Pr RA Mv SVA ve LITTERATUR. Handlingar rörande Sveriges Historia, utgifne af ÅA. Fryxell. A:sta och 2:dra delen. . (Slut från gårdagsbl.) Det ligger i allmänhet i sakens natur, att historiska urkunder, nakoa och isulerade, ofta icke kunna egainiresse utom för forskningen i eller ett allvarligare studium a historien. För att vinna betydelse äfven för en större publik, än de i deita sitt skick kunna piåräkna, behöfva de häfdeteckrarens eller memoireförfatizrens kriticerende, kombinerande, sofrande, ordnande, redigerande åtgärd. Först seden sien blifvit fogad till sien, alla små detaljer hyfsade och inpassade på sina ställen, och byggningin står färdig och fullkomnad, nser man nyttan af de grofhuggne block, dem man förut i deras råa form föraktade, och finner man kanske karakteristiskt, hvs:d iuan förut ansåg meningslöst, naturligt, hyad föru: ver gåtor och besängdheter, Det är visserligen likväl senut, att dessa detaljer, dessa materiaher äfven redan i sitt fragmentariska, ohandterade sillstånd ofta kunna ega i mer eller miadre min ct värde till och med tör andra än historii en ex professo. Hr: Fryxells Handlingar höra till stor del under denna sednare kategori. Synrerligast de Dansk ministerrapporterna förtjena i detta afseende dubbgV uppmärksamhet. I allmärhet af mycken, ofta Mögsta vigt i rent pragmatiskt hänseende, såsom spridgude öfver Sverges så väl inre som yttre pohtik under vissa epoker ett nytt eller åtminstone klarare ijus, Nete de dessutom speciellt, för bedömandet af tiderass och de bandiande personernas olika karakterer, flerfaldiga kuriositeter, som visserligen icke behöfva någon djupare kännedom af förhållanderna för att läsas med interesse. Det är skada, att Hr F., utan tvifvel af behof att spara en dyrbar tid, samt måhända stundom hänförd af ifvern att sammanbinda de här och der för ett ögonblick afbrutra trådarna af någon pregmatiskt vwvigtigare fråga, på mer än et ställe alltför knapphändigt behandlat, ofta endast i ett sammandrag af nägra rader antydt saker, hvilka såsom bidrag till sedernas, personligheternas, bildningens och de sociala förhillanderras historia för de ifrågevareande tidpunkterna tyckas böra hafva varit icke alldeles förkasilkga. Hr F. har annars i sina herättelser visat, stt han sjelf ganska riktigt vet att skatta och draga fördel af detta allt, hvad till en tids porirältering hörer. Imeilertid, då dessa ministerrapporier utgöra ett slags epistolarkrönika, såsom Hr Fr, xell kallar det, öfver allt, som tilldragit sig i Stockholm vid hofvet, isom regeringen och uti hela landet,? är det klart att de måste innehålla ett tillräckligt rikt förråd af memorabiiia, för stt kunna tåla vid en eler annen förknappnivg, och man autväffar här således, som sagdt är, oektadt utgifvarens då och då något karga maxniement, l:kväl ganska minga rätt kuritsa saker; och vi tro 055 göra våra läsare en tjenst med ait såväl ur dinna ifrågavarande, som andra delar af de hiwls utkomna dokumenierna lemna några korta pro!bitar. , Erik den Fjortonde till Markgrefve Albrecht at Brandenburg m. m. Datum Stockholm den I April anno 62. (Markgrefvea af Brandenburg hade negocierat eit parvu mellan Svenska Konungen och en Hertiginva Anna af Meklecburg. Erik den 14:de hade, liksom vid föregående tillfellen i fråga om förbindelse med andra Tyska furstinnor, icke velat taga något afgörande beslut, med mindre Fröken Anna gjorde en resa till Kalmar, på det han skulle först få taga i betraktande hvad han i ett annat bref kallar die lebendige contrafactur, det lefvande porirätjet. Hä:på hade Markgrefven svarat, aut en resa öfver sjön vore för ett fruntimmers krafter och sinnelsg mindre ackomnråoderande, hvaremot han föreslagit, om icke Hans Maj:t, hvilken han förnumrmit i alla fall erna företaga en resa till Liffland, skulle vilja i förbifarten helsa på i hans furstendöme, der den äskade besigtningen oförmärkt lätt kunde gå för sig. Det är i anledning häraf, som Erik medelst följande karakteristiska bref förklarar affären afbruten och slutad.) Vi Erik dena Fjortonde med Guds Nåde, Sverges, Göthes och Vendes etc. Konung, bjude den högborne Furste, vår älsklge käre slägting, svåger och granne, Hr Albrecht den äldre, Markgrefve till Brandenburg etc. vår vänskap med hvad mera kärt och godt vi formå. Högborne Furste, älsk ige käre svåger och granne, hvad ers kärlighet, på vårt sednaste afgifna svar i den sak, hvarom E, K. förut tvenne gånger tllskrifvit oss, ytterligare säger sig föreslå och erbjuda, detta hafve vi nödtorfteligen ivhemtat. Hvad ru beträffar, att den personliga besigtningen icke kan försiggå, utan att vi ville resa ur vårt rike till främmande orter, af orsak att de fruntimmerliga hjertan eller sinnelag och krafter icke kunna lida eller nå 2 Ae 8 TA we fa Ar fe TT Tv MT