skola mina herrar söner en gång blifva vida mer mo-! derata och mindre handgripligen utföra sioca 1der än jag, och deras söner åter skola blifva verkliga lamm. Icke sannt, så är din mening? Alldeles rätt! — svarade Jarno — Icke just för det jag tor, att dina afkomlingar med ditt blod i sina ådror nägonsim kunna blifva lamm; men de blifva, hvad som hättre är, de blifva män, som h-fva ett må, och som söka den rätta vägen dit, hvilken ofta nog är krökt och icke bör med våld och armstyrka brytas igenum. Jag vill nu taga ditt eget morgonäfventyr till exempel. Du var uppbragt och otålig öfver felslagna beräknis gar, väntan och dröjsmål. I denna sinnessäÄämning träder du in i stugan. Din vrede får en ny och starkare vind, då du ser den arma qvinnans missbanoliog. Du önskar viana tvänne ändamål, du vill hafva roddare genast för vår få:d, och du vill försäkra den värnlösa om skydd mot våld och förtryck. Och, enligt traditionerna från din barndom, söker du att på en gång och aildeies enligt homöopathiens concent:eraude principer afgöra hela saken med en enda väl apvylicerad och troligen ganska väl utförd örfil — det enda och kraftigaste medel, du i hast fann rätt på — och fuilkomligen homoopathiskt, ty du ville stälJa vrede mot vrede, orättvisa mor orättvisa Oo. s. V. Och hvad vinner du med denna bragd? Låt se! Roddarne fick du icke. Qvinnan, den arma varelsen, fick säke.t uimgälla sin brutala herr mans kullerbytta, och du fir dig kauske en smuisig och ledsam rättegång på halsen, som skall sticka förb. . ... utaf mot dma libesala, jemlika, moderata och doktrinära nutids-ideer och principer. Ja, jag raser dei! Jag insåg det genast; — svarade Leouard — men hettan och arfsynden! Mina söker skola blifva bättre. Det lofvar jag! i Ja v:l, — återtog Jarno — det vore godt, om alla framgioge med dylika föresatser. Då kunde man åtminstone i framtidens perspective se en tid för sig, då det strävga klarseende förnuftet och icke de uppblossaude förblindade passionerna styrde våra steg. Och, blir deita en gång en vana, så blir det icke som nu, att de få, hvilka göra försök dermed, kallas för pedanter, predikauter, reformatorer, och filosofer i otid ce c. s j