kunnat gifva Just. Kanslersembetet anledning till sin åtgärd. Det befinnes då i 1 af detta protokoll, att ordföranden för fö samlingen, enligt skedd pålysning åtta dagar förut om sockenstämmans ändamål, nu framlagt den från Landhöfdingeembetet anlända svbskriptionslistan till Riddarho!mskyrkan i Stockholm, och upmanat församlingens le edamöter att anteckna sina bidrag, efter råd och lägenhet. — Att en pastor, anmodad af Konungens Befalliningsbafvande at föranstelia om en subskription inom församlingen, efter föregången utlysnieg från predikstolen, i socknestämma uppmanar församlingsboerne, att hvar och en efter råd och lägenhet teckna sina bidrag, synes oss så litet kunna kallas att uptaga saken såsom ett öfverläggningsamne, att vi icke kunava förstå hvarifrån Hr Just. Kanslern hemtat sin tanke derom. Men äfven om så hade skett, vore val icke något ondt deruti, om en församlings 1-damöter sinsemeilan öfverenskommo angående lämpligaste sättet att verk ställa en sådan subskription, eller om en pastor vid ett sådant tillfalle ville rådgöra med församlingen, antingen denna såg sig böra gifva något gemensamt tillskott, eller på hvad sätt eljest afgiften skulle utgöras. Nu inträffade det, at en af församlingens ledamöter, som haft det förtroende i sin ort, att han varit vald till dess riksdagsman, framträdde och begärde att få uppläsa något till protokollet med afseende på den af Pastor gjorda proposition. Frågas då, om Hr JustitieKanslern anser att Pastorn kunde vägra honom detta, enär Sockenstämmoförordningen bestämdt t låter röstegande församlingsledamot, ait fritt yttra sig tl protokollet i förekommande ämnen och riksdagsmannen naturligtvis sjelf ansvarade för sitt yttrande. I allt fall, om också Hr Bergmans åtgärd icke skulle hafva varit formenlig, så förefaller det likväl mågot besynnerligt, att han derföre skall inkallas till Konungens Befaliningshafvande. Det är, så vidt vi veta, en alldeles ny procedur, af hvars uppfinning äran lärer ti!lhöra Hr it. f. JastitieKansleren Törnebladh, att Kyrkoher: darne hädanefter skola inkallas till Kansliförhör , och således sortera under Landshöfdingarna i frågor som . röra tjenstfel, hvilka hittills hört under konsistorii och ; laga domstolars jurisdiktion. Hvad serskildt beträffar sjelfva corpus delicti, riksdagsmannen Per Nilssons anförande, så torde det vara öfverflödigt att ingå i någon analys deraf, då detsamma redan är allmänt kändt öfver heia landet; men likväl kan det icke vara olämpligt fästa uppmärksamheten dervid, att församlingen enhälligt och utan någons invändmng förenat sig med Per Nilsson. Nu känner hvar och en, att så snart en handling anses brottslig och enligt lag åtalas, så skall i följd af allmänna lagens bestämda och ovilkorliga stadgande, icke blott den förste upphofsmannen, utan ock alla de som med honom i vilja eller gerning varit delaktiga underkastas åtal och ansvar. En klar följd häraf är således, att om åtal för det nu ifrågavarande anförandet varder anstäldt enligt 3 Cap. 1 f. M. B., så kommer, så framt man ej vill gifva lagen ett slag vid örat, icke blott Per Nilsson i .Wanneberga, utan hela Winslöfs församling, d. v. s. alla de ledamöter som närvoro i Sockenstämman den 20 Mars, att tiltalas för Majestätsbroit, och JustitieKanslersembetet får då ett stort fallt för sin ädla verksamhet.