I VAR ART AARLTL Jaa ALI AVI UTL YI DES Lv al, ala at
undanrödja. Jag har neml. mindre hört några invänd-
fessorn synes närmast instämma, uttänkt sig för att
all rättvisa, — försökt för att afhjelpa bristerna, då han !
, Jelp ,
oss nu till invändningarne i Prof. Grubbes artikel.
ningar emot riktigheten af deras grundsats, än en be-
tänklighet emot förändringen, hemtad endast och aile-
nast från det skälet, att man misströstat, att saken skul-
le kunna gå fram på denna väg. Detta har jag ofta
förnummit i enskilda sällskapskretsar, och flera talare,
som i öfrigt utan tvifvel dela med mig samma öfverty-
gelse, hafva här fästat sig dervid. Jag anhåller likväl
att hvar och en, som låtit afhåila sig af detta skäl, mit-
te eftersinna, att det, å ena sidan, är det svagaste af
alla, och att det deremot å den andra icke fianes nå-
gon god sak, icke någon för det allmänna nyttig förän-
dring af större omfattning, emot hvilken icke detsamma
kan användas. Måtte derföre hvar och en i denna sak
öppet säga sin tanka utan afseende på andras; det är
endast på detta sått sanningen och folkets verkliga in-
teresse slutligen kunna gå segrande ur striden, om än
till en tid besegrade. — — i
Detta anförande innefattar väl endast en korrt och
efullständig resumdå af hvad som kunde sägas öfver äm-
net; men vi förmeda åtminstone att de deri framställ-
da satserna af ganska få kunna bestridas. Vi begifva
Då man, säger H:r Professorn, bör kunna med
sannolikket vänta och fordra, att isynnerhet hos dem,
som egnat sig åt ett visst yrke, finna den närmare och
mera speciella sakkännedom, som fordras för att rätt
bedöma de till nationalrepresentationens befattning
hörande ämnen, hvilka hafva afseende på detta yrke,så
blir det, för att bereda en fullständig och fullt ända-
målsenlig representation af alla statens väsendtliga funk-
tioner och intressen, af vigt, att nationalrepresentan-
terne må, så vidt det låter förena sig med den i främ-
sta rummet angifva fordran af representanterhas högre
bildning innefatta medlemmar af alla de, n. b. huf-
vudsakliga, inom staten förekommande stånd och yrken,
förenade på det sätt, att intetdera af dem erhåller på
de öfrigas bekostnad en större inflytelse, än det, med
afseende på det förhållande till sjelfva statens idd,
rätteligen bör ega. Detta ändamål anser Herr Pro-
fessoren, på ena sidan, kunna säkrare vinnas genom
valen ståndsvis, som skall lemna en säkrare förhopp-
ning derom, att alla statens väsendtliga funktioner vch
intressen skola bhfva på ett behörigt sätt representerade
och vårdade. i
Det har likväl uti ofvanstående anförande bhfvit
nämndt, det en af de största angelägenheterna utaf den
nuvarande ståndsrepresentationen ligger just deruti, att
så stora och betydande intressen, eller hvad Hr Profes-
sorn kallar, yrken och funktioner, derigenom komma
att stanna utanför representationen eller blifva otillräck-
ligt representerade. Detta onda erkänner nu äfvea Hr
Professorn, — på den andra sidan --- i så måtto, som
han sjelf anför, att man vid ståndsval ar inskränkt till per-
soner af ett visst stånd, ibland hvilka den väljande kan-
hända ej känner någon genom sina intellektuella egen-
skaper fullt qvalificerad representant, samt att de allmän-
na valen lemna de väljande en större frihet eller ut-
rymme att på det offentliga lifvets skådeplats framkalla
de största talanger och medborgerliga fortjenster som
inom staten finmas. I fall icke läsaren skulle finna,
att detta Herr Professorns eget argument emot ståndsva-
len, utgör det vigtigaste som kan framdragas till försvar
för de allmänna valens företräde, och att det redan i och
för sig sjelf innefattar ett tillräckligt skäl för dem, så be-
höfve vi blott erinra om otillräckligheten af: det medel
som halfi- om-halft-männerne, med hvilka Herr Pro-.
afbjelpa svårigheterna vid ståmdsvalen. Sjelfva den in-
delning som Grefve Spens i sitt förslag, — hvars med-
borgerliga och aktningsvärda syftning för öfrigt förtjenar
indelat valmännen i sju stånd, utgör redan i och för sig
sjelf ett bevis på omöjligheten, att på denna väg
komma ens till någon tillfredsstallande approximation,
än mindre till någon positiv sanning. Eit sam-
hälle står aldrig stilla; det rör sig oupphörligt an-
tirgen fram eller tillbaka, och orsaken till den-
na rörelse är just de nya elementer, yrken eller funk-
tioner, som ouphörligen uppstå och utveckla sig, eller
afiaga och försvinna i följd af oräkneliga mer eller min-
dre väsentliga fysiska, moraliska eller politiska orsaker,
som rmåste verka på det hela af samhället, i samma
mån som de vidröra någon af dess beståndsdelar. Huru
är det väl då möjligt, att tänka sig en method att på
förhand arithmetiskt bestämma proportionen emellan. ser-
skilda intressen eller funktiomer, Zeller att ensfalltid
varseblifva tillvaron af alla dere som finnas, och urskil-
ja dem från hvarandra, oberäknadt den omständigheten,
alt en sådan jemkninvgsprincip skulle erfordra en ständig
förändring och ett ständigt tummande på vallagen ifrån
lagstiftarens sida, Deremot är det klart, att vid prin-
cipen af allmänna val är intet intresse uteslutet, och i
samma mån som ett sådant utvecklar sig till mera be-
tvdaenhaet fån dot sfven Htanr An gåAn Serckild Störd 3