rn Ann bn nr fr rt nn nn Ministern tillkännagaf emedlertid, att Drottningen vägrat bifalia hans ansökning, och att Generafen låtit förmå sig att qvarstanna vid befälet. Hr Mendizabal hyser mycket bekymmer för Procereska maren, hvarest han, af 83 ledamöter, eudast anser sig kunna räkna på 6. Men äfven i prokuradoreskammaren är haga nästan dagligen blottställd för anfall, och haas ställning derstädes är ännu ingenting mindre än säker. Sålunda måste han i sessionen den 7 utstå ett angrepp af Hr Galiano, som skarpt tadlade det bruk, han gjort af kreditlagen. Detåstadkom emedlertid icke nog starkt intryck, att ministern fana sig föranlåten, ingå 1 något svarsmål derpå, utan han lofvade biott att, vid diskussivnen öfver budgeten, meddela de upplysningar, som kunde vara af nöden.l Vasendiligare var det utfail, som Grefvedelas Navas Y sessionen d. 6 gjorde mot honom. Denne genomgick ministerens bekanta pogramm, punkt för punkt, och påswod, att alla deri gjorda löften l:mnats ouppfyllda. Derjemte klagade han öfver Generalkaptenernes despotism i provinserna, öfver felen i finansföorvaltningen, öfver censurens stränghet, öfver kabinetteis ofullstandiga sammansättning, ufver flera deputerades, i synnerhet de Amerikanskes frånvaro, öfver skattkammarens släta tillstånd, öfver den förstörda stadskrediten, öfver stockmngen på Madrids börs, öfver det sätt, hvarpå kriget fördes i Norden, öfver oroligheterna i Sarragossa, med ett ord, han framletade allt, hvad man i Spanien möjeligen kunde hafva att besvära sig öfver, för att lägga det ministtren till last. Dessa tillvitelser kunde icke lemnas obesvarade af Hr Mendizabul, om hvilken äfven hans fiender måste medgifva, att han emsam i Sept. förlidet år gjorde slut på den allmänna insurrektionen och således egde något anspråk på landets erkänsla. , Nödvändigheten att vederlägga denna massa af förebråelser, och att dervid äfven tala om sig sjelf, bragte honom derföre i exa synbart upprörd sinnesstämning och prässade tårar ur hans ögon, hvarigenom han ett par gånger måste afbryta sitt tal. Några af Madrids tidningar framkläcka mer eller mindre lyckade qvickheter öf ver detta ministerns oparlamentariska förhållande. Hans yttrande, äfvensom Hr Arguelless, hvilken före honom svarade Grefve las Navas, var fur öfrigt blott en hänvisning till hvad ministeren redan gjort. Den värma, hvarmed Hr Arguelles åtog sig dess försvar, rörde isynnerhet Hr Mendizabal. Denne frihetens patriark?, sade han, har med kraft och ädelmod åtagit sig min sak och dervid till och med uppträdt mot sina egra vänner. Han har derigenom gifvit ett bevis på sin opartiskhet och rikeligen belönt mig för mina tjenster, i det han betygade mig sin tacksamhet derför. Då jag denna morgon läste i tidningarna hans förklaring, att hans hjerta annu tillhörde mig, erfor jag deröfver ena glädje, som rörde mig till tårar. (Dessa hindrade honom också ett ögonblick att fortfara.) Egennyttan har icke styrt mina handlingar. Dåjag den 14 Julii kallades in i ministeren, var mitt fädernesland i fara; jag måste uppoffra mycket, måste sönderslita alla mina förbindelser, för ait skynda till dess bistånd; men jag tvekade likväl icke, och jag kom hit, då fosterbygden stod vid brädden af sin undergång. Den räddades. Mitt förhållande är kändt. — Jag hoppas, att de farklaringar, jag i går och i dag afgifvit, skola tillfredsställa en representant, som är min leandsman, min vän, och en gång var min olykskamrat. Huru kunde han skrifva kabinettets uteblifna kompletterande på egennyttans räkning? Jag har till andra utdelat min lön. Jag har icke förbjelpt någon af mina vänner och slägtingar till embeten. Den nödställde, som bad om en syssla, har jag ur min egen börs gifvit så mycket, som sysslan skulle hafva inbragt, och att jag ike fikar efter fåfänglig ära, torde vara alla bekant. cag begär endast erkännande af hvad mig förunnats göra. (Här tvang gråten honom ånyo att afbryta). Franska tidningar berätta, att den beryktade biskopen i Leon, Dån Csrlos agent, blifvit gripen i Bordeaux, då han derifrån ville begifva sig till Pretendentens högqvarter. — Enligt uppgift i ett annat blad skall den Algieriska fremlingslegionen, vid ett nattligt anfall, hafva tillfängatagit en Carlistisk officer, en sergesnt och 3 soldater. I stället att, som fienderne plåga göra, genasi låta skjuta dessa, befallte General Bernelle den fångne officeren skrifva till sin Öfver-Gene:al Francisco Garcia, att hans och hans medfångars öde berodde af, det sätt, hvarpå Dona Carlos behandlade de fångne Fransmännen, och att General Bernelle föreslog deras utvexling. — Från krigstheatern berättas för öfrigt intet aunal nytt, än aut Carlisterve sedan den 10 beskjuta Tästet Lequeitio med sju kanoner. Portugal. Enligt underrättelser från Lissabon af den 2:dra dennes, hade Markis Lould, Minister för utrikes ärenderna, som fått höra att Drottnipgen ämnade lemna hans pourtfölj åt Markis Lavradio, ingifvit sin afskedsonsökning 3 od derillen TUratiningsoer Eli l ieke trArdae hann oo cc 1V