det felet att man sällan blir fullkomligt klok på hvad Hr Professorn sjelf tänker derom. Hr Grubbe yttrar sig nemligen vanligtvis ungefär som följer: På den ena sidan påstås det eller dei, och på den andra sidan motsatsen ; det förra har sina fördelar, men också sina olägenheter ; det senare sina olägenheter men också sina fördelar: Nu kan man visserligen säga om det förra att fördelarne äro större än olägenheterna af det eiler det skälet, men det torde likväl böra lemnas oafgjordt, huruvida dessa skäl kunna gälla för alla fall, som kunna inträffa, eller om icke nägot sådant torde finnas, hvarest olägenheterna äro större än fördelarne, och således den motsatta meningen böra blifva gällande. Det är naturligtvis icke lätt, att blitva underkunnig på hvad som uader sådana förhållanden utgör en förfåttares egen tanka; och om det på den ena sidan är ganska aktningsvärdt att behandla för tänkaren vigtiga frågor med behörig samvetsgranrihet, så synes likväl å den andra detta sätt att. resonera utmärka en viss villrådighet och vacklande, som gör att en sådan tänkare aldrig kan höja sig till någon ledare af tidehvarfvets bildning. Men ungefår. så resonerar Hr Prof. Grubbe i sina fragmenter ur statsläran. Se här några få prof. Paå den ena sidan skulle man, säger Hr Professorn, utan tvifvel betrakta en representation af alla inom staten förekommande och för densamma väsendtlga yrken och iateressen ur en alltför låg och inskränkt synpunkt, om man tänkte sig hvarje medlem af national representationen endast såsom en representant af ett visst yrke. Denna lägre och ensidiga men likväl ofta förekommande åsigt upphäfde i sjelfva verket, ideen af en national representation. — — Utan tvifvel bor hvarje medlem af en national representation, till hvilket stånd han än må höra, betrakta sig icke blott såsom representant för sitt serskilda stånd eller yrke, utan såsom en af nationens representanter, en vårdare val alla dess intressen. — — Häraf följer påtagligen, att om man med säkerhet kunde räkna på, att hos alla nationalrepresentationens ledamöter verkligen finna den högre bildningsgrad, hvilken här af dem blifvit fordrad, så skulle intet annat behöfvas för att tillvägabringa den yrkade representationen af det hela och af alla Statens väsendtliga intressen. Nu kommer på den andra sidan: Men hvar och en som tänkt något öfver detta ämne måste utan tvifvel inse huru omöjligt det är, att genom de i en vallag upptagna allmänna bestämningarne vinna någon fullkomlig säkerhet derom, att alla representanterne skola komma att ega denna bildningsgrad.? — — — — Man kan verkligen derom vinna en viss grad afsannolikhet, men denna förblifver dock altid något annat än full visshet. — Vidare: Men då man likväl icke kan med säkerhet hoppas att i verkligheten alltid vinna denna fordran (neml. af representanternes högre bildning) fullkomligt uppfylld, då man alltid måste antaga det åtminstone som möjligt, att representanter 1 sina asigter röja någon grad af ensidighet till fördel för sitt enskilda stånd eller yrke och dess serskilda intresse , och då man tillika bör kunna med sannolikhet vänta och fordra , att , isynnerhet hos dem , som egnat sig åt ett visst yrke, finna den närmare och mera speciella sakkännedom, som fordras för att rätt bedöma de till national-representationens befattning hörande ämnen, som hafva afseende på detta yrke, så blir det, för att bereda en fullständig och fullt ändamålsenlig represen,tation af alla statens väsendtliga funktioner och intressen, — på den andra sidan — af vigt, att nationalrepresentationen må, nb. så vidt7 det åter förena sig med den i främsta rummet angifna fordran af representanternas högre bildning, innefatta medlemmar af alla de, nb. hufvndsakliga , inom staten förekommande stånd och yrken, förenade på, det sätt, att intetdera af dem erhåller på de öfrigas bekostnad en större inflytelse , än det med afseende på dess törhållande till sjelfva statens ide rätteligen bör ega. Låtom oss nu stanna ett ögonblick. Författaren har här på ett lika grundligt som utförligt sätt bibringat oss följande upplysningar: i 1:o att det skulle vara en alltför låg och inskränkt synpunkt att betrakta hvarje medlem af en nationalrepresentation endast såsom representant för sitt serskilda yrke; 2:0 att representanten bör betraktas såsom en vårdare af alla nationens intressen; 3:0o att det vore önskligt om man hos alla representanter kunde finna en högre bildningsgrad, samt en klar uppfattning af samhäl!s-organismens ide; och 4:0 att det är af vigt att en representation innefattar. medlemmar af alla hufvudsakliga vrken i samhället. o5