manhang får ej deras författare vänta sig något afseende af den utmärkte logikern, som börjar sitt utfall med den försäkran, att logisk tankegång. just ej i dem förefinnes. Raisonnementet utgår likval från foljande sats: är det afgjordt, att menniskans inre icke blett är en spegel, som afbildar allt det yttre i hela dess mångfald, utan äfven något som bär spåren efter sjelfverksamhet, medvetande och tanke, så är det svårt att inse, hvarföre Amerikas närvarande innebyggare skulle beröfvas det, som man icke förnekar dess vildar. Derifrån öfvergås till deinflyttade utländingarna, som om de nu hafva desse menskliga anlag: medvetande, förmåga af sjelfverksamhet och tanke, redan derigenom stå i bredd med Amerikas vildar och således skulle kuana i samma natur och meå samma omgifoingar, utan andra utifrån tillkommande; medverkande orsaker, enligt all vanlig slutkonst, utbilda hos sig en ren och ädel mensk! ighet, så väl som urinfödingarne. Att härsti ligger någon falsk slutsats, är svårt att inse och torde betviflas tills anmärkaren uppvisat någon terminus vagus eller aequivocus, som här insmugit sig och missledt författaren. — Att nu urfolket skulle vara skickligare till en sådan förädlingsprocess, än de inflyttade främlingarre, kan icke förr medgifvas än anmärkaren bevisat, at menniskan icke allenast är adscriptus glebae, utan åfven att hon oumedelbarligen uppstått ur jorden och således, likasom plentan, ur den hemtar sin näring; men knappast lät det då göra sig; ty äfven vexterna kunna transplanteras och acclimatiseras i helt andra regioner, än der de haft sin upprinnelse. Här skulle det varit rätt intressant, om anmärkaren gått litet in i naturens och den högre andens filosofi och genetiskt uppvisat den lägre naturens och menniskans nödvändiga inre sammanhang och förhållande, för att komma till något riktigt aprioriskt resultat, emedan han svänger sig med fraser, för att inge respekt för sin lärda terminologi. Men i det bela synes han vara en Empiriker af det vanligaste slaget och i ideella ämnen ha litet eller intet att förkunna, utom en vi:s ungdomslexa, som han lärt sig alt upprepa från sin examenstid vid universitetet. Vetenskapsman är han intet, och mot den allmänna religiösa oeh historiska åsigten af mensklighetens uppkomst och tillvext försyndar han sig alldeles. Den lärer oss, att menniskorna härstamma från gemensamma fäder, och att mensklighetens vagga icke varit i Amerika, som man till och med antager sednare hafva uppstått ur oceanen, än den såkallade gamla verlden. Om nu dessa poetiska vildar också en gång kommit till Amerikas skogar från det Asiatiska stamlandet, såsom troligast, förde de icke då sitt ideella Amerika med sig i sina egna bröst? Hade de inga minnen derifrån de kommo, och voro de icke fästade genom några band vid det förflutna? De krafter, som först började verka i deras inre, månne de icke strälvade att förena ett närvarande med ett redan förflutet och att subsumera båda i hoppet under ett tillkommande? Voro de icke häruti lika de främhbngar, tom anlände från det kultiverade Europa? Men hvilka hade de största andeliga ressourcer? Hvilka hade de riktigaste begrepp och de rikaste, mångfaldigaste föreställningarne om menniskolif och mensklig bestämmelse? Om efier årtusenden Nordamerikas kringströfvande horder icke förmå höja sig öfver sitt ärfda naturlif, och det till och med efter beröringen med kultiverade nationer, när skulle man då förvänta den stora metamorfosen, som skulle försätta dem på en högre samhällighetsgrad? Är det poesi att irra omkring i skogarna utan skrifkonst, utan egentlig rehgion, utan lagar och utan allt vetenskapligt sträfvande, så skulle jag tro, att i sjelfva de materiella interessena ligger åtminstoue lika mycket högre skapande andlighet. Här går allt ut på en förädlad njatning af naturens gåfvor, och i den röjes redan ett sträfvande efier en mångfaldigare utveckling sf menskliga lifeets förhållanden. Men hvarje sådan utvecklingsgrad fordrar sina bestämda vilkor såsom ena möjlighet för sin tillvarelse, och denna bir åter princip för ett nytt moment i den stora evolutions-serien, — innehålles nu häruti nödvändigt ett högre andeligt jäsningsämne, så är det säkert ati det materiella i sträfvandet småningom, måste bli mera andiigt, att det mer och mer måste ikläda sig det högres natur, och att det omsider blir hvad det egentligen bör vara: en grund för staten och kyrkan, der deras renare ideer skola verka och omskeapa allt i öfverenstämmelse med sanningens, On ST Te PTFE PP P6