tll ledande princip eller studium ölver konsten, tycehas vara fullkomligt tillflliga, och derjemte när någon egen tanka deruti finnes uttryckt, utgå ifrån högst materialistiska och inskränkta begrepp ofver den rang, skön konst i sllmönhet innebar i det bildade, det v. s. rent menskliga samhållet. Vi hoppes, att Teatertidcingens Redaktion icke lemnar en så vacker appcil utan bönhöreise, äfvensom att allmänheten icke skall komma att sakna sin behöriga dosis af det omtalia motgifiet, hviltet bör blifva mycket välsmakende, då det blir ullredt med så mycken verklig konst. För vår del äre vi vekligen icke litet bekymrade öfver den våda, som hotar oss, att af motgiltet blilva rent ihjelgifne. Au midt i sommarvärman reda sig emot ivenne i vissa fall så öfverspäuda fantasier, helst när det lider till rötmånaden, blir minsavn irgen lät sak. Vi äre i allmänhet icke mycket böjde för rangstrider, och allsamiost här, emedsn vi rent af tillsvå oss i den förunåmnda ravgfrågan vara nog enfalldiga, att sätta naturen 1 första och konsten först i det audra rummet, samt att anse det förnäasta i all skön konst besiå deruti, att kunna sannt eller idealiskt återgifva naturen. Emedlertid föguar det äfven oss att theatertidningen kommer att forifara. Ehuru dess Red. när den befinner sig! på egen hand: som oftast förråder et: behof af någon som hölle litet bäutreefier logiken i uppsatserna, hvilka; äro mycket ojemna och hvari ideerna stundom ä.0o alltför osmälta, utmärker sig likvål denna tiduing för qvickhet och någongång briljanta ordlekar, så att den i det hela väl moisvarar sitt oskyldiga syftemål att divertera allmänhetea.