tll ledande princip eller studium ölver konsten, tyce-
has vara fullkomligt tillflliga, och derjemte när någon
egen tanka deruti finnes uttryckt, utgå ifrån högst ma-
terialistiska och inskränkta begrepp ofver den rang, skön
konst i sllmönhet innebar i det bildade, det v. s. rent
menskliga samhållet.
Vi hoppes, att Teatertidcingens Redaktion icke lem-
nar en så vacker appcil utan bönhöreise, äfvensom att
allmänheten icke skall komma att sakna sin behöriga
dosis af det omtalia motgifiet, hviltet bör blifva myc-
ket välsmakende, då det blir ullredt med så mycken
verklig konst. För vår del äre vi vekligen icke litet
bekymrade öfver den våda, som hotar oss, att af mot-
giltet blilva rent ihjelgifne. - Au midt i sommarvär-
man reda sig emot ivenne i vissa fall så öfverspäuda
fantasier, helst när det lider till rötmånaden, blir min-
savn irgen lät sak. Vi äre i allmänhet icke mycket
böjde för rangstrider, och allsamiost här, emedsn vi
rent af tillsvå oss i den förunåmnda ravgfrågan
vara nog enfalldiga, att sätta naturen 1 första och kon-
sten först i det audra rummet, samt att anse det för-
näasta i all skön konst besiå deruti, att kunna sannt eller
idealiskt återgifva naturen.
Emedlertid föguar det äfven oss att theatertidningen
kommer att forifara. Ehuru dess Red. när den be-
finner sig! på egen hand: som oftast förråder et: behof
af någon som hölle litet bäutreefier logiken i uppsatserna,
hvilka; äro mycket ojemna och hvari ideerna stundom
ä.0o alltför osmälta, utmärker sig likvål denna tiduing för
qvickhet och någongång briljanta ordlekar, så att den i
det hela väl moisvarar sitt oskyldiga syftemål att diver-
tera allmänhetea.