Judarne t Jerusalem. Psier v. Geramb, f. d.
kammarherre hos hejsaren -af Österrike, numera trappist,
hyr publicerat en berättel:e öfver sia resa från Frank-
rike till Jerusalem, deri det bland annat heter om Ju-
darne i den hel:ga staden: - Juden har lemnat sitt få-
dernesland för att dö i Jerusalem;för att cefier sin död
kunna hvila under en sten i Josaphats dal, har han öf-
vergifvit hus och hem, slägtingar och vänner. - Med
blicken fästad på platsen för de st fordom så herrliga temp-
let, sörjer han öfver dess ruiner, fäller tårar öfver den
heliga stadens förstöring och hela sin nations upplös-
ning; likväl icke nog rörd och upptagen af dessa öm-
mande föremål, för att icke på samma gång mot en
oerhörd procent bispringa hvar och en, som är nog o-
lycklig att behöfva taga sin tiliflykt till honom. Emed-
lertid måste man erkänna, att judarne i Jerusalem äro i
allmänhet väl uppfostrade och icke utan kunskaper. De
iakwvaga inom sig vissa borgerliga former, som starkt af-
sticka mot ianevånarnes af andra nationer. — Aldrig har
jag sett en jude tigga, aldrig någoni trasor, som är så
vanligt bland Araberna och de kristna; Judoa eger ic-
ke denna förkärlek för lättja, som annars är så vanlig
bland Levantens folk, och är hufvudkällan till eländet
och fatigdomen derstädes. — Allt är för honom lättare,
än skammen att sträcka ut sin hand efter en allmosa.
En för denna menniskoklass karakteristisk egenskap är
deras böflighety som så påfallande utmärker dem fram-
för de andra råa och ohyfsade invånarne. Har man gått
vilse, söker man rätt på någon gata, så erbjuder sig sä-
kert någon jude att ledsaga en och visa en vägen; men
för stolt att derför fordra någon belöning, ehuru på
samma gång för litet oegennyttig för att alldeles
för iniet vilja göra detta lilia offer, kastar ham endast
en forskande blick i ens hand eller på ens ficka, och
emnar i ens fria skön, att förstå denna vink eller icke