traktaten i Chunhiar Iskelessi wäckte vid Engelska och
Fransyska hofven. Dessa makter, som visade den stör-
sta likgilltighet i ett ögonblick, då Ottomanniska thro-
nen var nära sitt fall, sågo i den akt, som betryggade
dess försvar mot hvarje fiende i framtiden, en så rik
källa till fara, att de kände sig förpligtade att -protes-
tera mot berörde traktat. - Men långt ifrån att dessa
kabinetters föreställningar bragte Kejsaren att vika från
sina föresatser, beseglade han tvertom ännu mera trak-
taten med Porien derigenom, att han i Europas åsyn
förklarade, att han, i fall de händelser inträffade, som
traktaten förutsatte, skulle uppfylla sina löften på ett
sätt, som om Englands och Frankrikes protest aldrig
ägt rum... Kabinetiet i St, Petersburg har med djup
bedröfvelse förmärkt att Porten, i stället att lemna ge-
hör och inflytande åt dessa värdiga och fasta grund-
satser, tvertom användt alla mojliga medel, för att vin-
na Englands och Frankrikes vänskap; att (en ormstän-
dighet, som är utan exempel i rikets annzeler) Porten
häller ständiga ambassadörer vid dessa båda hef, och
vid mer än ett tillfälle uppdragit åt dem missioner,
hvilkas lyckliga utgång skulle hafva bidragit att försva-
ga, om ej tillintetgöra de vänskapsband, som för när-
varande så lyckligt förena Ryssland och Turkiet. Hr v.
Buteniew förklarar sig derpå befullmäktigad att yttra
för Porten, att Kejsaren anser dess förhållande mot
Engelska kabinettet för ganska tadelvärdt, då detta kabi-
netts erkända syftemål i afseende på Orienten är neu-
traliserande eller tillintetgörande af alliansen mellan Ryss-
land och Porten, samt finner det derjemte högeligen för-
olämpande och otacksamt, då upphörandet af de förra
vänliga förhållanderne mellan Kejsaren och kabinettet i
St. James hufvudsakligen, om icke helt och hållet, hade
till orsak hans intervention till Sultans bästa, och de
förbindelser Kejsaren åtagit sig, då han i farans stund
samlade sina truppar omkring Ottomaniska thronen.
Hans Kejserliga Maj:t, fortfar noten, har med förvå-
ning sett att Sultan, döf för sitt eget bästa och för hvar-
je vänskapsfullt råd, authoriserat Engelska regeringen att
inrätta en kommunikation på Eufrat, genom ångfartyg,
och, ännu mera, gynnat utförandet af dess ärelystna pla-
ner i Egypten, derigenom att Porten utfärdat en fir-
man (emotde Egyptiska monopolierne) som, då det gyn-
nande ögonblicket ar inne, kan tjena till att gifva åt
anfallet på Ståthållaren i nämnde land en anstrykning af
rättvisa. Sedan Kejsaren förgåfves varnat Sultan för de
faror, för hvilka han skulle blottställa sitt rike genom ef-
tergift för Brittiska regeringens fordringar, känner han
sig nu förpligtad att underrätta Porten derom, att, i fall
frendtligheter skulle utbrista mellan England och Ståthål-
laren i Egypten, i följd af den senares vägran att ställa
sig Sultans firman till efterrättelse, så kunde Ryssland
icke förblifva passiv åskådare af en så olika strid, utan
skulle genom omständigheternes tvång se sig försatt i ett
läge, som icke längre gjorde förtfarandet af de hittillsva-
rande vänliga förhållarderne möjligt.
Af denna: not, säger Times, hade Porten lemnat En-
gelske: ambassadören del, hvilket föranledt honom att of-
ficiellt förklara Reis Effendi, att England icke hade för
afsigt att uppträda fiendtligt mot Ryssland, så framt det
icke sjelft blef angripet af denna makt. Allarykten om
en tillämnad-krigsförklaring af England möt: Ryssland
voro, enligt ambassadörens försäkran, fullkomligt ogrun-
dade.