manhang får ej deras författare vänta sig något afseende
af den utmärkte logikern, som börjar sitt utfall med den
försäkran, att logisk tankegång. just ej i dem förefinnes.
Raisonnementet utgår likval från foljande sats: är det af-
gjordt, att menniskans inre icke blett är en spegel, som
afbildar allt det yttre i hela dess mångfald, utan äfven
något som bär spåren efter sjelfverksamhet, medvetande
och tanke, så är det svårt att inse, hvarföre Amerikas
närvarande innebyggare skulle beröfvas det, som man
icke förnekar dess vildar. Derifrån öfvergås till dein-
flyttade utländingarna, som om de nu hafva desse
menskliga anlag: medvetande, förmåga af sjelfverksamhet
och tanke, redan derigenom stå i bredd med Amerikas
vildar och således skulle kuana i samma natur och meå
samma omgifoingar, utan andra utifrån tillkommande;
medverkande orsaker, enligt all vanlig slutkonst, utbilda
hos sig en ren och ädel mensk! ighet, så väl som urin-
födingarne. Att härsti ligger någon falsk slutsats, är
svårt att inse och torde betviflas tills anmärkaren upp-
visat någon terminus vagus eller aequivocus, som här
insmugit sig och missledt författaren. — Att nu urfolket
skulle vara skickligare till en sådan förädlingsprocess,
än de inflyttade främlingarre, kan icke förr medgifvas
än anmärkaren bevisat, at menniskan icke allenast är
adscriptus glebae, utan åfven att hon oumedelbarligen
uppstått ur jorden och således, likasom plentan, ur den
hemtar sin näring; men knappast lät det då göra sig;
ty äfven vexterna kunna transplanteras och acclimatise-
ras i helt andra regioner, än der de haft sin upprinnel-
se. Här skulle det varit rätt intressant, om anmärkaren
gått litet in i naturens och den högre andens filosofi
och genetiskt uppvisat den lägre naturens och menni-
skans nödvändiga inre sammanhang och förhållande, för
att komma till något riktigt aprioriskt resultat, emedan han
svänger sig med fraser, för att inge respekt för sin lär-
da terminologi. Men i det bela synes han vara en
Empiriker af det vanligaste slaget och i ideella ämnen
ha litet eller intet att förkunna, utom en vi:s ungdoms-
lexa, som han lärt sig alt upprepa från sin examenstid
vid universitetet. Vetenskapsman är han intet, och mot
den allmänna religiösa oeh historiska åsigten af mensk-
lighetens uppkomst och tillvext försyndar han sig allde-
les. Den lärer oss, att menniskorna härstamma från
gemensamma fäder, och att mensklighetens vagga icke
varit i Amerika, som man till och med antager sednare
hafva uppstått ur oceanen, än den såkallade gamla verl-
den. Om nu dessa poetiska vildar också en gång kom-
mit till Amerikas skogar från det Asiatiska stamlandet,
såsom troligast, förde de icke då sitt ideella Amerika
med sig i sina egna bröst? Hade de inga minnen der-
ifrån de kommo, och voro de icke fästade genom nå-
gra band vid det förflutna?
De krafter, som först började verka i deras inre,
månne de icke strälvade att förena ett närvarande med
ett redan förflutet och att subsumera båda i hoppet under
ett tillkommande? Voro de icke häruti lika de främhbn-
gar, tom anlände från det kultiverade Europa? Men
hvilka hade de största andeliga ressourcer? Hvilka hade
de riktigaste begrepp och de rikaste, mångfaldigaste fö-
reställningarne om menniskolif och mensklig bestämmelse?
Om efier årtusenden Nordamerikas kringströfvande hor-
der icke förmå höja sig öfver sitt ärfda naturlif, och
det till och med efter beröringen med kultiverade natio-
ner, när skulle man då förvänta den stora metamorfosen,
som skulle försätta dem på en högre samhällighetsgrad?
Är det poesi att irra omkring i skogarna utan skrif-
konst, utan egentlig rehgion, utan lagar och utan allt
vetenskapligt sträfvande, så skulle jag tro, att i sjelfva
de materiella interessena ligger åtminstoue lika mycket
högre skapande andlighet. Här går allt ut på en för-
ädlad njatning af naturens gåfvor, och i den röjes re-
dan ett sträfvande efier en mångfaldigare utveckling sf
menskliga lifeets förhållanden. Men hvarje sådan utveck-
lingsgrad fordrar sina bestämda vilkor såsom ena möjlig-
het för sin tillvarelse, och denna bir åter princip för
ett nytt moment i den stora evolutions-serien, — inne-
hålles nu häruti nödvändigt ett högre andeligt jäsnings-
ämne, så är det säkert ati det materiella i sträfvandet
småningom, måste bli mera andiigt, att det mer och
mer måste ikläda sig det högres natur, och att det om-
sider blir hvad det egentligen bör vara: en grund för
staten och kyrkan, der deras renare ideer skola verka
och omskeapa allt i öfverenstämmelse med sanningens,
On ST Te PTFE PP P6