erläggandet af postkontorets rekommendationsarfvode för
de till riksgäldskontoret afgåeude penningepaketer. Des-
sa förluster anser han ej för högt -upptagua till 390
Rdr Banko, eller samma summa, som blifvit
Krigskassören i - Krigskollegium tillslagen — såsom
ersättning för blotta - missräkningar, - echuru den-
ne tjensteman blott kar nya och . goda sediar
både att emotiaga och utgifva. Hr Si anser likvä!
räntmästaren både uti göromål och ansvarsskyldighet
kunna till alla delar jemföras med kassören i Krigskol-
legium; hvarföre den önskan ej borde synas obil:g,
att han hugnades med samma löneförmåner, helst den
sednare ej har något enda tillfälle ull biförtjenst på
kommissioner eller andra tjensters innehaflvande.
Hörefter visar Hr St. all räntmästarne i sednare ti-
der fått flera nya åligganden, 1tvaribland sedelinvexlin-
gen är den mest odiosa. Den sker utan all ersäittoing
tvånne dagar i veckan, och då under samma tid de e-
gentliga ränterigöromålen ej få underiåtas, så nödges
man för de as skötamde hålla biträde mot betalning.
Derräst de ständiga smärre lefvereringarna af eklösen,
de intrasslade förskotterna tillYbestridande af karantans-
kostnaderne i länet för dessa 2:ne åren; 1826, 1830,
och 1831 årens spanmålsuadsättningar, Bevärings-man-
Skapeis marsch- och underhållskostnader och aflöningar,
Sam: de ofta skeende utiåningarna (af Lazaretis- och
Kurhus medlen, hvarå räntmästaren skall, utan Hr St.
Veterligt stadgande, uppbära 12 års räntorne, tillse
riktigheten af skuldförbindelserne och dem förvara,
(hvarigenom ränteriet blifvit ett fullkomligt lån-kontor),
Samt dessutom bestrida lazarettets och kurhusets alla
utgifter. — Såsom ytterligare bevis, huru räntmästarne
äro orättvist behamdlade, - anför Hr Stockenberg, att
1823 års Riksens Ständer gjorde dem till kommissio-
närer för enskilda personers enskilda penningeaffärer,
dock utan allt kommissionsarfvode, ty om någon, för
att reparera sina dåliga affärer, erhåller Bankolån, eger
denne rättighet att såsom afbetalning å dess lån årligen
uti ränteriet deponera emyntadt silfver, och åligger
det räntmästaren, att till banken uppsända detta silfver
och sf egna medel betala de dertill erforderliga kost-
nader, t. ex. lådor, säckar, papper, lack och segelgara
m. m. Men ej nog härmed, rantmäastaren skall vid an-
svar tillse, att det deponerade silfret ej är uppblandadt
af främmande ämnen, och då räntmästarer ej
eger kännedom uti Guldsmeds-yrket , måste han
för sin säkerhet anlita en pålitlig guldsmed att under-
söka halten och vigten af silfret och deröfver afgifva
bevis. — Guldsmedens besvär får räntmästaren ersätta,
hvaraf det löjliga upkommer, att räntmästaren, i stället
för sjelfva låntagaren, betungas både med besväret och
utzifterne för besörjandet af dessa lån-afbetalningar.
Högst beklagansvärd, säger Hr St. har således i se-
nare tider Räntmästarens belägenhes i samhället blif-
vit. Depne undergår verkligen i tiden den mythologi-
ske Tantali öde. Nedtyngd af ständig tillökning i gö-
romål och ansvar, och i samma måna minskning uti
inkomster, utan stöd af vederbörande auktoriteter, som
tyckas erinra sig bonom ej oftare, än då det kan vara
fråga att meddela honom förständiganden, kan ränt-
mästaren, om han ej uti högre grad eger både em re-
ligios och moralisk styrka, lätt duka under frestelser-
nas mängd.
Må derföre, — så slutas skriften, — Kongl. KammarKol-
legium med mildhet bedöma min ödmjukaste anhållan,
att Kongl. KammarKollegium täcktes ynnestfullt behjer-
ta allt hvad jag här ofvan tagit mig friheten anföra,
samt i följd deraf hos Kongl. Maj:ts och Riksens ötän-
der föreslå för Räntmästarne ea löminkomst, som nå-
gorlunda motsverar deras vidsträckta och ansvarsfulla
embetsmarnaskyldigheter, och är tillräcklig till ett nöd-
torftigt uppehalle för dem och deras familjer!
;