på lfTo:ybankarne 1 Ulverhuset? Att antaga Lynadhurstska planen, blefve ett säkert respass ur Underhuset för hvarje dess ledamot, som blifvit ditsänd af liberala valmän. Den populäre representant, somgenom ord eller handling sanktionerar den — förolämpning met I:ländska folketj, och det anogrepp på allmänna friheten, som ligger i denna skändliga plan, beseglar sin egen dom. En sådan renegat skulle förskjutas af sina kommittenter, och vore han nog djerf att ändå annorstädes söka en plats i parlamentet, så skulle han med hån och förakt se sig drifven från hvarje valort i hela riket. Men ingen sådan skändlighet kommer att begås — intet sådant vingleri att ega rum — intet sådant nesligt öfvergifvande af grundsatser — intet sådant vederstyggligt förrådande af hyst förtroende — ingen så skamlig piigtförgätenhet att falla någon populär ledamot af Underhuset till last. — Dygd, fosterlandskärlek, twtillgifvenhet af landsmän, karakter — allt står nu på spel i Underhuset, och all: kräfver att detta hus kraftigt medverkar och understödjer miovistrarne i den visa och upplysta politik, som de så arofulit omfattat. Från denna stund måsie det vara slut med allt vändande efter vinden, allt vacklande mellan pligt och intrig, all beräkning af chan : cer. En krisis har uppkommit genom den djuriska (Swinish) ondskan hos Tosies i Öfverhuset — en krisis, till deras förderf framkallad af deras egen fåvitskhet och deras legda vapeadragares ondskefulla råd; och hädanefter finnes det ingen plats för neut:ale eller bedragare. Gränsliniea är tydligt och klart uppdragen, och samhället måste taga plats på endera sidan — hvar och en följande sin böjelse, sin slughets eller sitt samvetes 1ngifvelser. — Frågan som måste afgöras, är, för det första: skall den reformerande ministeren, eller slösarne, pensionstagarne, plundrarne-och de liderlige i Carltonklubben styra Brittiska riket? För det andra: skola de oansvarige Parerne, så oupplösligt förenade, som majoriteten af dem ar med korruption i alla dess grader och på alla håll, trampa folkets representinter och nationens rättigheter och privilegier i stoftet, och ännu en gång vara herrar öfver dessa länder, liksom under fevudalbarbariets värsta dagar? Och, för det tredje: skola åtta millioner menniskor, hvilka lika mycket äro Brittiska kromans undersåtare, som valmännen i Middlesex, och lika mycket berättigade och förtjenta till fullt åtsjutande af Brittisk frihet, som invånarne i London eller Westminster — skola de:sa millioner af våra med-undersåtare, som förbruka våra manufakturer och förs2 våra torg, och med hvilka vi stå i jemn, fri och obehindrad gemenskap, som äro lika mycket intresserade i det förenade konungarikets välfärd, som vi sjelfve, som måste tillvexa i välstånd då vi göra det och förfalla om England sjunker — skall detta folk, som bemannar våra flottor och rekryterar vår arme, och hvars representauter fått stifta lagar för Storbritannien och dess vidsträckta lydlander — skall det stängas ifrån ullgodonjutandet af detta helsosamma system af municipalstyrelse, som vi ega, och som, i trots af alla Tories? konstgrepp och fintlighet, blifvit infördt i våra egna städer? Och skall väl Engelska folket tillåta denna skriande orättvisa, (ty det kan förkomma den) — för att tillfredsställa -passionerne, smickra högmodet och gifva näring åt intoleransen hos en betitlad junta af skenhelige och förtryckare? Dessa äro frågor af hög vigt, och de måste nu bestämdt bringas till afgörarde. Seden förnuftet öfvergilvit Torylorderne, hafva de med förfärlig fart fortskyndat den kris, som många väntat med farhåga, och somliga med nöje, men som alla tydligen förutsett skulle inträffa. Patriciska ståndet, eller rättare Torymajoriteten i det ståndet, har, i en för deras egna privilegier och för samhällets lugn olycksbådande stund, förklarat krig mot folket, och en af de stridande makterte måste lida ett stort, oåterkalleligt nederlag. I hvad fall som helst är det omöjligt för Torylorderne, att slippa undan oskadda. Om de retirera, så köpa de sin räddaing i utbyte mot det allmänna föraktet; och hålla de stånd, så rädda de sin ära med total och obotlig förlust af sina serskilda och uiomeordeniliga privilegier; ty vi kunna icke föreställa oss, att det ens i Torylederne finnes något dumhufvud till den grad inbitet af enfald, eiler någon skurk med så fräck kopparpanna, at han skulle våga påstå, att i en sådan konflikt, som de destruktive Tories synas längta efter, pärer af deras kaliber skulle kunna uthärda första choquen af folkopimonen. Detta är Ikväl en sak at besinna för de högsinte lorderne ; och för de parasiter, som föorfört dem från klokheten och det skickligas väg, och till hvilkas förderfvade rådslag de satt ett förtroende, som ländt. till deras ofärd, och hvilkas strik de misstagit, eller för onda afsigter ansett för folkets bifallsrop. Na Honen måste sörja för sin egen trygghet, och de som strida för reforme.: och god styrelse, miste omgjorda sina länder, ikläda sig sin rustning, redda för hvad som kan hända.? ——— — —.— X —— — —X-— --.-O—JnnnnjnZr, Re ——LL ——— —————— I —m— ———-INOppp— rr ssmsvsn och hålla sig be: