REVY AF TIDNINGARNE.
Statstidningen för i Onsdags meddelar ett utdrag af
ett bref från en resande i Frankrike, hvilket bland an-
rat innehåller följande intressanta notiser — — Den
Hertigliga residensstoden Altenourg med dess (sitt?) ro-
mantiska slott sågs i månskenet. — Diligencerne (i
Sachsen) äro högst beqväma. De äro så breda, att,
?f händelse man om natten befinner sig ensam på ett
säte, man kan der lägga sig för att sofva, Jag för-
sökte detta och slumrade in.
Det synes tydligt, att den resande är en medarbe-
tare i Redaktionen af Statstidningen, med hvilken dylikt
ofta inträffar.
Ett bevis på den hastighet, hvarmed den periodiska
pressen numera förmår tillegna sig tilldragelser i alla
lärder, lemnar Jurnalen för i dag, som berättar om
Fröken v. Schoultz debuterande på en teater i Neapel
den 10 Februari, samt att den namnkunnige OConnell
nyligen hållit -ett intåg i Nottiogham, de första dagarne
i sistlidne April månad.
— Den länge annonserade rentvättnings- operationen af
Argus ifrån de denigrationer, som blifvit hopade på ho-
nom, bar i går ändtligen tagit sin början; dock har
dermed hittills icke hunnits längre, än att Argus i det
sednaste numret berättat, huru gynnarne af en viss nä-
ra allians i några år satt i omlopp, att det lifliga in-
iresse, hvarmed Argus i sex år följt Julirevolutio-
?nen och det Franska regeringens system, som ledt
till denna revolutions konsoliderande, varit betaldt
med 40,000 (eller efter en annan version, 20,000
francs,) utaf Ludvig Filip och hans Ministrar.
Vi förundra oss verkligen icke, i fall ett sådant ryk-
te existerat, att Redaktionen af Argus funnit sig djupt
sårad deraf. Uppriktigt tillstådt, kunna vi ej sätta Uo
deriill, så mycket mindre, som vi aldrig hört talas om
en så stor summa, hvilket också knappast lär vara
fallet med någon annan utom Argus sjelf; men väl ha vi
vid något tillfälle hört sägas, att doktrinärerne en en-
da gång skulle hafva låtit gifva Argus en gratifikation
at fernntio Riksdaler, ieke såsom någon korruption,
utan blott såsom en erkänsla för redan visad välvilja.
Äfven detta anse vi dock för ogrundadt, ehuru han o-
nekligen hade gjordt rätt för både det och mera till.
I
I
H
i
I
I
I