nn Of . ga rysmngar. Moajoriteten i Frankrike, å:minstone uti kammaren , vidbänger det monerkiska systemet, men man ser likväl icke att någon der tar så illa vid sig, äfven öfver anmärkningar, sådane som de ur Bon sens här citerade. Redaktionen har, i anledning af ett i Februari månad i bladet intfördt bref, undertecknadt Commister på Gottland, om hvars innehåll läsaren närmare eriureshär nedan, blifsit anmodad att infora och trott sig icke böra förvägra plats åt en replik af en eller fle e andre prestmän derstädes, hvilken icke torde läsas utan intresse, och som endast tarfrar ett par od kommentarier: i PTill Redaktionen af det fjerde Aftonbladet! Sedan lit:i sitt blad för d: 13 Febr. N:o 20 intiai git ett utdrag af ett brel från en prestman på Gottland i slutet af Januari; kan man icke förvänta sig, att ett rum i samma blad skulle förvägras åt nedanstående uppsats: Brefskritvarens thema är reflexioner öfver vederbörande3 viltagna åtgärder till befrimjande af en ökad prenumeration å Statstidningen. Han underrättar sm korrespondeat om hvad här på Gottland skett och anser troligt att förhållandet på andra ställen varit detsamma, att neml. stiftets Biskop, genom bref till Koatrakts) prostarne, som cirkulerat blaud presterskapet ull genomläsning, låtit förstå, det han nyligen från högre ort fålt ?vnk derom, at det med synnerligt välbehag skulle enses, om Hr Biskopen på tjenligt sätt kunde förmå presterskapet, ast icke allenast för egen råkving prenumerera på Statstidningen, utan äfven dertill uppmuntra ståndspersoner och förmögnare bönder blind sine åhörare. Detta framdrages såsom ett exempel af de berömliga bemödanden, hvilsa ej blifvit sparade, för att förekomma statsverkets förlust genom de 5000 R:dr B:ko, med hvilka Svenska akademien blifvit pensionerad, för att afiräda Postoch Inrikestidningen. Brefskrifvaren beklagar, att deona vink alldeles icke haft påräknad verkan. Sjlf ehuru blott en fattig Komminister, hade han genast foljt Hr Biskopens råd, hvaraf han också befunnit sig väl, 1:mo genom nöjet att alltid få läsa i ofversättning de kraf.igaste artiklarna ur den berömda Journal des Debats och Journal de la Haye; ty han tycker icke mycket om flygbladens bråkande, att vilja göra oss (?!) ull en konstituiionel och representativ stat, ehuru flere af 1809 års män, och ibland andra den snillrike Hans Järta, såsom han tyckt sig finna i Statstidningen, nyligen förklarat sådant aldrig hafva varit deras mening; och 2:o har han i originaluppsatserna funnit många goda och välljudande vändningar, em han med fördel använder i sin predikan om Söndagen. Detta går, enligt havs uppgift, bäst för sig med Filaletes uppsatser, hvars framstallningssätt passar förträfligt för predikstolen; också har han nyttjat ett par Nekroioger i personalier. Han hsede på detta sätt först och främst genom sjelfva prenumerationen, och för det audra, genom ett allmännare utspridande af den goda säden, trott sig dubbelt gagna det goda ändamålet. Han anmärker såsom en uraktlåtenhet, att prenumerations uppmaningen ej upptogs i Cleri comitialis cirkulär till Presterskapet. Fordom (säger han) tillhölls Presterskapet af koncilierza, att icke läsa annat än renläriga skrifter i theologien och moralen, och hvarföre då icke i vår tid lämpa sidant på politiken, som är vida mera maktpåliggande? Slutl gen föreslår ban, på de: icke allenast pas:orerna, utan hvarenda kapellam och adjunkt måtte förmås hålla ett exemplar af Statstidningen, att hvar och en prestman, som å detta blad prenumererar, skulle vid frågan om befordringar, för denna prenurmeration få beräkna ett halft eller ett tredjedels tjensteår. — i En Prestman, som utan återhåll öfverlemnar sig ät sin böjelse för satiren, löper fara att gå miste om icke allenast allmänhetens förtroende och högaktning, utan ock det högre mål, han oupphörligt bör hafva i ögonx sigte. Att vördnaden för förmän, aktningen för samhällets institutioner och grundlagens allvarliga helgd för honom litet eller intet betyda, kan icke väcka forundran, då man finner, att också det vigtiga kall han bekläder, ja, sjelfva den religion han förkunnar, utam betänkande blottställas såsom föremål för hans grofva ironi och vidriga skämt, Anledningen till hans utfall är dock denna gåvg synbarligen sökt; ty hvarföre skulle ej äfven från högre ort kunna yttras den önskan, att ett officielt blad, det enda, som lemnar fullt tillförlitlig kännedom om regeringens åsigter eller fattade beslut, jemte åtskilliga för menigheter och enskilda vigtiga underrättelser måtte, serdeles bland Presterskapet, allmänneligen lasas? — Presterskapet i detta stift har åtminstone ej tagit uppmaningen i annan mening, och derföre öfverenskommit, att prenumerera 3 ett exemplar för hvarje prosteri. Ett bevis på författarens historiska trovärdigPa ee --. ö Pn ee ee F RT