(Insandt). Några ord i anledning af anmärkningarna i Dagligt Allehanda öfver artikela om NordAmerikanska fristaterna och deras kultur. Författaren till den omtvistade uppsatsen skulle i mer än ett afseende anse sig hedrad af ofvannämnde anmärkningar, om de i allo bibehållit den lugna ton och moderation, som mer än något annat bevisat, att de flutit från en ointresserad penna. Nu förefaller det honom som skulle de härleda sig från någon, som oaktadt sin öfvertagna röle af en tertius interveniens, likväl vill synas beslägtad med sjelfva litteraturtidningens referent, som troligen ligger mycket djupare än vår anmärkare förmodar. Dock dermed vare huru som helst, så är det säkert, att den ifrågavarande granskaren uppträdt, ombedd eller obuden, endast för attfå svänga sin glafven öfver liberalismens läror, och derföre användes också öfverallt den gamla taktiken: först skall man söka bevisa, att ens motståndare är vida mindre grundlig och öfvad tänkare, än man sjelf, hvarföre man med en viss air talar om Jogiska inconseqvenser och tomma deklamationer, som icke höra till ämnet; för det andra, följer deraf naturligt, att endast den gamla åsigteus försvarare tänka följd riktigt och possedera den dialektiska konsten, och alltså kan ej något af allt hvad de påstå vara felaktigt. — Detta är väl i sanning blott ett negatift bevis för deras sak; men det gäller dock till dess någon annan förmår att visa motsatsen. Nog af derföre, af frukten känner man trädet, och ex unongue leonem! Det är märkvärdigt emellertid att se till ex början, huru vissa författare, för att få fart med sina tankar, och för att kunna taga ett riktigt Ansprung, som Tyskarne säga, på den literära rännarbanan, börja med att irriiera sig sjelfva. De genomgå i tankarna helt saktmodigt några afde förevarande siridsanledningarna; men helt hastigt stöta de på ett incitament, som för deras nervretlighet är mer ån vanligt stimulerande, och nu flammar deras känsla, och deras produktivitet potentieras till ea grad, som slutligen frambringar deras erupit i likhet med den bekanta Ciceronianska synonymien: abiit, excessit, evasit! En sådan psykologisk exposition af sitt inre ger oss anmärkareu i inledningen ull sin kntik: han omtalar huru först hans uppmärksamhet blifvit väckt på en viss artikel i Daghgt Allehanda, och man ser redan häraf, alt han ej har zågot godt i sinnet. De praktiska männen förargaghonom högeligen, och han kan ej såsom ren theoreticus ur sitt vårdtorn med likgiltighet påse, att en rörelse eger rum der nere på djupet bland småfolket i dalen; men då Attonbladet kommer fram med en iiten mention honorable, då kan vår spekulator icke längre hålla sig; oväsendet måste stillas eller rättare qväsas, och han stiger ned från sin höjd, icke såsom Neptunus upp ur hafvets djup, och utropar sitt: Quos ego! Förf. till den tadlade uppsatsen borde verkligen kunna glädja sig, oref han vore fåfång, att en.ssådan ephemerisk produkt har kunpnat ådraga sig en så höglärd uppmärksamhet; men den kritiska anrättningen, churu den skall vara ombesörjd af anmärkarens gemla hushållerska Logikan, är likväl mindre välsmakande, oaktadt allt det ! strösocker, som blifvit användt, för att göra den aptitlig. Troligen har den gamla glömt att studera tidens nyare läroböcker i kokkonsten, och derföre har hon stadnat på samma punkt som sal. Plenning, som besynnerligen — sysselsätter sig med att utreda frågan om förståndets så kallade operationer. Nu går också anmärkarens hufvudoperation derpå ut att bevisa, att han förstår sig på att bilda begrepp, omdömen och slutledningar; menvi skola se något närmare till, huru dermed förbåller sig, under fortgången afvår lilla duplique. Att han är en så stor bjesse, som han sjelf föreställer sig, torde vara någon anledning att betvifla. Chasles framföres först på seenen, för att betackas och applauderas för det lilla han tllgjort i afseende på Amerikas degradation, och under tiden göres en liten alltför nätt resumå af innehållet af den angripna artikelns början. Dess tankar och satser kastas om hvarandra såsom sädeskärfsama under träskarens glasa. och På Nnårot iIrre Sam