nya handelsagenten från Grekland, Hr Bergman, är di-
lettant, och berömd såsom älskare af de sköna kou-
sterna, enkannerligea musiken. Nu är det väl en känd
och afgjord sak, ait ingenling så mycket bidrager till
utbredande af kozsster och vetenskaper, som välstånd
och förmögenhet, och ingenting bdrager så hastigt attsamla
välstånd och förmögenhet, som en god handel. Hvem
bör väl såled:s kunna hafva en större sporre att arbeia
för handeln, än den, som gjort dileltanusmen i konster-
na till hufvudsak! Och, mera specielt, bör man icke
kunna hoppas samma goda följder af ett så beskaffadt val
till Handelsagent för Grekland, som redan visat sig
af valet till Professor i Grekiskan, dertill såsom bekant
är, togs en person, hvars hufvudsak var geografien.
Likasom det invändes emot bemälte Professors utnäm-
ning, att han icke var mycket hemma i Grekiskan, så
kunde man väl också invända om Hr Bergman, att han
icke praktiskt haft mycket tllfälle att se sig om i
handeln; men detia betyder mindre. På det afstånd
som år emellan Grekland eller Levanten och Florenz,
kan han 1 alla fall aldrig komisa att avslitas af någon
sjöfarande i Grekland; men deremot måste det vara
tillfredsställande för en sjökapten, om han får ligga län-
ge och lasta, eller blir uppehållen för motvind, att veta
det Svenska nationen, som han tillhör, under Ttalieus
sköna himmel eger eu representant, som vårdar kon-
stens högre intressen, och jemväl kan på afstånd betrak-
ta de kommerciella från artistens och litteratörens högre
synpunkt.
Ett par invändniogar skulle man ännu kuuna göra
— vi vilje här upptaga och undanrödja dem alla —
såsom: att flera af dessa anslag äro aldeles öfverflödiga,
emedan handela på några af dessa lander är så ytterst
ringa, att dess intressen väl kunde besörjss af de ordi:
nära diplomaterne, som icke hafva annat ait göra för
staters räkning; äfvensom att det synes besynnerligt, att
ständiga anslag af sådan betydenhet göras utan Ständer-
nas rådfrågande, hvilka det likväl tillhör att fastställa
sådana stater.
Hvad det förra beträffar, så torde det vara bäst, att vi
publicister icke bry oss om den saken. Vederbörande
veta nog hvad de göra. Skulle mot förmodan någon
mindre skicklig person, genom mäktiga relationer, eller
för sin kända motvilja mot muvemanget komma till
dessa platser (i hvilket hänseende ingen kunde vara me-
ra berättigad till en sådan konsulsplats, än sjeliva Red.
af Argus) så är ju vinsten dubbel att bli ef med de
mindre skickliga, och få behålla de mera dugliga äm-
nena till befattningarna inom landet, som i alla fall äro
vigtigare, och der vi alla veta, att förtjensten är det som
uteslutande alses vid utnämningar. - Hvad handelns
ringhet beträffar, så kan man ju trösta sig dermed,
att om ingen handel finnes, så ligger felet då
åtminstone icke i bristen på Handels Agenter. Stän-
dena åter tycka vi det är icke värdt att läg-
ga så mycken vigt uppå. Vi hefve alla sett tt
de gräla och bråka öfver tillgångarnas otillräcklighet till
nya anslag; men om Regeringen blott först tillsätter em-
betena och på försök anordnar anslagen uten att höra
Standerna, såsom med Skånska Hofrätten, Generaltull-
styrelsens rflöningar, Douvanierkorpsen m. wm, eller i fall
Ständerna en gång nekat, avslår emot detta nekande,
såsom med gardesregementernas lönetillekning, m.fl. så går
det som en dans vid nästa Riksdag att få det fsststäldt,
i synnerhet om summan icke är för liten; och skuile
Ständerna då ytterligare ?mucka, så har Ju en för-
fatiare i Statstidningen gifvit tillräcklig hänvisning till
rättelse: — —- man gör blott en liten statskupp, och su-
spenderar Ständerna på fem eller tio år — eller huru?
Argus har således i alla afseenden orätt, och vi bedja
honom tänka på saken bättre till nästa gång.