Föreslaget portförbud för blodiglar. Prohibitifsystemet, på alla sidor angripet ef förnuftet och den allmänna nytten, hvilka bådas fiender belägga med öknamnet tidsandan, strider likväl manneligen deremot, och försöker till och med här och der, om möjligt, återeröfra någon del af sin förlorade terräng Om sådant stundom lyckas i vårt kära fädernesland, der de gamla goda tiderna ännu hafva många vänner och beskyddare, så är det likväl en glädje att erfara, det försöken stundom äfven misslyckas. Detta har nyligen händt med e:t försök, som gjorts ati få tillitelsen till blodiglars export upphäfven. Apothekaren i Östersund, Hr Nyholm, har i en till Kongl. SundhetsKollegium ingifven skrift, fraroställdt sina bekymmer öfver denna tillåtelse. Han omtalar deri, huru Apothekaren her, genom häfdvuanen praxis vänt sig att, äfven med enskild uppoffring, hälla brukliga medikamenter tillhanda, hvaremot han varit skyddad för konkurrens, och fredad från betydliga förluster genom en billig taxa. Nu hafva deremot åtskilligr innovationer blifvit införda. Denena är den rabatt af 15 procent, som blifvit Apothekarer. ålagd till förmån för a lmänna inrättningar, samt den tillåtna exporten af iglar. Den förra eller rabetten anser Hr Nyholm lumpen för staten, men betungande för den enst:lde, som skall utgöra den, samt för den fattige, som derigenom får vidkännas en onaturlig accis. Igelexporten åter ökar dessa djurs dyrhet och svårigheten ait erhålla dem, hvarpå Hr N. som bevis anför, ait af 5000 iglar, som han reqvirerat från Stockholm och sandra städer, har han erhållit ganska få. Han önskar derföre avtingen att den ofvannämuda exporttillåtelsen måtte upphöra, eller ock taxan på iglar afskaffas, och Apotbekarea i afseende på dem; lemnas öppet alt tillämpa den Thorildska satsen: att allt gäller hvad det kan gälla. SundhetsKollegtum hår likväl ej kunnat fästa något afseende på denna framställning, emedan igelexporien grundar sig på ew Kongl. beslut, taxan å iglarne förlidet år blifvit förhöjd, och de här utenför Stockholm på Stadshegenanlagda igeldammarne förmodas kunna afbjelpa bristen å dessa djur. akulle vi hafva något yttrande att afgifva i denna fråga, så skulle det bli ungefär sålunda: Det är troligt, att Apethekare, likasom innehafvere af andra privilegieride yrken, om de hafva åtskilliga fördelar af sina privilegier, å andra sidan äfven deraf lida åtskilliga olägenhe:er; att monopoliet gjort egandet af ett apoihek will en fast egexdom, dem man försäljer med den största möjliga avance, hvilken avance åter något minskas genom waxorsa och genom den ofvanämnda rabatten; att det setunda icke är nog, att beflita sig om kunskep och skicklighet i detta yrke, hvilket egentligen är vettenskapsmannens mer än den blotta näringsidkarens, emedan deuna skicklighet och dessa kunskaper aldrig föorbjelpa till något mer, än en Provisors-befattning, då penninRT — ——LL —— RR ER