Ön tran nn An rn nn nn nan nt AR fäste han i synnerhet ögonen på mig. Och om znågon kunde hafva skäl ait vara stött öfver den nya Fransyska dynastien, så vore det visserligen hon. Det sätt hvarpå Konungen emottog Prinsarne, var det mest vänliga man kan tänka sig; och när Hertigen af Orleans öfverlemnade honom ett bref från sin tar, sade Konungen, att han ansåg det för den angenämaste present han nånsin fått från Paris. Båda Prinsarnes svite blef derpå presenterad för Konungen, som yttrade mnågonting förbindligt åt hvar och en al dem, i synnerhet åt Hertigen af Elehivgen, marskalk Neys son, som han lyckönskade att vara sen af sin tids mest ryktbare krigare. Åt general Colbert, som blef blesserad af Fieschis helvetesmachin, sade har, att försynen kunde icke nog prisas för det hon afvändt det hugg, som var måttadt åt Konungen. I fall den äldre Bourbonska linien fästat några förhoppningar vid Preussen, så måste den verkligen vara öfver all beskrifning blind, om den numera fortfar att lemma rum åt sådane föreställningar. — Vår minister for Utrikes ärenderne, Hr Ancillon, har fått stora korset af Hederslegionen. Hela diplomatiska korpsen gjorde Prinsarne sin uppvaktning, Ryske ambassadören Hr Ribeaupierre icke undantagen. Prinsarna visa sig öfverallt i högsta grad frikostiga; i vår ryktbare bildhuggare Rauchs atelier hafva de beställt marmorstatyer för ganska betydliga summor, och i det kongl. museum. gifvit ganska artiga presenter åt de der anställda personer. Konungen ämnar gifva dem en stor föte i sitt nya palats (uppbygdt af Fredrik den store efter Schlesiska kriget, för att visa verlden, att det icke uttömt hans skattkammare) bredvid Potsdam, en dag eiler ett par innan de begifva sig på vägen till Wien, der ett lika bhjertligt emottagande väntar dem. Men var öfvertyad att Erkehertiginnan Therese, den ri-: kaste arftagerska och den skönaste dame i hela Tyskland, icke kommer att giftas bort åt den vackre Hertigen af Orleans, Talleyrand må hafva lagt sina nät så slugt och konstigt sow helst. Ingenting är lustigare än de forsigtighetsmått å ömse sidor, som vidtogos då Fransyska prinsarne nalkades Tyskland. A ena sidan befarade man förnyandet af ett Fieschi-anslag; å den andra, att folket i Rhenprovinserne skulle företaga sig någonting, som kunde tydas till en smak för Fransyska styrelseformen. För att förklara detta, är det nödvändigt att känna, att Hr Montalivet, straxt efter katastrofen med helvetesmachinen, varnade .regeringarne på fasta landet, att vara på sin vakt, emedan en mängd Fransyska republikaner lemnat Frankrike, och tagit kosan åt alla håll, måhända med planer att mot andra regenter rikta dylika helvetesmachiner. Här brydde vi oss föga om varningen; och här kommer i sannning icke heller någonting sådant i fråga: men hvad de kunde hafva gjort i St. Petersburg vet jag ej. När nu de unga prinsarne väntades hit, trodde våra autoriteter, alt hvad några kringstrykande propagandister icke vågat mot Preussare, kunde de möjligen sätta i verket mot Ludvig Filips söner; och den yttersta uppmärksamhet anbefaltes derföre åt vederbörande, isynnerhet vid gränserne. Hvad farhågorne för vår egen räkning angår, så härleddo de sig från det misstroende, som ännu hyses mot sinnesstämningen hos invånarne i Rhenproviaserne. Detta misstroende är ömsesidigt ; regeringen misstänker dem att i hemlighet längta efter Egyptens köttgrytor, d.v.s! efter Fransyska konstitutionen ; och de misstänka regeringen, att den vill taga ifrån dem de rättigheter och privilegier, hvarom de blifvit försäkrade genom traktaterne (juryer,fredsdomare) och att den vill införa de gamla provinsernes lag (Landrecht) i stället för Codex Napoleon. Nu var det ganska naturligt, att regeringen skulle frukta att denna förkärlek och dessa misstankar skulle visa sig på ett eller annat sätt, när de Fransyska priusarne kommo. till de Rhenska städerne. Men farhågorne å ömse sidor visade sig vara ogrundade. Prinsarne fortsatte sin väg obesvärade af kulor och helvetesmachiner, och folket vid Rhenstranden uppförde sig beskedligt, och visade blott den förvetenhet på nya ansigten, som man 1 lika hög grad märkte i sjelfva hufvudstaden. — Den gamla Drottningen af Holland, som för närvarande är här (och man kan i sanning knappast hindra sig ifrån den förmodan, att hon med afsigt blifvit hitbjuden, på det feterne vid hofvet mera måtte hafva utseende af att vara gifoa för hennes skull, än enkom för de Fransyska prinsarne) håller så god min hen kan i elakt spel. Hos den kongliga familjen kan hon icke undgå att sammanträffa med Leopolds svågrar; men öfverallt annorstädes, såsom vid Ancillons och Bressons föter, undviker hon att vara närvarande, under förevänning att hon endast är här på en familjvisit. Bresson har fått 150,000 (icke blott 100,000) francs för utgifterne till den fåte, han ämnar gifva prinsarne. Men, för att slutligen tala om någonting annat än de evinnerliga Fransyska prinsarne, så skulle jag gerna vilja veta hvad ondt vår Professor Raumer gjort er Lord Mahon? — Alla Tories bjuda honom i sina hus, med unTT rr FCT Lo Ls OO T. 1 Å AA IEC