hafva få menniskor varit så saknade som han är. Al-
la tsla om hans stora planer och tankar, dem de tvif-
la ett någon annan kaa genomföra. Arbetet, så klaga
folket, går tyngre, då haus råd och uppmuntran ej
mera äro alt tillgå. Saknaden delas äfven af andra,
som kände honom, utan att i affärer hafva med ho-
nom att göra; ech han har den sällsynta lyekan, att
man icke far höra någon tala ondt om horom.
Abrahmscen dog den 3 sistl. April, efter en kort, ge-
nom förkylning ådragen sjukdom. Hans karakteristik
kan ses ef det redan anförda: han var en af dessa
sällsynta, af natsren gifmildt utrustade menniskor, som
kaappast behöfva uppfostrans hjelp, för att beherrska
sit Ode och sin omgifning, för att atvinga menniskor-
na och naiurea, hi sd de kunna åstadkomma, och för
ati säita lif och rörelse i allt omkring sig. Han hade,
hvad man erdspriksvis kallar en öppen hand, lefde
ech lät lefva. Högs st återhållsam för sin egen person
och under sina tusenfaldiga sysselsättningar, kunde han,
då det gällde, utbreda en gästrihet, som förundrade
den, hvilken icke visste, at Å. icke var ibland dem,
sem anse spara såsom enda vägen att förvarfva. Hans
gistfribet var naturlig böjelse; och om den någon gång
var kaliyl, så förtänke honom ingen det! Sämre medel
any ända: dageligen.
Såsom nämndt är: författaren af dessa rader var al-
drig beksnt med A. ech har endast händelsevis kom-
mit att nu ligga några närmare detaljer till den gene-
rella kunskap, som förf. i flera år haft om den ovan-
ligt verksamme mannens företag. — Det är icke för satt
behaga någon enskildt, som detta är författadt, men för
ait uppdraga den, tyvärr sällsynta, taflan af ea indu-
striös man, som gör stora affärer i verkligen produk-
tif väg och icke blott genom ett vågspel på börs och
annorslädes, eller genoom det småaktiga gnideriets lån-
ga törneströdda, men oftast säkra väg.