotters förmån genom det bifall; som dess omätliga pluraliet egsade deråt. Vi hafva, i hänseende till Spanien, följt samma politik som, allts dan Ludvig XIV:s tid, vait Fraokrikes, d. v. s. vi hatva sökt förena Frankrikes och Spanien: intressen, för att på detta sätt närmare sammanfläta förbindelsen emellan båda länderne, än som kunnat ske genom slägtskapsbandet mellan de regerande husen. Drottninsens fiender voro äfven våra; de Spanska Carlisterna likoa alliför mycket de Fiansyske, att vi icke skulle gifvu Drottmuogen företräde framför hennes medtäflare. Här funno vi England på samma väg som vi. Det hade verksammare än vi bidragit till Drottning Marias upphöjelse på den Portugisiska tbronen, och åtog sig nu, med samma nit som vi, Isabellas sak. skule vi icke blifvit förrädare mot våra egna intressen, om vi vägrat att göra gemensam sak med England? — Men, förebrår oss Hr Fitzjames, J hafven bedragit Er, i alla Edra förhoppningar rörande Spanien. J haden hoppats kunna etablera en jus:emilieu-regering i Spanien, och i dess ställe halven J låtit en verkag skräckregering imföras der, som, inför F.dra ögon mördar och härjar, och tillåter, att mean ibjälskjuter qvinnor. —Härtill svarar jag, att icke ens spanska regeringen, änzu miadre vi, äro ansvarige för de rysligheter, hvilka begås af de afskum, som i revolutionära tider så lätt hänföras till utsväfningar. Aldraminst anstår det restauratlionens män, att framkasta en siden förebrielse. Ricgo, Empeceimado och oräkneliga andra offer, i emot man å andra sedan ej kan förebrå vär trefärsade lo inför resiaurationsbajonetiernas ögon, hvarfara, alt hon varit vittne till någou af ge ogeroicar, man nyligen trott sig kunna. tillvita Spanivrerne. 4 vå Oe O i — Men, frågar man sidere, hvad skolen J göra, em en republik appstod i Spanien? Jag svarar, lt jag hyser det törtroende til vår:iids anda, som även framträngt ö vev Pyseneerna, stt bon skall bevsra Spanien K i i I ( I I i i för en dylik föreleeiss. Detta Lud har hefi fölikomligt tilllelle ott beiwekta den afgund, som avarkis! rysligheter bereda, att cet icke skule taga sg ul vara ) der ör. Och om oivckan vrle, att sådana tidanden hode sig på-spanien. så skulle vi derföre ice upphöP Di i Ut ra, all ena aenna gaude. Men aldrig sku t 2 2 a ena asnan natiocs bödlar. (Slut . LU nations öde värt deliaFrankrike jemna Portugal. w ii bad som meddelades i gårdagshbladet Sisom ti få vi oimna, att nigra modificasioner från detia at ministörec, enligt de senaste undersiuslerne fån Lissabon, egt rum. ..oasiljpresidinten och Krigsministern Hertign af Terccira, som. blifvit che! för Pins Fe dimands generalstsb, har utuädt ur kabicettet, och Grefve Killa Real, som var utrikes minisier, har emotiazit krigspo völjen. Hvem som kommer att efierträda Hertign i pres identskapet ier kosseljen, synes änvu ej vera Al sjordt. He tigen ol Falmettla, om var ett slaves minister van portlölj, har biiv:t uvikes mipister eter Giefve Villa Real, och Freire flysted från inrikestill mejade per ementet. Til: inrikes minister är He Rodrigo da -t onseca Magelhaens utnämnd, Det är således blott Hertigen af Terceira och marinminist.rn Gorzales Miranda, som gråvit sina dimissioner: resten af uto aronivgarve är blott omflytiningar från ett departe sent till ett annat. Cortes skule sammanträda den 25 i förra månaden, och ministrarne smickrade , äg med hoppet, att få majoriteten i ksmrarne för sig.