REVY AF TIDNINGARNE. Statstidningen för i Onsdags meddelar ett utdrag af ett bref från en resande i Frankrike, hvilket bland anrat innehåller följande intressanta notiser — — Den Hertigliga residensstoden Altenourg med dess (sitt?) romantiska slott sågs i månskenet. — Diligencerne (i Sachsen) äro högst beqväma. De äro så breda, att, ?f händelse man om natten befinner sig ensam på ett säte, man kan der lägga sig för att sofva, Jag försökte detta och slumrade in. Det synes tydligt, att den resande är en medarbetare i Redaktionen af Statstidningen, med hvilken dylikt ofta inträffar. Ett bevis på den hastighet, hvarmed den periodiska pressen numera förmår tillegna sig tilldragelser i alla lärder, lemnar Jurnalen för i dag, som berättar om Fröken v. Schoultz debuterande på en teater i Neapel den 10 Februari, samt att den namnkunnige OConnell nyligen hållit -ett intåg i Nottiogham, de första dagarne i sistlidne April månad. — Den länge annonserade rentvättningsoperationen af Argus ifrån de denigrationer, som blifvit hopade på honom, bar i går ändtligen tagit sin början; dock har dermed hittills icke hunnits längre, än att Argus i det sednaste numret berättat, huru gynnarne af en viss nära allians i några år satt i omlopp, att det lifliga iniresse, hvarmed Argus i sex år följt Julirevolutio?nen och det Franska regeringens system, som ledt till denna revolutions konsoliderande, varit betaldt med 40,000 (eller efter en annan version, 20,000 francs,) utaf Ludvig Filip och hans Ministrar. Vi förundra oss verkligen icke, i fall ett sådant rykte existerat, att Redaktionen af Argus funnit sig djupt sårad deraf. Uppriktigt tillstådt, kunna vi ej sätta Uo deriill, så mycket mindre, som vi aldrig hört talas om en så stor summa, hvilket också knappast lär vara fallet med någon annan utom Argus sjelf; men väl ha vi vid något tillfälle hört sägas, att doktrinärerne en enda gång skulle hafva låtit gifva Argus en gratifikation at fernntio Riksdaler, ieke såsom någon korruption, utan blott såsom en erkänsla för redan visad välvilja. Äfven detta anse vi dock för ogrundadt, ehuru han onekligen hade gjordt rätt för både det och mera till. I I H i I I I