traktaten i Chunhiar Iskelessi wäckte vid Engelska och Fransyska hofven. Dessa makter, som visade den största likgilltighet i ett ögonblick, då Ottomanniska thronen var nära sitt fall, sågo i den akt, som betryggade dess försvar mot hvarje fiende i framtiden, en så rik källa till fara, att de kände sig förpligtade att -protestera mot berörde traktat. Men långt ifrån att dessa kabinetters föreställningar bragte Kejsaren att vika från sina föresatser, beseglade han tvertom ännu mera traktaten med Porien derigenom, att han i Europas åsyn förklarade, att han, i fall de händelser inträffade, som traktaten förutsatte, skulle uppfylla sina löften på ett sätt, som om Englands och Frankrikes protest aldrig ägt rum... Kabinetiet i St, Petersburg har med djup bedröfvelse förmärkt att Porten, i stället att lemna gehör och inflytande åt dessa värdiga och fasta grundsatser, tvertom användt alla mojliga medel, för att vinna Englands och Frankrikes vänskap; att (en ormständighet, som är utan exempel i rikets annzeler) Porten häller ständiga ambassadörer vid dessa båda hef, och vid mer än ett tillfälle uppdragit åt dem missioner, hvilkas lyckliga utgång skulle hafva bidragit att försvaga, om ej tillintetgöra de vänskapsband, som för närvarande så lyckligt förena Ryssland och Turkiet. Hr v. Buteniew förklarar sig derpå befullmäktigad att yttra för Porten, att Kejsaren anser dess förhållande mot Engelska kabinettet för ganska tadelvärdt, då detta kabinetts erkända syftemål i afseende på Orienten är neutraliserande eller tillintetgörande af alliansen mellan Ryssland och Porten, samt finner det derjemte högeligen förolämpande och otacksamt, då upphörandet af de förra vänliga förhållanderne mellan Kejsaren och kabinettet i St. James hufvudsakligen, om icke helt och hållet, hade till orsak hans intervention till Sultans bästa, och de förbindelser Kejsaren åtagit sig, då han i farans stund samlade sina truppar omkring Ottomaniska thronen. Hans Kejserliga Maj:t, fortfar noten, har med förvåning sett att Sultan, döf för sitt eget bästa och för hvarje vänskapsfullt råd, authoriserat Engelska regeringen att inrätta en kommunikation på Eufrat, genom ångfartyg, och, ännu mera, gynnat utförandet af dess ärelystna planer i Egypten, derigenom att Porten utfärdat en firman (emotde Egyptiska monopolierne) som, då det gynnande ögonblicket ar inne, kan tjena till att gifva åt anfallet på Ståthållaren i nämnde land en anstrykning af rättvisa. Sedan Kejsaren förgåfves varnat Sultan för de faror, för hvilka han skulle blottställa sitt rike genom eftergift för Brittiska regeringens fordringar, känner han sig nu förpligtad att underrätta Porten derom, att, i fall frendtligheter skulle utbrista mellan England och Ståthållaren i Egypten, i följd af den senares vägran att ställa sig Sultans firman till efterrättelse, så kunde Ryssland icke förblifva passiv åskådare af en så olika strid, utan skulle genom omständigheternes tvång se sig försatt i ett läge, som icke längre gjorde förtfarandet af de hittillsvarande vänliga förhållarderne möjligt. Af denna: not, säger Times, hade Porten lemnat Engelske: ambassadören del, hvilket föranledt honom att officiellt förklara Reis Effendi, att England icke hade för afsigt att uppträda fiendtligt mot Ryssland, så framt det icke sjelft blef angripet af denna makt. Allarykten om en tillämnad-krigsförklaring af England möt: Ryssland voro, enligt ambassadörens försäkran, fullkomligt ogrundade.