proposiiioa med iorsiag tilen jag rörande porto för prel,
udningar och tidskafter, enhat hvilkea porto för tid-
ningar och tidskrifter skulle besiämma; ull! en tredje-
del af priset för de 5 första specier en tidning kostar
ariigen, en sjattedel fir de dernäst följande 3 specier
o. s. v. Porion för våra fleste, eller i alla fail betyd-
lbgaste, tidviogar komme att här genom ansenligt för-
höjas. — För att emellertid hjelpa detta, etler, såsom
det i propesuionen heter, för att vidmagthålla god
ordaing och polis i atseende på tidningarne, för at
yara i besiuning af et haud på den periodiska pres-
sen, för att kunna gynna de goda tidniagarne, men
straffa de elaka (arbiträrt!), på det den exekutiva
makten måtte komma i besittning af myndighet, att
leda pressen till det som godt är, och så mycket som
mojligt sätta gränser för dess förderfliga ioflytande
(någo: som förfatrarne at grundlagen annars försummat
att göra till föremål för lagstiftuingea), och emedan
Hans Majt icke kan erkäana, att domstolarne lemna
en tillräcklig gataati mot tidningspresseos missbruk,
mot dess förde. figa följder : i sådaut afseende, och
på sådane grunder föreslås i propositionen bestämdt:
PFör tinländski och utländska tidningar och tid
skrifter, hvilkas utbredande det anses gagnetigt
att befordra, är det öfverlemuaåt åt Konungen,
alt bevilja nedsättning i Ofvanbestämde betalning,
hvilken nedsättning kan af Konungen suspender as
eter upphåfvas.
Vi förmoda ej att det fianes någon enda ledamot af
Storthinget, som kommer att rösta för ett. sådant lag-
förslag, och vi avse det derföre ötverflösigt ait yttra oss
derom, af någon fruktan för verkan af det forbländan-
de, som en elter annan måhända kan finna i premisse.ne.
Vi vilja blott för egen del anmärka, at: Morgenbladet för
närvarande betalar 1 postpurto en sjettedel af prenume-
ratiomspriset, men att vi, i fall ofvannämnde förslag
blefve lag, finge anse det för en sor guvst och nåd,
att få forifara att erlägga en så modercercad afgif:, och
lefva i daglig fruktan ait blifva satta på en tredjedel.
Då tidningar i allmänhet, i följd af sista momentet af
100 f i grundlagen ), kunta anses till en stor del rig-
tade emot, eller såsom koatroll på statsstyrel:en, och
i synnerhet verkställande makten, så synes ingenting me-
ra orimligt, än att åt denna makt gifva, om icke rätt
tull lif och död öfver tidningarne, likväl medel i häov-
derne, att göra konkurrenasen mellan tidningarne högst
svår för de frimodigaste bland dem, eller dem, som
minst behaga regeringen. På uiläagska varor inskränka
sig prohibitufsystemets anhängare till en införseltull af
25, högst 30 procent; men hvad namn skal man väl
gifva eit systera, som vill belägga våra tidningar med
33 3 procents porto, så framt de icke äro artiga eller
visa tecken till obelefvenhet? Morgenblsdet fick 1828
tillsägelse, att moderationen i postporto för de:samma
skulle upphäfvas, i fall det icke teg stilla om den 17
Maj; slika tillsägelser kunna. ju blifva allmänna, och
hvem vet hvad de kunna verka på en eler annan. —
I premisserne till deta lagförslag förekommer trenne
gånger ordet Ordlydelse, hvilket har ett så onorskt
ljud, att man antingen måste anse det för ett af de van-
liga felen i öfversätlvingar från Svenskan, eller antsga
att det tillkommit i öfversättningen från Fransyskan,
förmedelst öfversättarens Sverska omgifummgar.
Läsaren fioner häraf, att det är fråga om ett slags
1812 för tryckfriheten i Norge, liksom vi haft vårt,
hvars frukt ännu frodas i indragningsmakten. Den i
Norge föreslagna mesyren är visserligen icke af så ge-
nom ripande beskaffenhet, som det till lag konstituerade
godtycket hos oss, men i alla fall en liten god början.
Det som härvid förefaller besynnerligast, är att man ett
ögonblick kunnat tro, att ett sådant försleg skulle vinna
bifall i den Norska representationen, sedan man sett
hvilket öde Reg:s flitiga försök att erhålla det absoluta
veto, att införa adel i Norge, samt i frågan om mnatu-
ralisationen m. fl., fått röna. - Någon tro på möjhghe-
ten att finna försvarare för förslaget, måste likväl hafva
legat till grund för dess framgifvande, ty hade man på
forhand den öfvertygelsen, att dei skulle blifva enhälligt
förkastadt, så vore ju detta det samma, som att med
flit utsätta sig för er dekonfityr. Förslaget lärer i allt fall
endast blifva af någon vigt för kommande bhistoriesk;if-
vare, såsom karakteriserande styrelsens anda och syfi-
ning. Det är bland annat mårkligt nog att se, huru
för en föreslagen lag i Norge modell hämtas från hvad
som föregår i Preussen, Baden, Hessen och flere små
Tyska stater, der regeringarne antingen förbjudit eller
försvårat cirkulationen af vissa utländska tidningar,
hvilka icke falla vederbörande på läppen. Enligt pro
positionen till Storthinget, skulle regeringen lsndsfader-
ligen ataga sig besväret att bedöma, hvilka utländska
tidningars och tidsskrifters utbredarde det skule vara
gagneligt ett i Norrige befordra. Norrmännen hefva hit-
tils sjelfve först ätt att välja hvilka utländska bl:d de
) Denna 6 är af följande lydelse: