erläggandet af postkontorets rekommendationsarfvode för de till riksgäldskontoret afgåeude penningepaketer. Dessa förluster anser han ej för högt -upptagua till 390 Rdr Banko, eller samma summa, som blifvit Krigskassören i Krigskollegium tillslagen — såsom ersättning för blotta missräkningar, echuru denne tjensteman blott kar nya och . goda sediar både att emotiaga och utgifva. Hr Si anser likvä! räntmästaren både uti göromål och ansvarsskyldighet kunna till alla delar jemföras med kassören i Krigskollegium; hvarföre den önskan ej borde synas obil:g, att han hugnades med samma löneförmåner, helst den sednare ej har något enda tillfälle ull biförtjenst på kommissioner eller andra tjensters innehaflvande. Hörefter visar Hr St. all räntmästarne i sednare tider fått flera nya åligganden, 1tvaribland sedelinvexlingen är den mest odiosa. Den sker utan all ersäittoing tvånne dagar i veckan, och då under samma tid de egentliga ränterigöromålen ej få underiåtas, så nödges man för de as skötamde hålla biträde mot betalning. Derräst de ständiga smärre lefvereringarna af eklösen, de intrasslade förskotterna tillYbestridande af karantanskostnaderne i länet för dessa 2:ne åren; 1826, 1830, och 1831 årens spanmålsuadsättningar, Bevärings-manSkapeis marschoch underhållskostnader och aflöningar, Sam: de ofta skeende utiåningarna (af Lazaretisoch Kurhus medlen, hvarå räntmästaren skall, utan Hr St. Veterligt stadgande, uppbära 12 års räntorne, tillse riktigheten af skuldförbindelserne och dem förvara, (hvarigenom ränteriet blifvit ett fullkomligt lån-kontor), Samt dessutom bestrida lazarettets och kurhusets alla utgifter. — Såsom ytterligare bevis, huru räntmästarne äro orättvist behamdlade, anför Hr Stockenberg, att 1823 års Riksens Ständer gjorde dem till kommissionärer för enskilda personers enskilda penningeaffärer, dock utan allt kommissionsarfvode, ty om någon, för att reparera sina dåliga affärer, erhåller Bankolån, eger denne rättighet att såsom afbetalning å dess lån årligen uti ränteriet deponera emyntadt silfver, och åligger det räntmästaren, att till banken uppsända detta silfver och sf egna medel betala de dertill erforderliga kostnader, t. ex. lådor, säckar, papper, lack och segelgara m. m. Men ej nog härmed, rantmäastaren skall vid ansvar tillse, att det deponerade silfret ej är uppblandadt af främmande ämnen, och då räntmästarer ej eger kännedom uti Guldsmeds-yrket , måste han för sin säkerhet anlita en pålitlig guldsmed att undersöka halten och vigten af silfret och deröfver afgifva bevis. — Guldsmedens besvär får räntmästaren ersätta, hvaraf det löjliga upkommer, att räntmästaren, i stället för sjelfva låntagaren, betungas både med besväret och utzifterne för besörjandet af dessa lån-afbetalningar. Högst beklagansvärd, säger Hr St. har således i senare tider Räntmästarens belägenhes i samhället blifvit. Depne undergår verkligen i tiden den mythologiske Tantali öde. Nedtyngd af ständig tillökning i göromål och ansvar, och i samma måna minskning uti inkomster, utan stöd af vederbörande auktoriteter, som tyckas erinra sig bonom ej oftare, än då det kan vara fråga att meddela honom förständiganden, kan räntmästaren, om han ej uti högre grad eger både em religios och moralisk styrka, lätt duka under frestelsernas mängd. Må derföre, — så slutas skriften, — Kongl. KammarKollegium med mildhet bedöma min ödmjukaste anhållan, att Kongl. KammarKollegium täcktes ynnestfullt behjerta allt hvad jag här ofvan tagit mig friheten anföra, samt i följd deraf hos Kongl. Maj:ts och Riksens ötänder föreslå för Räntmästarne ea löminkomst, som någorlunda motsverar deras vidsträckta och ansvarsfulla embetsmarnaskyldigheter, och är tillräcklig till ett nödtorftigt uppehalle för dem och deras familjer! ;