nya handelsagenten från Grekland, Hr Bergman, är dilettant, och berömd såsom älskare af de sköna kousterna, enkannerligea musiken. Nu är det väl en känd och afgjord sak, ait ingenling så mycket bidrager till utbredande af kozsster och vetenskaper, som välstånd och förmögenhet, och ingenting bdrager så hastigt attsamla välstånd och förmögenhet, som en god handel. Hvem bör väl såled:s kunna hafva en större sporre att arbeia för handeln, än den, som gjort dileltanusmen i konsterna till hufvudsak! Och, mera specielt, bör man icke kunna hoppas samma goda följder af ett så beskaffadt val till Handelsagent för Grekland, som redan visat sig af valet till Professor i Grekiskan, dertill såsom bekant är, togs en person, hvars hufvudsak var geografien. Likasom det invändes emot bemälte Professors utnämning, att han icke var mycket hemma i Grekiskan, så kunde man väl också invända om Hr Bergman, att han icke praktiskt haft mycket tllfälle att se sig om i handeln; men detia betyder mindre. På det afstånd som år emellan Grekland eller Levanten och Florenz, kan han 1 alla fall aldrig komisa att avslitas af någon sjöfarande i Grekland; men deremot måste det vara tillfredsställande för en sjökapten, om han får ligga länge och lasta, eller blir uppehållen för motvind, att veta det Svenska nationen, som han tillhör, under Ttalieus sköna himmel eger eu representant, som vårdar konstens högre intressen, och jemväl kan på afstånd betrakta de kommerciella från artistens och litteratörens högre synpunkt. Ett par invändniogar skulle man ännu kuuna göra — vi vilje här upptaga och undanrödja dem alla — såsom: att flera af dessa anslag äro aldeles öfverflödiga, emedan handela på några af dessa lander är så ytterst ringa, att dess intressen väl kunde besörjss af de ordi: nära diplomaterne, som icke hafva annat ait göra för staters räkning; äfvensom att det synes besynnerligt, att ständiga anslag af sådan betydenhet göras utan Ständernas rådfrågande, hvilka det likväl tillhör att fastställa sådana stater. Hvad det förra beträffar, så torde det vara bäst, att vi publicister icke bry oss om den saken. Vederbörande veta nog hvad de göra. Skulle mot förmodan någon mindre skicklig person, genom mäktiga relationer, eller för sin kända motvilja mot muvemanget komma till dessa platser (i hvilket hänseende ingen kunde vara mera berättigad till en sådan konsulsplats, än sjeliva Red. af Argus) så är ju vinsten dubbel att bli ef med de mindre skickliga, och få behålla de mera dugliga ämnena till befattningarna inom landet, som i alla fall äro vigtigare, och der vi alla veta, att förtjensten är det som uteslutande alses vid utnämningar. Hvad handelns ringhet beträffar, så kan man ju trösta sig dermed, att om ingen handel finnes, så ligger felet då åtminstone icke i bristen på Handels Agenter. Ständena åter tycka vi det är icke värdt att lägga så mycken vigt uppå. Vi hefve alla sett tt de gräla och bråka öfver tillgångarnas otillräcklighet till nya anslag; men om Regeringen blott först tillsätter embetena och på försök anordnar anslagen uten att höra Standerna, såsom med Skånska Hofrätten, Generaltullstyrelsens rflöningar, Douvanierkorpsen m. wm, eller i fall Ständerna en gång nekat, avslår emot detta nekande, såsom med gardesregementernas lönetillekning, m.fl. så går det som en dans vid nästa Riksdag att få det fsststäldt, i synnerhet om summan icke är för liten; och skuile Ständerna då ytterligare ?mucka, så har Ju en förfatiare i Statstidningen gifvit tillräcklig hänvisning till rättelse: — —man gör blott en liten statskupp, och suspenderar Ständerna på fem eller tio år — eller huru? Argus har således i alla afseenden orätt, och vi bedja honom tänka på saken bättre till nästa gång.