att vilja gå i detta hänseende, och bland annat den con st tutionelles uppmaning af den1 April angående Thrond biems domkyrkas återuppbyggande, sådan som de äldsta autentika afbildningar framställa den. Underlåtandet häraf vore, sades det, en skam för det Norrska folket, som borde såra hvarje Norrmans hjerta och uppröra hans känslor: något, som hvilade tungt på vår nationalära, och som endast borde kunna ega rum, om Norge vore så fattigt, att dess ära borde säljas. Det spordes, om det skall vara förbehållet närvarande generations brist på känsla för formtidens äldsta minnen, att ödelägga domkyrk an, — det förtäljdes, huru plumpa händer till vår blygd hade vanhelgat den med tillsatser, lika dem, som en rå bonde skulle använda i en konstälskande mans hus, att en låg materialism, för hvilken en konstälskande man måste blygas, hade efterlemnat spår deraf, samtändtligen, att om man icke snart efterkom uppmaningen, så skulle denna skamfläck till evig tid siadna oaftvättad på det Norska folket. Man lyckönskar den Constitutionelle? att i uppmaningen till Riddarholmskyrkans återuppbyggande finna en upplysande parallle till dessa exklamationer, hvilka torde synas en smula voreilig. ———— X 22 08 ?