Herr Manckells concert egde rum i Clara kyrka, sistlidne Lördag, men var beklagligen föga talrikt besökt och kyrkan knapt nog till hälften uppfylld. Anledningen härtill torde förmodligen få sökas i den farhga rival concerten hade i den derpå följande första Maj, hvarill förberedelserna upptaga så minga sinnen och sysselsätta så många händer. Arangementet till denna concert var visserligen ordnadt med mera sysstem än till de föregående, ty hvardera af Concertens afdelningar innehöll ett serskildt slag af andelig musik, den första: koralen, den andra: motetten och den tredje: den egentliga hymnen. Kanske var likväl denna systematiska anordning något skadlig för effekten, emedan hvarje afdelning på detta sätt fick en anstrykning af enformighet, som, åtminstone på mängden af ahörare gör ett mindre fördelaktigt intryck. Detta var isynnerhet fallet med första afdelningen. — I allmänhet är koralen minst lämplig för concerten. Dess enkelhet, den djupa andakt och cen lugna stil, som den uttrycker, lämpar den mera till att sjungas än att höras, och dess största betydelse ligger onekligen deri, att en hel församling upstämmer den, att den blir ett gemensamt hembärande af alla deras andakt, som finnas inom templets murar. Om de af några få höra den sjungas för sig, förbytes den till. eit vanligt musikstycke, hvilket den ieke är. Att för öfrigt de här förekommande koralerna voro väl valda och förträffligt exequerades, lärer man knapt behöfva försäkra någon, som förut haft tillfälle att höra Hr Maunckells conserter eller hans musikaliska soirger, hvilka sistnämnda beklagligen blefvo inställda, sedan blott hälften af det bestämda antalet egt rum. — Af de öfrige sakerne måste vi gifva främsta rummet åt aftonbönen af Haydn, en kompositör, som i varm andakt, i lugn värdighet och högtidligt allvar, knapt torde ega sin like. Derefter ställa vi i ordningen Rolles motett. — Men då Hr Manckell kan räkna på biträde af en så talrik och god chör — den bestod här af närmare 60 personer — hemställa vi till honom, om det ej vore lämpligare, att, i stället för dessa historiska koncerter, som . likväl ahid blifva någonting fragmentariskt, gifva något af de stora musikaliska verk, mässor eller oratorier, hvaraf ett så stort förråd finnes, och som för mängden af vår publik äro nästan obekanta skatter? att sådant för åhöraren vore mera lockande, är onekligt, och vi vilja tro, att det äfven i ekoromiskt hänseende skulle bli mera tillfredsställande.