på lfTo:ybankarne 1 Ulverhuset?
Att antaga Lynadhurstska planen, blefve ett säkert
respass ur Underhuset för hvarje dess ledamot, som
blifvit ditsänd af liberala valmän. Den populäre re-
presentant, som- genom ord eller handling sanktionerar
den — förolämpning met I:ländska folketj, och
det anogrepp på allmänna friheten, som ligger
i denna skändliga plan, beseglar sin egen dom. En så-
dan renegat skulle förskjutas af sina kommittenter, och
vore han nog djerf att ändå annorstädes söka en plats i
parlamentet, så skulle han med hån och förakt se sig
drifven från hvarje valort i hela riket.
Men ingen sådan skändlighet kommer att begås —
intet sådant vingleri att ega rum — intet sådant nesligt
öfvergifvande af grundsatser — intet sådant vederstyggligt
förrådande af hyst förtroende — ingen så skamlig piigt-
förgätenhet att falla någon populär ledamot af Underhu-
set till last. — Dygd, fosterlandskärlek, twtillgifvenhet af
landsmän, karakter — allt står nu på spel i Underhu-
set, och all: kräfver att detta hus kraftigt medverkar
och understödjer miovistrarne i den visa och upplysta
politik, som de så arofulit omfattat. Från denna stund
måsie det vara slut med allt vändande efter vinden, allt
vacklande mellan pligt och intrig, all beräkning af chan :
cer. En krisis har uppkommit genom den djuriska
(Swinish) ondskan hos Tosies i Öfverhuset — en
krisis, till deras förderf framkallad af deras egen fåvitsk-
het och deras legda vapeadragares ondskefulla råd; och
hädanefter finnes det ingen plats för neut:ale eller be-
dragare. Gränsliniea är tydligt och klart uppdragen, och
samhället måste taga plats på endera sidan — hvar och
en följande sin böjelse, sin slughets eller sitt samvetes 1n-
gifvelser. — Frågan som måste afgöras, är, för det för-
sta: skall den reformerande ministeren, eller slösarne,
pensionstagarne, plundrarne-och de liderlige i Carltonklub-
ben styra Brittiska riket? För det andra: skola de oansvari-
ge Parerne, så oupplösligt förenade, som majoriteten af
dem ar med korruption i alla dess grader och på alla håll,
trampa folkets representinter och nationens rättigheter
och privilegier i stoftet, och ännu en gång vara herrar
öfver dessa länder, liksom under fevudalbarbariets värsta
dagar? Och, för det tredje: skola åtta millioner men-
niskor, hvilka lika mycket äro Brittiska kromans under-
såtare, som valmännen i Middlesex, och lika mycket be-
rättigade och förtjenta till fullt åtsjutande af Brittisk
frihet, som invånarne i London eller Westminster —
skola de:sa millioner af våra med-undersåtare, som för-
bruka våra manufakturer och förs2 våra torg, och med
hvilka vi stå i jemn, fri och obehindrad gemenskap,
som äro lika mycket intresserade i det förenade konunga-
rikets välfärd, som vi sjelfve, som måste tillvexa i välstånd
då vi göra det och förfalla om England sjunker —
skall detta folk, som bemannar våra flottor och rekry-
terar vår arme, och hvars representauter fått stifta la-
gar för Storbritannien och dess vidsträckta lydlander —
skall det stängas ifrån ullgodonjutandet af detta helso-
samma system af municipalstyrelse, som vi ega, och
som, i trots af alla Tories? konstgrepp och fintlighet,
blifvit infördt i våra egna städer? Och skall väl Engel-
ska folket tillåta denna skriande orättvisa, (ty det kan
förkomma den) — för att tillfredsställa -passionerne,
smickra högmodet och gifva näring åt intoleransen hos
en betitlad junta af skenhelige och förtryckare?
Dessa äro frågor af hög vigt, och de måste nu bestämdt
bringas till afgörarde. Seden förnuftet öfvergilvit Tory-
lorderne, hafva de med förfärlig fart fortskyndat den
kris, som många väntat med farhåga, och somliga med
nöje, men som alla tydligen förutsett skulle inträffa.
Patriciska ståndet, eller rättare Torymajoriteten i det
ståndet, har, i en för deras egna privilegier och för
samhällets lugn olycksbådande stund, förklarat krig mot
folket, och en af de stridande makterte måste lida ett
stort, oåterkalleligt nederlag. I hvad fall som helst är
det omöjligt för Torylorderne, att slippa undan oskad-
da. Om de retirera, så köpa de sin räddaing i utby-
te mot det allmänna föraktet; och hålla de stånd, så
rädda de sin ära med total och obotlig förlust af sina
serskilda och uiomeordeniliga privilegier; ty vi kunna
icke föreställa oss, att det ens i Torylederne finnes nå-
got dumhufvud till den grad inbitet af enfald, eiler nå-
gon skurk med så fräck kopparpanna, at han skulle
våga påstå, att i en sådan konflikt, som de destruk-
tive Tories synas längta efter, pärer af deras
kaliber skulle kunna uthärda första choquen af folko-
pimonen. Detta är Ikväl en sak at besinna för de
högsinte lorderne ; och för de parasiter, som föorfört
dem från klokheten och det skickligas väg, och till
hvilkas förderfvade rådslag de satt ett förtroende, som
ländt. till deras ofärd, och hvilkas strik de misstagit,
eller för onda afsigter ansett för folkets bifallsrop. Na
Honen måste sörja för sin egen trygghet, och de som
strida för reforme.: och god styrelse, miste omgjorda
sina länder, ikläda sig sin rustning,
redda för hvad som kan hända.?
——— — —.— X —— — —X-— --.-O—JnnnnjnZr, Re ——LL ——— —————— I —m— —- - ——-INOppp— rr ssmsvsn
och hålla sig be- :