att Argus, för sin opposition mot handelsfriheten, haft åtskilliga munera hos hörvarande fabrikanter, äfvensom åtskilliga liaisonger till vissa missioner, då han under kritiska tidpunkter t. ex. angående Rysslands politik under Polska frihetskriget, visat sig ovanligt medgörlig m. m. Insändaren erinrar vidare, hvru Argus en gång tillföroe., då samma insinuation framställdes i dagligt Allehanda, aflagt sin uppriktiga och innerliga tacksägelse till dess Red. för det den öppet sagt ut hvad som talades om Argus :huru han derigenom fått en länge efterlängtad anledning att sjelf taga bladet från munnen och tala om de förklenlige och ärekränkande kolomnierne hvarvid han slutade med att yttra, der han beklagligivis nu saknade utrymme, men att så snart allmänna, för ögonblicket -vigtigare ämnen tilläte honom, skulle han ej underlåta att fullständigt begagna det erbjudna tillfället.? — Detta tillfälle har hkväl sedermera aldrig kommit, utan sjelfva förklaringen torkat in, så att den ståtliga artikeln endast var såsom en af de bekanta aptitsuparne, efter hviika någon anrättning icke följt. Insändaren drager nu fcam allt detta ur glömskan, och uppmanar Årgus att inom sex veckor härefter fullständigt rentvätta sig punkt för punkt från alla ofvan uppräknade misstankar, att motiverna för Argi utfall och opposition endast skulle vara att förmå dem, hyvilka han smädat, att köpa hans tystnad, äfvensom att det stegrade lofordet, å andra sidan, skul!le vara betaladt. Insändaren tillkänoagifver väl icke huruvida han, i händelse Argus brister i en sådan förklaring, ämnar att framlägga några bevis på misstankens riktighet; men yttrar, att om Argus skulle underlåta, att inom föreskrifven tid åstadkomma den honom ålagda tvättningsprocessen, så må han skylla sig sjelf för följderna inför den allmänna opinionens domstol. Det skal! utan tvifvel blifva intressant att erfara, hvad Argus svarar härpå. Efier vår förmodan kommer han att upptaga artikeln med förtjusning. Orsaken härtill är lätt funnen, uti den något ovanliga proceduren, att utan bevis framlägga så direkta beskyllningar, och ålägga den angifne att sjelf rentvätta sig ifrån dem. Det kan visserligen invändas att Argus sjelf gifvit mesta styrkan åt dylika misstankar, dels derigenom att den utlofvade förklaringen aldrig följde, dels också derföre att man har svårt att förklara för sig möjligheten, huru en publicist ena året eller månaden kan försvara en åsigt och ett system, och det andra året eller månaden lika ogeneradt det motsatta, samt dervid, utan all blygsel, taga bjelp för sina argumenter ifrån fakta som han sjelf hopljuger, om han icke af några yttre anledningar eller fördelar föranlåtes att sålunda bita hufvudet af skammen); men på andra sidan finner man också, att en sådan person redan genom sitt eget offentliga handlingssätt är så förnedrad, att det kan vara nära nog likgiltigt föropinionen, hvilka impulser, som verka på honom. Just af denna anledning kan man lätt inse den pgladje, som artikeln skall väcka hos Argus. Det blir alltid en vinst för den som är sjunken till en viss grad, att kunna sätta på sig matyrkronan, och genom framställande af sitt eget jag såsom ett mål för smädelser, denigrationer och kallomnier, emotse hoppet att få utbyta föraktet mot medlidande; och huru skole vi icke nu få höra, hvilket oskyldigt offer Argus är för ett fortsatt system af sådana förföljelser! . . ett påstående hvartill dylika beskyllningar också kunna ge något fog. Oss synes det således att insändaren hade gjort bäst att lemna Argus ensam äran, af att skära heder och ära af andra. ) Det allra nyaste intyget på denna skamlösbet lemnar Argus i sitt sista nummer, i afseende på ett tal af Eng. ministern Cannino. som ctiterades af honom sistl. höst