ter, icke fö: glömmandes den kostbara omvändelsen och
försoningen på slutet, hörer till de äkta nyfrausyska
produktionerna efter Victor Hugos bekanta recep:. gif
saken bara någon enda vacker sida att adla de otäcka,
så blir allt i sin ordning. Lyckligtvis innebära dessa
produktioner ofta, och så är hindelsen här, sitt eget
korrektiv, något så när åtminstone, i de alltför påfal-
lande onaturligheter och befängdheter, som utgöra de-
ras utvecklieg- Hvad man finger dumt, är med det-
samma oskadligt. Beträffande åter den Cooperska blåa
himmelen, som, horribile dictu, här skall blifvit för-
vandlad till ett tak öfver lösaktigbetens boning, så tro
vi oss på goda skäl i alla fall kunna, påstå att en The-
odora mer eller mindre sannerligon icke gör något till
eller från der vid lag. För öfrigt äro Hrr nobili inga-
lunda uti Coopers roman satta i- fördelaktigare dxger,
än här i dramen; den förras tiomannaråd ingalunda åd-
lare än den sednares, Hvar finna vi då i Auice:-Bour-
geois arbete dessa drag, som skola vanställa Vens.dig
till en sådan afsky? Finnas de, så äro de redan out-
vecklade eller uppenbara, lika godt, tillfinuandes hos
Cooper. För att uttala förkastelsedomen öfver ifråga-
varande dram, äro åter, dem föruten, tillräckligt gilti-
ga grunder forhanden i sjelfva anläggningens och iutri-
gens vanskligheier, i situationernas onaturlighet på fle-
ra än ett ställe, i den haltande och skröphga karak-
tersteckningen.
Vår Allahandsaknritikus har på förhand förklarat, att
hvad man kallar pryderi, alldeles icke är dess sak. Vi
vilja icke strida om ord. - Må man i stället kalla det
salongs- vett, Heimdallism, moralite å larose, eller hvad
som helst. Men vi hafva icke funnit otjenligt, att med
några ord kasta en liten belysning öfver naturen ef det-
ta något, som allt mer och mer tyckes gura sig gällande
hos bemälte konst-förvandt och, hur älskvärdt det af
många bör anses, nödvändigt måste sluta med att åt dess
åsigter gifva en bestämd ensidighet eller skefhet. Vi
för vår del älska icke denna tillgjorda och niyskdofian-
de esthetik, som ställer sina tankar efter hustaflan och
hemtar oskuldens rodnad ur sminkburken.