VV ORKAR oo 7 CT ERP UPP VP FU WEE
EV nn
betänkliga belägenhet, är utan tvifvel dea i alla
afseenden obehöfliga och omilitäriska — tjenstgdiin-
gen på Kongl. slottet. Denna tid- och kläd-ödande,
så att säga, hängning i de yttre hofrummen, är alldeles
onyttig för de Kongl. personerna och ttillintetgör möj-
ligheten af officerarnes enskilda arrangemezter i och
för deras utkomst och hindrar deras utbildning i yrkets
vetenskapliga och praktiska delar. Den tvingar denna
officerskorps (hvars verkliga tjenstebefattnicg närmast
hknvar indelta befälets, eller mest af alla, Wermlands
Fältjägare-regementes, samt kunde mer än Wermlands befä-
lets inskrånkas till blott Maj och Juwi månader ef hela
året), att ständigt bo och vistas i hufvudstaden, hvarigenom
den hindras, att ingå i näringslifvet, på det enda för oflice-
rare ännu möjliga sätt, nemligen: genom egendomsköp
eller arrenden; och att inrätta sin enskilda iefnad med
större hushålloing. Denna tjenstgöring, som ej låg i
regementets första organisation, hvari den blott inskränk-
tes till skyldigheten, att vid högtidliga tillfällen, klädda
i kyller och harnesk, såsom lifvakt, omgifva Konungens
höga person, tillkom, såsom bekant är, genom en per-
sonel intrig, och borde såsom ändamålslös och oriktig
i kommandovag tillkommen, tvertemot det kontrasignera-
de organisations-brefvets lydelse, försvinna.
Sedan detta vore gjorit, kunde uniformen göras mm-
dre dyrbar, lika med öfriga linieregementernas, hvilket
naturligtvis ej kan ske, så länge officerarne skola spela
rollen af ett slags mellanting, emellan gamla tidens
docklika pager eller nuidens flocklika kammarherrar.
Derefter kunde officerarne tillåtas att få bo åtminstone
inom Stockholms, Upsala, Nyköpings och Westerås län,
då utan vaktmästare de, genom med vaulig post afgå-
ende ordres, mycket lätt kunde till behöfligt amtal hit
kommenderas, i fall deras paradtjenstgöring vid krö-
ning, hyllning, riksdagars öppnande och slutande, Kgl.
döpelseakter, begrafningar, eller till och med vid stora
ordeusdagar, m. m. af riksgagneliga skäl behöfde bi-
behållas. De hade då åtminstone möjlighet att förena
landtbruk med sin publika befattning.
Vidare borde ingen officer under mötestiden kunna
vara kommenderad till hoftjenstgöring eller andra tjen-
sten främmande befattningar, utan att minst halfva årets
lön fördelades åt tjenstgörande surnumerairer, i fall så-
dana fortfarande få autagas, eller ock till de Fanjunka-
re, som kunde beordras att då göra officerstjenst; eme-
dan befälets åligganden under sjelfva vapenöfningen,
med en trupp, sammansalt af idel rekryter, onekligt äro
så trägna, så uttröttande och så besvarliga, i jemförelse
med tjenstgöringen vid den. stående armdeen, att ingen
bör få kasta pördan af sin tjensteskyldighet på de oöf-
riga. w : :
Slutligen borde den regementets stats-anslags-summa
så tungt belastande chefslönen indragas; äldsta bataljons-
chefen kunde föra regementsbefälet vid mötet, ock tur-
vis begge batialjonschefern, under mellantiden, då ma-
jorsexpeditionen kunde med regements-expeditionen myc-
ket val förenas: hvarigenom en betydlig ökning i kapi-
tens- och subaltern-lönerna genast kunde vinnas, samt
då gamla kapitenlöjtnants-lönen, såsom sig borde, en
gång torde öfvergå ifrån hofstaten, till den korps, dit
han rätteligen hörer, och hvarifrån den, af blott person-
liga anledningar, skiljdes. —
Man förmodar att nuvarande chefen, såsom förmögen
man och med utsigt, att genom sina familjrelstioner i
alla fall uppstiga till rikets högre embeten, skall villigt
göra detta offer åt en officerskorps, hvars ställning han
sjelf xallar vanlottad, och att han innan dess söker
vil deras bästa, hvad ske kan, få redovisade och med
Kongl. Maj:t bifall disponerade de fyra, säger (4) ser-
skilda kassafonder ) som finnes, och hvilka räntor, or-
dentligt använde till de gemensamma utgifterna, kunde
betydligt minska de årliga afdragen på Icnerna.
Efter denna framställning får Tnsändaren fråga Hr
Grefve Mauritz Lewenhaupt, om Hr Grefven ännu tror,
att hans afsigt varit att kasta skugga på Lifbevärings-
regementets disciplinära förhållanden? Han hoppas, alt
ingen opartisk man skall så döma hans handling, —
Men han frågar ännu en gång: om ej god disciplin,
förmanna-förtroende och sjelfva tjensten måste lida,
vid en så olycklig och brådskande resa genom tjenste-
lifvet, som visat sig ega rum vid det, Grefven nu mnå-
digst anförtrodda regemente? Icke altid kan slumpen
göra, att chefen för detta regemente, med godt sam-
vete kan begära än af den ene hans aifskedsmemorial
mot löftet: om en tullplats, än af en annan, emot försä-
kran om en posimästartjenst; ty — man ser, att den-
na af somliga chefer lyckligt begagnade civila disposi-
tionsförmåga, tvll och med för dem en och annan
gång slår felt. — -Och en regementschef, om han
någongång utdelar såkallade kusgsord, bör tillse det
dessa, då de röra välfärdssaker, blifva — hållne.
) 1) Försålde sadlar, m. m. 2) Diverse Lifdrabant-
korpsens effekter. 3) Tvänne besparade ackerder.
