(Insandt).
Några ord i anledning af anmärkningarna i
Dagligt Allehanda öfver artikela om Nord-
Amerikanska fristaterna och deras kultur.
Författaren till den omtvistade uppsatsen skulle i mer
än ett afseende anse sig hedrad af ofvannämnde an-
märkningar, om de i allo bibehållit den lugna ton och
moderation, som mer än något annat bevisat, att de
flutit från en ointresserad penna. Nu förefaller det
honom som skulle de härleda sig från någon, som oak-
tadt sin öfvertagna röle af en tertius interveniens, lik-
väl vill synas beslägtad med sjelfva litteraturtidningens
referent, som troligen ligger mycket djupare än vår an-
märkare förmodar. Dock dermed vare huru som helst,
så är det säkert, att den ifrågavarande granskaren upp-
trädt, ombedd eller obuden, endast för attfå svänga sin
glafven öfver liberalismens läror, och derföre användes
också öfverallt den gamla taktiken: först skall man sö-
ka bevisa, att ens motståndare är vida mindre grundlig
och öfvad tänkare, än man sjelf, hvarföre man med en
viss air talar om Jogiska inconseqvenser och tomma
deklamationer, som icke höra till ämnet; för det andra,
följer deraf naturligt, att endast den gamla åsigteus för-
svarare tänka följd riktigt och possedera den dialektiska kon-
sten, och alltså kan ej något af allt hvad de påstå vara
felaktigt. — Detta är väl i sanning blott ett negatift be-
vis för deras sak; men det gäller dock till dess någon
annan förmår att visa motsatsen. Nog af derföre, af
frukten känner man trädet, och ex unongue leonem!
Det är märkvärdigt emellertid att se till ex början, hu-
ru vissa författare, för att få fart med sina tankar, och
för att kunna taga ett riktigt Ansprung, som Tyskarne
säga, på den literära rännarbanan, börja med att irriie-
ra sig sjelfva. De genomgå i tankarna helt saktmodigt
några afde förevarande siridsanledningarna; men helt
hastigt stöta de på ett incitament, som för deras nerv-
retlighet är mer ån vanligt stimulerande, och nu flam-
mar deras känsla, och deras produktivitet potentieras
till ea grad, som slutligen frambringar deras erupit i
likhet med den bekanta Ciceronianska synonymien:
abiit, excessit, evasit! En sådan psykologisk exposition
af sitt inre ger oss anmärkareu i inledningen ull sin
kntik: han omtalar huru först hans uppmärksamhet
blifvit väckt på en viss artikel i Daghgt Allehanda,
och man ser redan häraf, alt han ej har zågot godt i
sinnet. De praktiska männen förargaghonom högeligen,
och han kan ej såsom ren theoreticus ur sitt vårdtorn
med likgiltighet påse, att en rörelse eger rum der ne-
re på djupet bland småfolket i dalen; men då Attonbla-
det kommer fram med en iiten mention honorable, då
kan vår spekulator icke längre hålla sig; oväsendet må-
ste stillas eller rättare qväsas, och han stiger ned från
sin höjd, icke såsom Neptunus upp ur hafvets djup,
och utropar sitt: Quos ego! Förf. till den tadlade upp-
satsen borde verkligen kunna glädja sig, oref han
vore fåfång, att en.ssådan ephemerisk produkt har kunp-
nat ådraga sig en så höglärd uppmärksamhet; men den
kritiska anrättningen, churu den skall vara ombe-
sörjd af anmärkarens gemla hushållerska Logikan,
är likväl mindre välsmakande, - oaktadt allt det !
strösocker, som blifvit användt, för att göra den aptit-
lig. Troligen har den gamla glömt att studera tidens
nyare läroböcker i kokkonsten, och derföre har hon
stadnat på samma punkt som sal. Plenning, som be-
synnerligen — sysselsätter sig med att utreda frågan om
förståndets så kallade operationer. Nu går också an-
märkarens hufvudoperation derpå ut att bevisa, att han
förstår sig på att bilda begrepp, omdömen och slutled-
ningar; menvi skola se något närmare till, huru der-
med förbåller sig, under fortgången afvår lilla duplique.
Att han är en så stor bjesse, som han sjelf föreställer
sig, torde vara någon anledning att betvifla. - Chasles
framföres först på seenen, för att betackas och applau-
deras för det lilla han tllgjort i afseende på Amerikas
degradation, och under tiden göres en liten alltför nätt resu-
må af innehållet af den angripna artikelns början. Dess
tankar och satser kastas om hvarandra såsom sädeskärf-
sama under träskarens glasa. och På Nnårot iIrre Sam