Föreslaget portförbud för blodiglar.
Prohibitifsystemet, på alla sidor angripet ef förnuftet
och den allmänna nytten, hvilka bådas fiender belägga
med öknamnet tidsandan, strider likväl manneligen der-
emot, och försöker till och med här och der, om möj-
ligt, återeröfra någon del af sin förlorade terräng Om
sådant stundom lyckas i vårt kära fädernesland,
der de gamla goda tiderna ännu hafva många vän-
ner och beskyddare, så är det likväl en glädje att er-
fara, det försöken stundom äfven misslyckas. Detta har
nyligen händt med e:t försök, som gjorts ati få tillitelsen
till blodiglars export upphäfven. Apothekaren i Öster-
sund, Hr Nyholm, har i en till Kongl. SundhetsKollegi-
um ingifven skrift, fraroställdt sina bekymmer öfver den-
na tillåtelse. Han omtalar deri, huru Apothekaren
her, genom häfdvuanen praxis vänt sig att, äfven med
enskild uppoffring, hälla brukliga medikamenter tillhan-
da, hvaremot han varit skyddad för konkurrens, och
fredad från betydliga förluster genom en billig taxa.
Nu hafva deremot åtskilligr innovationer blifvit införda.
Denena är den rabatt af 15 procent, som blifvit Apo-
thekarer. ålagd till förmån för a lmänna inrättningar,
samt den tillåtna exporten af iglar. Den förra eller ra-
betten anser Hr Nyholm lumpen för staten, men betun-
gande för den enst:lde, som skall utgöra den, samt för
den fattige, som derigenom får vidkännas en onaturlig
accis. Igelexporten åter ökar dessa djurs dyrhet och
svårigheten ait erhålla dem, hvarpå Hr N. som bevis
anför, ait af 5000 iglar, som han reqvirerat från Stock-
holm och sandra städer, har han erhållit ganska få.
Han önskar derföre avtingen att den ofvannämuda ex-
porttillåtelsen måtte upphöra, eller ock taxan på iglar
afskaffas, och Apotbekarea i afseende på dem; lemnas
öppet alt tillämpa den Thorildska satsen: att allt gäller
hvad det kan gälla. SundhetsKollegtum hår likväl ej
kunnat fästa något afseende på denna framställning, e-
medan igelexporien grundar sig på ew Kongl. beslut,
taxan å iglarne förlidet år blifvit förhöjd, och de här
utenför Stockholm på Stadshegenanlagda igeldammarne
förmodas kunna afbjelpa bristen å dessa djur.
akulle vi hafva något yttrande att afgifva i denna
fråga, så skulle det bli ungefär sålunda: Det är troligt,
att Apethekare, likasom innehafvere af andra privilegi-
eride yrken, om de hafva åtskilliga fördelar af sina pri-
vilegier, å andra sidan äfven deraf lida åtskilliga olägen-
he:er; att monopoliet gjort egandet af ett apoihek will
en fast egexdom, dem man försäljer med den största
möjliga avance, hvilken avance åter något minskas genom
waxorsa och genom den ofvanämnda rabatten; att det
setunda icke är nog, att beflita sig om kunskep och
skicklighet i detta yrke, hvilket egentligen är vettenskaps-
mannens mer än den blotta näringsidkarens, emedan
deuna skicklighet och dessa kunskaper aldrig föorbjelpa
till något mer, än en Provisors-befattning, då pennin-
RT — ——LL -
—— RR
ER