rzomiskt hänseende skulle bli mera tillfredsställande. Kongl. Maj:ts Högsta Domstol har nu afgjort det famösa målet, angående uppträdet hos Handlanden Askenstedt i Amål för flera år tillbaka, vid tillfälle af en bodvisitation som hos honom skulle anställas. Såsom läsaren finner af nedanstående transumt har Askenstedt brustit i fullgörande af prestanda, och på denna grund blifva Rådhusoch Hof-rätternes beslut bestånmdande, som dömt Askenstedt att med ed värja sig ifrån all delaktighet i anstiftande af det våldsamma uppträdet Blifvande representanter kunna, i vår tanka, icke nog fästa sin uppmärkaamhet. på det nya bevis, som detta mål lemnar på värjemålsedens olämplighet. Handlanden Askenstedt harnu endast tvänne saker att välja på: antingen att underkasta sig ett ansvar, som medför både blygd och förlust af ex del af hans timhga välfärd, eller också att gå en ed, som likväl i de flestes ögon icke skall fritaga honom ifrån misstankan, att en sådan folkmängd icke hade kunnat inrusa i boden, varor bortbäras, ljusen utslackas m. m. utan att han visste deraf. Ingenting är således vunnet för någon genom edgången, men mycket förloradt, i synnerhet derföre, att den i sådana fall som desssa, sätter samvetet på alltför hårda prof. Transumtet lyder som följer: Transumt af Kong!. Maj:ts utslag uppå de besvär, Handlanden J. H. Astenstedt, ser-kildt samt Stadskassöreu L. D. Lersson, Skepparen Mathias Hult och häktade Bokbindaren N. P. Colliander gemensemt, i underdåvighet anfö t deröfver, att, sedan Extra-ordinarie kancellisten vid tullverkets advokat-fiskals kontor, vice Häradshöfdingen J. M. Zellinger, 1 egenskap af åklagare, vid Rådstufvurätten i Amål tilltalat klaganderne, jemte flere andre persuner, för det våld och de vordnivgar. som förelupit vid ett af Bevaknings-kontro!lören C. G Lendabl den 19 December 183:, hos Askenstedt verkstäldt beslag å åtskilliga ut ändska och ostämplade tyger, kläden och dukar. men hvilket beslag genom åtalade förfarandet skal: blifvit helt och hållet om intetgjordt; amt Rådstufvurätten — — — — och ansåg Rådstufvurätten lämpligt, att låta anstå med dags utsittande till de företagde edgångsrnes fullgörande, till utsloget vunnit laga kraft, eller målet i följd af besvär, som kunde anföras, blifvit i ofvantämnde deiar genom slutelig dom afgjirdt, hvar fier det skull: åligga åklagaren, att inom en månad, sedan den eva eller andra bändelsen inträffat, derom hos skerskilde ordfö arden i Rådstufvurätten göra snmälan, samt bifoga i förra häaseendet, vederbörande tjenstersäns om förhållandet utfärdade betyg, och för det senare fallet den i saken meddeijade slutliga dom;, hvar för ulan — — — —— — — —— — — mm -— 4 — — -— — — så bar Kongl Maj:ts och Rikets Götba Hofrätt, hvarest klaganderne äfsen:om Bevaknings-kontrollören Lendabl öfver Rådstufyurättens förutnämnde beslut sig besvärat — — — —— — — — — — — — —— genom utsläg den 231 Januari innevarande år, ansett skäl icke bafva förekommit tili ändring i Rålstufvu:ättens beslut, hvarken i sf:eende på framställde jäf emot vittren, etler i hufvudsaken, så vidt den avgick Colliander, samt beträffande Askenstedt, Larsson ccb Huit, på det sätt gillat Rådstufvurältens utslag, att desse tilltalade skulle, jemlikt 17 Kap. 20 och 30 6S. Rättegångshalien, med ed-sig fria, om de förmådde, Askenstedt att ban icke i samråd med Colliander, eller någon annan, eller nsam förebaft stämplingar till ifrågavarande beslags omintetgörande medelst godsets afhändande från beslagaren, icke, dertill legt eller anmodat eller låtit !ega eller anmoda Colliander eller någon annan, ech ej eller på 2nnat sätt deltsgit i utförandet af ätalade åtgärden, hvarmedelst beslagsgodset blifvit urdanskaffadt; samt Larsson och Hult: att de icke före bändelsen af Colliander eller nägon annan fålt underrättelse,