skola mina herrar söner en gång blifva vida mer mo-!
derata och mindre handgripligen utföra sioca 1der än
jag, och deras söner åter skola blifva verkliga lamm.
Icke sannt, så är din mening?
Alldeles rätt! — svarade Jarno — Icke just för det
jag tor, att dina afkomlingar med ditt blod i sina å-
dror nägonsim kunna blifva lamm; men de blifva, hvad
som hättre är, de blifva män, som h-fva ett må, och
som söka den rätta vägen dit, hvilken ofta nog är
krökt och icke bör med våld och armstyrka brytas i-
genum. Jag vill nu taga ditt eget morgonäfventyr till
exempel. Du var uppbragt och otålig öfver felslagna
beräknis gar, väntan och dröjsmål. I denna sinnes-
säÄämning träder du in i stugan. Din vrede får en
ny och starkare vind, då du ser den arma qvinnans
missbanoliog. Du önskar viana tvänne ändamål, du
vill hafva roddare genast för vår få:d, och du vill för-
säkra den värnlösa om skydd mot våld och förtryck.
Och, enligt traditionerna från din barndom, söker du
att på en gång och aildeies enligt homöopathiens con-
cent:eraude principer afgöra hela saken med en enda
väl apvylicerad och troligen ganska väl utförd örfil —
det enda och kraftigaste medel, du i hast fann rätt
på — och fuilkomligen homoopathiskt, ty du ville stäl-
Ja vrede mot vrede, orättvisa mor orättvisa Oo. s. V.
Och hvad vinner du med denna bragd? Låt se! Rod-
darne fick du icke. Qvinnan, den arma varelsen, fick
säke.t uimgälla sin brutala herr mans kullerbytta, och du
fir dig kauske en smuisig och ledsam rättegång på
halsen, som skall sticka förb. . ... utaf mot dma li-
besala, jemlika, moderata och doktrinära nutids-ideer
och principer.
Ja, jag raser dei! Jag insåg det genast; — svarade
Leouard — men hettan och arfsynden! Mina söker skola
blifva bättre. Det lofvar jag! i
Ja v:l, — återtog Jarno — det vore godt, om alla
framgioge med dylika föresatser. Då kunde man åt-
minstone i framtidens perspective se en tid för sig, då
det strävga klarseende förnuftet och icke de uppblos-
saude förblindade passionerna styrde våra steg. Och,
blir deita en gång en vana, så blir det icke som nu,
att de få, hvilka göra försök dermed, kallas för pe-
danter, predikauter, reformatorer, och filosofer i otid
ce c. s
j