I VAR ART AARLTL Jaa ALI AVI UTL YI DES Lv al, ala at undanrödja. Jag har neml. mindre hört några invändfessorn synes närmast instämma, uttänkt sig för att all rättvisa, — försökt för att afhjelpa bristerna, då han ! , Jelp , oss nu till invändningarne i Prof. Grubbes artikel. ningar emot riktigheten af deras grundsats, än en betänklighet emot förändringen, hemtad endast och ailenast från det skälet, att man misströstat, att saken skulle kunna gå fram på denna väg. Detta har jag ofta förnummit i enskilda sällskapskretsar, och flera talare, som i öfrigt utan tvifvel dela med mig samma öfvertygelse, hafva här fästat sig dervid. Jag anhåller likväl att hvar och en, som låtit afhåila sig af detta skäl, mitte eftersinna, att det, å ena sidan, är det svagaste af alla, och att det deremot å den andra icke fianes någon god sak, icke någon för det allmänna nyttig förändring af större omfattning, emot hvilken icke detsamma kan användas. Måtte derföre hvar och en i denna sak öppet säga sin tanka utan afseende på andras; det är endast på detta sått sanningen och folkets verkliga interesse slutligen kunna gå segrande ur striden, om än till en tid besegrade. — — i Detta anförande innefattar väl endast en korrt och efullständig resumdå af hvad som kunde sägas öfver ämnet; men vi förmeda åtminstone att de deri framställda satserna af ganska få kunna bestridas. Vi begifva Då man, säger H:r Professorn, bör kunna med sannolikket vänta och fordra, att isynnerhet hos dem, som egnat sig åt ett visst yrke, finna den närmare och mera speciella sakkännedom, som fordras för att rätt bedöma de till nationalrepresentationens befattning hörande ämnen, hvilka hafva afseende på detta yrke,så blir det, för att bereda en fullständig och fullt ändamålsenlig representation af alla statens väsendtliga funktioner och intressen, af vigt, att nationalrepresentanterne må, så vidt det låter förena sig med den i främsta rummet angifva fordran af representanterhas högre bildning innefatta medlemmar af alla de, n. b. hufvudsakliga, inom staten förekommande stånd och yrken, förenade på det sätt, att intetdera af dem erhåller på de öfrigas bekostnad en större inflytelse, än det, med afseende på det förhållande till sjelfva statens idd, rätteligen bör ega. Detta ändamål anser Herr Professoren, på ena sidan, kunna säkrare vinnas genom valen ståndsvis, som skall lemna en säkrare förhoppning derom, att alla statens väsendtliga funktioner vch intressen skola bhfva på ett behörigt sätt representerade och vårdade. i Det har likväl uti ofvanstående anförande bhfvit nämndt, det en af de största angelägenheterna utaf den nuvarande ståndsrepresentationen ligger just deruti, att så stora och betydande intressen, eller hvad Hr Professorn kallar, yrken och funktioner, derigenom komma att stanna utanför representationen eller blifva otillräckligt representerade. Detta onda erkänner nu äfvea Hr Professorn, — på den andra sidan --i så måtto, som han sjelf anför, att man vid ståndsval ar inskränkt till personer af ett visst stånd, ibland hvilka den väljande kanhända ej känner någon genom sina intellektuella egenskaper fullt qvalificerad representant, samt att de allmänna valen lemna de väljande en större frihet eller utrymme att på det offentliga lifvets skådeplats framkalla de största talanger och medborgerliga fortjenster som inom staten finmas. I fall icke läsaren skulle finna, att detta Herr Professorns eget argument emot ståndsvalen, utgör det vigtigaste som kan framdragas till försvar för de allmänna valens företräde, och att det redan i och för sig sjelf innefattar ett tillräckligt skäl för dem, så behöfve vi blott erinra om otillräckligheten af: det medel som halfiom-halft-männerne, med hvilka Herr Pro-. afbjelpa svårigheterna vid ståmdsvalen. Sjelfva den indelning som Grefve Spens i sitt förslag, — hvars medborgerliga och aktningsvärda syftning för öfrigt förtjenar indelat valmännen i sju stånd, utgör redan i och för sig sjelf ett bevis på omöjligheten, att på denna väg komma ens till någon tillfredsstallande approximation, än mindre till någon positiv sanning. Eit samhälle står aldrig stilla; det rör sig oupphörligt antirgen fram eller tillbaka, och orsaken till denna rörelse är just de nya elementer, yrken eller funktioner, som ouphörligen uppstå och utveckla sig, eller afiaga och försvinna i följd af oräkneliga mer eller mindre väsentliga fysiska, moraliska eller politiska orsaker, som rmåste verka på det hela af samhället, i samma mån som de vidröra någon af dess beståndsdelar. Huru är det väl då möjligt, att tänka sig en method att på förhand arithmetiskt bestämma proportionen emellan. serskilda intressen eller funktiomer, Zeller att ensfalltid varseblifva tillvaron af alla dere som finnas, och urskilja dem från hvarandra, oberäknadt den omständigheten, alt en sådan jemkninvgsprincip skulle erfordra en ständig förändring och ett ständigt tummande på vallagen ifrån lagstiftarens sida, Deremot är det klart, att vid principen af allmänna val är intet intresse uteslutet, och i samma mån som ett sådant utvecklar sig till mera betvdaenhaet fån dot sfven Htanr An gåAn Serckild Störd 3