ati vi gerna låta den, såsom tvifvelsutan uttalad af en den Historiska tronens samvetsgrannaste välmening, gälla för hvad den kan. Lärorikt — heter det — är detta i synnerhet för en Svensk, som ser sitt fädernes!and hafva samma mäktig va och kloka granne som Polen, och som hör i sitt fädernesland predikas de samma förvillande läror och begrepp, som lagt Polen under Ryska oket. Men för stater äro ofta historiens lärdomar lika fruktlösa, som det enskilda lifrvets äro det för den enskilde. Polen föll icke ovarnadt. Hos dess historiske författare redan under 47 seklet finner man bittra klagomål öfver nationens moraliska tförderf, äfven dess förvända samhällsbegrepp , dess förderfliga misstroende mot sin regering, dess inbördes oenighet och trätlystnad Öc. Men från denna åt en nu ofta misskänd eller förnekad sanning egnade episod, säger Hr F., återvända vi till vårt egentliga föremål, och vi göra likaledes. Då Hr F. sålunda numera icke i Polen kunnat finna något spår efter de från Sverge utförda handlingarne, och med lika liten framgång efterspanat dem i Nederländerva, så stannar hon vid det slutliga resultat, att de Polska arkiven i Petersburg hädanefter äro det enda ställe, der man med något hopp om framgång kan efter desamma anställa några ytterligare for:kningar. Till hvad som sngår Krisunas histo:ia, samt för öfrigt tverges historia i allmänhet, synes Hr F. deremot hatva vunrit betydliga och ganska vigtiga bidrag, och det är dessa, som han i de tvenne hittils utkomna delarna af sina hardlingar gjort en början med et enligt noggranna afskrifter publicera. Dessa båda delar innehålla följande cokumenter: Eref rörande Gothlands pantsättande af K. Albrecht, och om dess återlösen; Handlingar rörande konung Erik den 14:des frierier; utdrag och afskrifter af rapporterna från Danska residenterne i Stockho!m till Köpenhoranska hofvet, med få luckor oafbrutet från 1634 — 1690, och hvaraf fortsättning följer. (Fortsättning följer.)