dre afsett en billig utkomst för befale, än att dit in-
locka dena oerfarne ynglingen, som, okunnig om an-
ledningarna till den förvånande afgåvgen af officerare,
endast beräknat ait hastigt hinna tll lön och till
kaptensgraden, samt derjemte få göra vakt på Kongiga
slottet, ega en friplats på spektaklet, o. s. V.
Ins. har redan visat ait en officer vid Lifbevärmgs-
regementet kostar staten vida mindre, än en simpel
gardist vid fotgardesregementerne, och ännu mindre än
eo dylik vid Lafgardet tll häst. Gardisten är Hikväl
klädd, född, herbergerad och vårdad under förefallande
sjukdomar; och om han vid begångna fel måste halva
hassclkäppen i perspektif, hafva i stället lifbevärings
officerare, utan begångna fel, — tiggarestafven. Ait
detta icke är något nödrop, hvarill åtminstone Ius.
för sin del nu mera icke har vågon auledning, utan ett
verkligt förhållande, bevisas nogsamt af de sammanskott,
officerarne flere gånger fått göra tll olyckliga bortgång-
na kamrater.
Vid 1830 års Riksdag ämnade en officer vid rege-
mentet motionera en lonetliöknaing. Friherre Nauckhoff,
urdersätted hörom, begagvade sit iuflytarde för att
hindra denna motion, och lät för sådant ändamål cffi-
cerane förstå, att H. M. Konungen redaa vore betänkt
alt, uian lönetilökning på stat, på ctt eller annat sätt
hndra och upphjelpa offieerarnes vilkor.
Ett par år före sistförflutae Riksdag erhöllo gardes-
regemenierna, emot Rikets Ständers beslut, 34,000
Radar Bko af Statsnedlen tll fördelning sins eraellan.
Ständerva, som tydligt nog låtit förstå, att dessa rege-
reenten redan kostade staten nog mycket, medgåtvo
likväl vid 1834 års Riksdag de-sa medels upptagande
på ordinarie stat. - Vid intetidera af dessa tillfällen er-
höll det vanlottade lifbeväringsregementet icke en skiling,
och vid Riksdagen icke ens hvad deras chef begärde af
insparade utgifter för de fordna lifdrabanrmterna. Det
visar sig således nogsamt, hvar orsaken till det ena så
väl som det andra kan igenfinnas; nerl. uti den
olika omvårdnad från höga vederbörandes sida, som de
olika regementeraa åtnjutit.
Till den nuvarande chefens beröm, bör Ins. ieke
förbigå, att han vid sistlidne riksdag gjorde ett försök
att få officerskorpsens löner uppbhjelpta, ehuru det miss-
lyckades. Då äfven för framtiden föga hopp i detta
afseende lärer finnas, och ingen torde bestrida, att de
vilkor, som nu ega rum för Lifbeväringen, äro outhär-
deliga, månne det då skulle vara för mycket att hop-
pas, att, när dessa omständigheter komma till Kenglig
M:j:ts kuuskap, någon sådan förändring måtte blifva
vidtagen, hvarigenom antingen den närvarande organi-
sation af regementet upphörde, och oflicerarne kommo
på indragninesstat, eller blefvo placerade på andra re-
gementen, eller ock att regementet sattes på samma fot
som t. e. Wermlands fältjägare, så att de endast behöf-
de finnas vid mötena och vaktgoringen på Kongl. slot-
tet indrogs. Genom den sednare åtgärden kunde rege-
meuteis bufvudsakliga bestämmelse att exercera lifbevä-
ringen ganska väl bibehållas, men officerarne fingo då
tilifälle att uppehålla sig på landet mellan mötestiderna,
hvarigenom deras löner blefvo mindre otillräckliga.
Det tillkommer icke Ins. att göra något förslag till fyl-
lande af den lucka, som skulle inträffa för vaktgörin-
gen å Kongliga sloitet, gexom en sådan förändring;
men han föreställer sig att det icke vore omöjligt.
Redaktionen hav icke varit i tillfalle att erhålla till-
gång tll sådana haedliogar, hvarigenom den sjelf kun-
mat Hndoarcsila alla da höns aanda aan fa XM fun Ana