hända brådstörta sakerna ända till en kontrars-
volution, hvilken skulle försänka- Spanien i ett ännu
ränslösare elande. Jag eriarade huru Spanska folket
i allmänhet stod under presterskapets inflytelse ,
att det hängde fast vid sina gamla former, och afskyd-
de alla nyheter. Men detta ådrog mig hela sällskapets
vrede, och man beskyllde mig för, att advocera för en
despotisk styrelse, då jag likväl sjelf var medborgare i
en tepublik. — Fåfängt försäkrade jag dem, ait jag in-
nerligt älskade mitt lands iustitutioner, icke blott såsom
de enda passande för detsamma, utan äfven emedan jag
ansäg dem i och för sig sjelfva för de bästa, hvarfore
jag också bittert beklagat den sista konstitutionella styrel-
sens fall. Men deras ovilja var icke så snart blidkad,
och det tålde länge, innan jag hann öfvertyga dem, att
jag var nära nog så liberal, som de sjelfva.
a Cigarr-tillverkning.
Hvar och en af mina Spanska följeslagare satte sig
pu ij. positur att göra sig en papperscigarr. Det är
verkligen ett intressant studium för kosmopoliten och
filantropen,. att)se huru den sannskyldige Spauioren
egnar ,sig med hela själen åt denna operation. Toba-
kens plockning med knif eller tumnagel, dess rullande
mellan fingrarne för att söndersmulas, papperets afrif-
vande och derefter den andäktuga omsorg, hvarmed
hvarje smula af den dyrbara örten tömmes deri, samt
den sällsynta konst, bekant endast för de initierade, och
i hvilken Spanjoren ensam kan hoppas att någonsin
excellera den, att rulla det fast och ständigt fastare till-
sammans — allt detta utgör en tafla, som kan synas
obetydlig för den, som icke sett henne, men som
hvarje resande i Spanien, iorde iostämma med mig,
att den är högst intressant. Deita år en af de få sa-
ker i Spanien, som nittonde århundradets civilisation
bidragit att förädla. Härifrån härör uppfinningen af
papper, fritt från alla förderfliga principer, och enkom
ämnadt för el cigarillo, det bindes i böcker, som
lemna sma platser, för att utrifvas när så behöfs, och
ärjpå yttre sidan förskönadt med munira deviser.
En Svinmarknad.
Sviden voro på ganska sinnrikt sätt ordnade, och)
för att ej hopblandas, ställda i en cirkel, hvars omkrets
bildades af deras svansar. -Trynena voro vända inåt,
liksom för att låta dem betrakta en fängslad kamrat,
hvilken, såsom förmodligen den ostyrigaste i samlingen,
lig till ett exempel och varnagel midt i ringen. De
beskådade sin olycklige medbroder med ett deltagande,
som jag ej trodde, att svinfysionomin skulle kunna ut-
trycka, under det att de halfvilda svinherdarne, klädda
i skinnpälsar, med energiska slag af deras långa käppar
underrättade de subjekter, som kunde finnas benagna
att bryta den fastställda ordningen, det ett sådant försök
icke skulle bli utan sitt lilla åfventyr.
Hvarje svincirkel omgafs af en grupp köpare, hvilkas
själsbeskaffenhet ej syntes berättiga dem, att anse svinet
med förakt. Af fruktan, att den handel de ärnade in-
gå, möjligtvis skulle bli icke nog fördelaktig för dem
sjelfva, och icke nog ofördelaktig för säljaren, bemö-
dade sig emedlertid, att finna alla möjliga fel och lyten
med de stackars kreaturen. Slutligen Hade en storma-
gig borgare bragt det derhän, att ett köp blifvit afgjordt,
som han försäkrade var högst ogynnsamt för honom.
Herden skiljde nu det köpta djuret från dess kamrater
på ett ganska sinnrikt sätt, derigenom avt han fattade
i dess båda bakben, lade dm örver sin rygg, och gick
derifrån, som om han dragit en skottkärra, hvarvid
svinet nödgades sätta sina framfötter i rörelse ock följa
med. Jag har ofta sett med hvilken märkvärdig lätt-
het och skicklighet Spaniorerne behandla alla slags djur,
och huru väl de förstå att göra sig till mästare öfver
dem, i trots af deras vildhet eller nycker.
—
Fahlun då. 5 Maj. Buuden Olof Nils Anders Andersson .
i Nilslarsberget i Svärdsjö Scckea bar den 1 Maj på mor-
orinen iåsgsam det förmodas 1 SinNessvashet.. med vxa mör-