rzomiskt hänseende skulle bli mera tillfredsställande.
Kongl. Maj:ts Högsta Domstol har nu afgjort det
famösa målet, angående uppträdet hos Handlanden
Askenstedt i Amål för flera år tillbaka, vid tillfälle af
en bodvisitation som hos honom skulle anställas. Så-
som läsaren finner af nedanstående transumt har Asken-
stedt brustit i fullgörande af prestanda, och på denna
grund blifva Rådhus- och Hof-rätternes beslut bestånm-
dande, som dömt Askenstedt att med ed värja sig ifrån
all delaktighet i anstiftande af det våldsamma uppträdet
Blifvande representanter kunna, i vår tanka, icke nog
fästa sin uppmärkaamhet. på det nya bevis, som detta
mål lemnar på värjemålsedens olämplighet. Handlanden
Askenstedt harnu endast tvänne saker att välja på: an-
tingen att underkasta sig ett ansvar, som medför både
blygd och förlust af ex del af hans timhga välfärd,
eller också att gå en ed, som likväl i de flestes ögon
icke skall fritaga honom ifrån misstankan, att en sådan
folkmängd icke hade kunnat inrusa i boden, varor bort-
bäras, ljusen utslackas m. m. utan att han visste der-
af. Ingenting är således vunnet för någon genom ed-
gången, men mycket förloradt, i synnerhet derföre, att
den i sådana fall som desssa, sätter samvetet på alltför
hårda prof. Transumtet lyder som följer:
Transumt af Kong!. Maj:ts utslag uppå de besvär,
Handlanden J. H. Astenstedt, ser-kildt samt Stads-
kassöreu L. D. Lersson, Skepparen Mathias Hult och
häktade Bokbindaren N. P. Colliander gemensemt, i
underdåvighet anfö t deröfver, att, sedan Extra-ordina-
rie kancellisten vid tullverkets advokat-fiskals kontor,
vice Häradshöfdingen J. M. Zellinger, 1 egenskap af
åklagare, vid Rådstufvurätten i Amål tilltalat klagan-
derne, jemte flere andre persuner, för det våld och de
vordnivgar. som förelupit vid ett af Bevaknings-kon-
tro!lören C. G Lendabl den 19 December 183:, hos
Askenstedt verkstäldt beslag å åtskilliga ut ändska och
ostämplade tyger, kläden och dukar. men hvilket beslag
genom åtalade förfarandet skal: blifvit helt och hållet
om intetgjordt; amt Rådstufvurätten — — — —
och ansåg Rådstufvurätten lämpligt, att låta anstå med dags
utsittande till de företagde edgångsrnes fullgörande, till
utsloget vunnit laga kraft, eller målet i följd af besvär, som
kunde anföras, blifvit i ofvantämnde deiar genom slutelig
dom afgjirdt, hvar fier det skull: åligga åklagaren, att in-
om en månad, sedan den eva eller andra bändelsen inträf-
fat, derom hos skerskilde ordfö arden i Rådstufvurätten
göra snmälan, samt bifoga i förra häaseendet, vederböran-
de tjenstersäns om förhållandet utfärdade betyg, och för det
senare fallet den i saken meddeijade slutliga dom;, hvar för
ulan — — — —— — — —— — — mm -—
4
— — -— —
—
så bar Kongl Maj:ts och Rikets Götba Hofrätt, hvarest
klaganderne äfsen:om Bevaknings-kontrollören Lendabl öf-
ver Rådstufyurättens förutnämnde beslut sig besvärat — —
— —— — — — — — — — ——
genom utsläg den 231 Januari innevarande år, ansett skäl
icke bafva förekommit tili ändring i Rålstufvu:ättens be-
slut, hvarken i sf:eende på framställde jäf emot vittren,
etler i hufvudsaken, så vidt den avgick Colliander, samt
beträffande Askenstedt, Larsson ccb Huit, på det sätt gillat
Rådstufvurältens utslag, att desse tilltalade skulle, jemlikt
17 Kap. 20 och 30 6S. Rättegångshalien, med ed-sig fria,
om de förmådde, Askenstedt att ban icke i samråd med
Colliander, eller någon annan, eller nsam förebaft stämp-
lingar till ifrågavarande beslags omintetgörande medelst
godsets afhändande från beslagaren, icke, dertill legt eller
anmodat eller låtit !ega eller anmoda Colliander eller nå-
gon annan, ech ej eller på 2nnat sätt deltsgit i utförandet
af ätalade åtgärden, hvarmedelst beslagsgodset blifvit ur-
danskaffadt; samt Larsson och Hult: att de icke före bän-
delsen af Colliander eller nägon annan fålt underrättelse,