. j (Insändt.) -: MARKVARDIGHETER FRAN OCH EFTER 1834 OCH 1833 ÅRENS RIKSDAG, TILL UPPLYSNING OCH RATTELSE VID EN KOMMANDE. (Foris. fr. N:o 110.) Fjerde stycket. . Om konvoykommissariatet och konvoyafgiften, eller som den nu heter: afgiften till Handelsoch sjöfartsfonden. Under riksdagen väcktes inom Borgarståndet motion om upphörandet eller minskniug af den dittills såkallade konvoyafgiften. Deruti utreddes, att densamma, från början tillkommen för Svenska handelns beskyddande uti Medelbefves mot Barbaresk-staterna, ganska . godtyckligt blifvit både bestämd och använd, att sedan Barbaresk-staterna mumera dels kommit under civiliserådt lands välde och deis annorlunda blifvit. underkufvade, Svenska handeln på Levanten på annat sätt kunde försåkras; att om ock serskilda medel ändå derföre erfordcades, beloppet deraf kuade bestämmas och upptagas bland andra statsutgifter, och såsom sådane redovisas; att tiden vore inne alt efter nutidens siatsskick utreda, om afgilften vore alt anse såsom en. statsverkets ordinarie inkomst eller såsom bevillning m. m. som motiohen utförligt upptog. Då denna motion väcktes, ådrog den sig all möjlig uppmärksamhet. Efier riksdagsformen remitterades den till Statsutskottet. Den fick der hvila sig eu längre tid än som fordrades för att glömmas af mängden. Först efter nära ett års förlopp framdrogs den i sammanhang med granskningen af konvoy-kommissariatets räkenskaper för år 1831. Man vidrörde den dock ganska lösligt. Man kringgick hufvudfrågan, som var ait undersöka i hvad mån regeringen ensamt tillkom, att fastställa beloppet af konvoyafgiften och disponera om dess användande, eller hufFruyida, och i sådant fall, hvarifrån regeringen härledde