man banrg uti en, 1 deita blad tior den 15 sistiedne Januari, iaförd artikel tillkännagifver, at flera fall af så kallad Trafvar-sjuka anzscipit fir, som blifvit köpta vid Skillinge schäferi i Skåne, och hau anser sig till följe deraf högeligen böra afstyrka begagnandet af springgumsar som härstamma derifrån: — att såväl detta tillkännagifvande, som den meddelad varningen, icke kunde lemnas obesvarad sf egaren till nämnde schåäferi, ir Nieman, — insågs lättebgen, heldst tillmälet var af den vatur, alt det högst betydligt uedsatte sehäferiets värde. — Ett svar från Hr Nieman iaflöt ock ef:er någon tid uti deana ti dning, — deruti han förklarar Hecr Hoff mans uppgift? var a en lögnaktig vppgift och vrängd framställning — och försäkrar bestämdt, stt en så Her har fannits uti beskaffad sju. dom hvarken finnes ec) Skillinge schäferi. Då nu Direktör Hoffnan ansåg sin skyldighet vara att offentliggöra sitt erfareuhetsrön, men då detsammns vil förlitlighet sedermera i så ampia ordatag blifvit be — så hade man ock haft skäl förmoda att Hr Direktören, Atminsiove för sin egen hel skull, hade haft oll möda osperd, antin gen alt penom säkra hevis styrka sann ingsesligh eten a sm uppgif, elier ock — om hav det icke förmått — då icke heller dragit i betinkande att lemna Hr N. al möjlig upprättebe för det samningslösa och förhastade tllmälet. — Tvertom har Hr Direktörea genom sin underla enhet att bevisa sit påstiende, adragit sig ett rättvist klander, både för det Ilr Direkts ren Iupit åstad i ogjordt väder och för det Er Pirektören lemnat sitt lidna nederlag åt en berbknad tystnad, — och härigenom skall en hvar, som icke så å noga käaner de begge stridande Herrarne, råka i ovisshet om hvilkendera, som verkligen är den felakiige. — Dock synes det moraliska ansvaret ännu hbvila på Er Direktören, som icke leder i bevis hvad han en gång offentligen angifsit, -— och icke måte Hr Direktören iro att hans flesta uppgilter äro så tillförlitiige, att de komma under kategorien a Kungsord? —-— — ? — Emedlertid bemställe vi nu till IHir Direktörens eget begrundande, om Hr Direkt. hoppas att hans intygande hädanefter skola tillvinna sig den twovärdighet, som hvar och en tjensteman bör hafva, — och serskildt uudra vi om Hr Direktören numera verkeligen anser sig vara sin innehafvande tjenst, med thy åtföljande dryga lön, follkomligen vuxen, — då en vanlig schöferiegare gilvit Hr Direkörens insigter i fårskötseln en så mäkta stor dekonfityr? — Men om na Hr Direktören vid närmare eftersinnande funnit sig icke vara stadd i tillfälle, att faktiskt bevisa sitt ofvan anförda erfarenhetsrön, och således besluit tillåta allmänheten tanka och tro hvad hon vill om Hr Direktörens erfarenhet ech trovärdighet; — så hade det dock varit serde!es intressant, om Hr Direktören åtminstone lemnst materialier till förklaring af följande märkvärdiga ytirande, som förekommer i slutet af Hr Niemans ofvan omtalta svar, mnemligea: Dessutom får jag erindra Hr Direktören att jeg icke är kommissionar eller uppköpare af får för andras räkning, uisn att jag, för av öka och förbättra mitt schäferi till c egen och andras nytta, skaffar mig friska och goda får, samt attjag köper några från Sachsen utsiv kliga, eller avnars felfulla fir, således hvarken köpt arrangerade, gamla, hvilka varcligen sä! jas styckevis för 2 3 a 4 Adde Preussiskt kursot, och sedermera till vida högre pris utprånglas? — Ilvad kan väl menansen med hl. denna tirad vara, och som, besynnerligt nog, icke har något egentligt sammanhang med elit det föregående i Hr N:s svar? Då nu insändaren räknar sig till dem, hvilla anuförtrott lr Direkiören att uppköpa elekioraifår från Tyskland, och då iusiv idaren verkligen betett fåren dubbekt högre, än Hr N. uppgifver at de ofya ;n qvalificerade fåren kos sta i Sachsen, och då insändaren slutligen icke är ull eller fårkännsre, så må det väl icke för tyckas honom om han härmedeist offentligen uppmonar Hr Hoffman Bang, act så nära som möj! ligt belysa? Hr N:s ofvan anförda uppgifter, o och met Ideta huruvida de eganågon til lämplighet på de af Ir Direktören verk ställda fårinkopen, på det man d: oreker må sluta huruvida Hr N:s antydningar böra anses såsom låga insinuationer mot Hr Direktörens heder, — le såsom väckelser till undersökning och framtida försigtighet. — Visserligen skulle man äfven önska att He Direktören på samma gång, om det föll sig lägligt, 1 meddelade de anledningar, som lågo till grund för det, 1 Aftonbladet för den 13 sistl. Januari, mr ddela de erfare enhe tsrön, alt Trafvarsjukdomen angripit får hån Skilliage; — men då Hr Nieman. ännu är så tolerant, och icke har yrkat ansvar på Hr Direktören, så kan man ja bespara Hr Direktören detta beSVÖr, —— unter tillönsk an, att upply sningarne rörande andemeninger mcd ce ulprång ade fåren? blifva så mycket fullständigare. ö—z. fl—6.