ke , hel ti ULICVUL vå LTL cr TJ JE Uv OLE OCUE 09)
— — — — Du beder mig säga några ord om den
nya bränvinsförfattningen, hvad man tycker om den,
och huruvida man kan hoppas att genom den förhöj-
da bränvinsskatten se fylieriet minskas eller upphöra. —
Oss emellan sagdt, så hade jag längesedan låtit dig ve-
ta min tanka öfver detta ämne, men tvenne farhågor
hafva hållit mig tillbaka: Den ena, att du, som är stor
vän af publiciteten, skulle låta trycka mitt bref, den an-
dra att i fall något litet tadel skulle deri inflyta, jag
kunde blifva utsatt för tillämpningen af 5 Kap. 1 G.
Missgerningsbalken. Dock har jag vid närmare besin-
nande fattat mod, ty först och främst har den högst
förgripeliga artikeln x Aftonbladet, om mäskekarens för-
vandlande till virabord för de profbrännande Lands-
höfdingarne, fått passera opåtald, och för det andra har jag,
som dessutom alltid gerna berömmer, Ju mera jag stude-
rat bränvinsförfattningen, dessmera äfven kommit under
fund med det bottenlösa djup af vishet, som der finnes, och
är derföre långt ifrån att vilja tadla något deri. —
Mina grannar och jag, som samtlige äro ledamöter af
ortens sprängda nykterhetsförening, och nu förtära fyra
glas vin såsom surrogat för hvarje glas bränvin vi af-
sagt oss, hafva väl i början ej tyckt så mycket om
den, ty den syntes oss ej sträng nog; men vid närma-
re skärskådande hafva vi funnit att den slutligen, fast-
än på annan väg än vi tänkt, måste föra till målet.
Dock jag öfvergår till min betraktelse.
Du vet att jag icke är något genie; men sundt men-
niskoförstånd inbillade jag mig hafva. — Jag funderade
och studerade — förstås i branvinsförfattningen — för
att kunna finna hvarest jag, som ämnar att nu i vår
flytta från mitt lilla trefliga hem, till Stora Taklösa i
Westergöthland, eger lof att bränna bränvin för de för-
sta månaderna af året. — Författningen säger dock ej
ett ord derom. Jag tänkte först att bränna der det
kan ske, nemligen här, hvarest jag ämnar bo till den
14:de Mars; men fann snart att jag då blifvit ett rof
för länsmannen, enligt 39 . af författningen. Slutligen
anmälte jag mig dock att bränna — der det icke kan ske,
d. v. s. dit jag efter nämnde tids förlopp ämnar flyt-
ta; och då jag således både skattar och icke bränner,
så hoppas jag att denna utmärkta patriotism . skall åt-
minstone skaffa mig något lull-lull att bära i knapp-
hålet. — Du torde kanske tycka att det borde före-
skrifvas af författningen, hvar flyttande hemmansåboer
skola få utöfva sin bränvinsbränningsrättighet för nämn-
de månader, men 1:o hade jag då cj kunnat få visa
min patriotism och 2:o hade då utflyttande åboer brännt,
hvarifrån de nu afskräckas genom författningens tystnad
i ett så vigtigt ämne, och hvarigenom hufvudsyftemålet ---
bränningens inskränkande — kanske bättre vinnes, än
genom något annat af författningens stadgauden.
Det andra missödet som hände mig, var det, att
jag, lockad af den Kongl. förordningens tvetydighet,
och en på densammas tvetydighet grundad, ännu tve-
tydigare Landshöfdingekungörelse, lät förleda mig att
låta omstämpla min enkla bränvinspanna, hvilken på
sitt med 2erugo nobilis prydda bröst bar den modesta
stämpeln af 44 kannor. — (Jag hade enligt 8 . icke
behöft göra det, men enligt den 14:de i samma författning
var jag dertill. skyldig) — Min panna, som nu mättes och
stämplades, mistade sitt gamla märke och sin zxrugo,
erhöll 55 kannors rymd, genom förändrade mätnings-
principer, och jag återsåg henre med samma förvåning,
som en gammal fader återser sin ädle son, sedan den-
ne talat upp sig på Riddarhuset under en riksdag,
och nu återvänder till hemmet med ny stämpel af t.
ex. en gyllne nyckel (ej på bröstet eller hatten liksom
bränvinspannan, utan sittande på något annat ställe)
men — liksom bränvinspannan — med högre rang och
mindre värde,
Som emedlertid missräkning ej är betalnihg så hade
jag ämnat hos Konungens Befallningshafvande aahålla
att pannan finge beräknas till sin rättmätiga rymd, d.
v. s. den för hvilken jag hade skattat, om jag icke lå-
tit locka mig i snaran, och efter hvilken alla mina
grånnar skatta, utan att deras redskap är konfiskabelt.—
Åtminstone, så tänkte jag, kunde Konungens Befallnings-
hafvande få sig litet bryderi, — Denna gången var jag dock
klokare, och undvek visligen en ny kestnad, som säkert
icke medfört några resultater, tynog känner Konungens
Befallningshafvande att det går an att dömma efter sundt
förnuft, när lagen är emot, och efter lagen, när sunda
förnuftet är emot. — Förnuftsenligt och orättvisligen
hade jag bort tappa. Jag teg derföre och sväljde
min förtret.
Det synes således som vore det en brist i författnin-
gen, att ej stadga dälla bränvinspannors ommåätning,
sedan mätningsgrunderna bhfvit förändrade; men det är
ej svårt att inse, det rätta orsaken härtill bör sökas i
lagstiftarens, under så höga bränvinsafgifter, ganska ra-
turliga undseende med, och milda skonsamhet emot de
gamla egarne af enkla och ärliga bränvinspannor).
1 AR 4 MAR Jas ARR AT P0