att Argus, för sin opposition mot handelsfriheten, haft
åtskilliga munera hos hörvarande fabrikanter, äfven-
som åtskilliga liaisonger till vissa missioner, då han un-
der kritiska tidpunkter t. ex. angående Rysslands poli-
tik under Polska frihetskriget, visat sig ovanligt medgörlig
m. m. Insändaren erinrar vidare, hvru Argus en gång till-
föroe., då samma insinuation framställdes i dagligt Allehan-
da, aflagt sin uppriktiga och innerliga tacksägelse till dess
Red. för det den öppet sagt ut hvad som talades om Ar-
gus :huru han derigenom fått en länge efterlängtad anled-
ning att sjelf taga bladet från munnen och tala om
de förklenlige och ärekränkande kolomnierne hvarvid
han slutade med att yttra, der han beklagligivis nu
saknade utrymme, men att så snart allmänna, för ögon-
blicket -vigtigare ämnen tilläte honom, skulle han ej
underlåta att fullständigt begagna det erbjudna tillfäl-
let.? — Detta tillfälle har hkväl sedermera aldrig kom-
mit, utan sjelfva förklaringen torkat in, så att den ståt-
liga artikeln endast var såsom en af de bekanta aptit-
suparne, efter hviika någon anrättning icke följt. In-
sändaren drager nu fcam allt detta ur glömskan, och
uppmanar Årgus att inom sex veckor härefter full-
ständigt rentvätta sig punkt för punkt från alla ofvan
uppräknade misstankar, att motiverna för Argi utfall
och opposition endast skulle vara att förmå dem, hyvil-
ka han smädat, att köpa hans tystnad, äfvensom att
det stegrade lofordet, å andra sidan, skul!le vara beta-
ladt. Insändaren tillkänoagifver väl icke huruvida
han, i händelse Argus brister i en sådan förklaring,
ämnar att framlägga några bevis på misstankens riktig-
het; men yttrar, att om Argus skulle underlåta, att in-
om föreskrifven tid åstadkomma den honom ålagda
tvättningsprocessen, så må han skylla sig sjelf för följ-
derna inför den allmänna opinionens domstol.
Det skal! utan tvifvel blifva intressant att erfara,
hvad Argus svarar härpå. Efier vår förmodan kom-
mer han att upptaga artikeln med förtjusning. Orsaken
härtill är lätt funnen, uti den något ovanliga procedu-
ren, att utan bevis framlägga så direkta beskyllningar,
och ålägga den angifne att sjelf rentvätta sig ifrån dem.
Det kan visserligen invändas att Argus sjelf gifvit mesta
styrkan åt dylika misstankar, dels derigenom att den
utlofvade förklaringen aldrig följde, dels också derföre
att man har svårt att förklara för sig möjligheten, hu-
ru en publicist ena året eller månaden kan försvara en
åsigt och ett system, och det andra året eller månaden
lika ogeneradt det motsatta, samt dervid, utan all blyg-
sel, taga bjelp för sina argumenter ifrån fakta som han
sjelf hopljuger, om han icke af några yttre anlednin-
gar eller fördelar föranlåtes att sålunda bita hufvudet af
skammen); men på andra sidan finner man
också, att en sådan person redan genom
sitt eget offentliga handlingssätt är så förnedrad,
att det kan vara nära nog likgiltigt föropinionen, hvil-
ka impulser, som verka på honom. Just af denna anled-
ning kan man lätt inse den pgladje, som artikeln skall
väcka hos Argus. Det blir alltid en vinst för den som
är sjunken till en viss grad, att kunna sätta på sig
matyrkronan, och genom framställande af sitt eget jag
såsom ett mål för smädelser, denigrationer och kallom-
nier, emotse hoppet att få utbyta föraktet mot med-
lidande; och huru skole vi icke nu få höra, hvilket
oskyldigt offer Argus är för ett fortsatt system af så-
dana förföljelser! . . ett påstående hvartill dylika beskyll-
ningar också kunna ge något fog. Oss synes det således
att insändaren hade gjort bäst att lemna Argus ensam
äran, af att skära heder och ära af andra.
) Det allra nyaste intyget på denna skamlösbet lemnar
Argus i sitt sista nummer, i afseende på ett tal af Eng.
ministern Cannino. som ctiterades af honom sistl. höst