STOCKHOLM den 25 April. Dagens utländska poster medförde tidningar från Paris och London af den 15, samt från Hamburg af den 19: dennes. så Frankrike. Kamrarnes diskussioner hafva på några dagar varit rätt interessanta. Pårerne hålla på med ansvarighetslagen, som hotar att blifva ett långvarigt öfverläggningsämne ; redan första punkten gaf anledning till en sådan tvist, att hela lagförslaget återremitterades till utskottet. För våra författare i statsläran skulle dessa diskussioner vara mycket upplysande. Deputerede Kammaren har under öfverläggning tulllagen. På det ifrigaste diskuteras om lämpligheten af höga, förbudliknande lagar, eller af handelsfrihet. Grefve Jsubert höll emot denna frihet ett tal, som vi, om tillfälle gifves, skola meddela, såsom ett prof på den ursinniga ultraismens åsigt af äfven denna frihet: Ständiga sidobugg gjordes mot de nyare bemödanderna för industriens och kommunikationerhas upphjälpande, såsom mouvementspartiets uppviglingar mot egendomsherrarna. (Man mins John Bulls och Minervas korståg mot jernvägarna). Den 1 Maj, såsom Konungens namnsdag, tros komma att firas med en hop politiska benådningar. Dylika brukar man dock icke utdela annars än efter ansökning. Derföre skall en pölis-kommissarie blifvit skickad ull Ham, för att förmå Ex-ministrarna att begära nåd. De lära dock hafva förklarat sig. icke kunna begära någon nåd af den nu varande regeringen. De fyra döde skola icke trifvas ihop; Peyronnet äri beständig osämja med Polignac, Chantelauze och Guernon. Fru Polignac uppehåller sig alltid hos sin man så länge, tills hon är färdig till barnsäng, och reser då till England att accouchera, emedan barnen efter fransk lag äro oäkta, då fadren är död och äktenskapet upplöst. — Man anmärker såsom en besynnerlig händelse, att en polisagent är på Ham till bevakning anställd, som heter Charles Dice. Detta läses, som man vet, lika med Charles Dix (Carl Xx). Spanien. Den pluralitet, hvarpå ministeren ansett sig kunna räkna, synes alldeles icke så gifven, som man hittills antagit: I sessionen den 7 bevisades detta på ett omisskänneligt sätt, genom debatten öfveren petition från General Serano i Saragossa. Han hade der blifvit vald till procurador, och hos Regeringen anhållit om tillåtelse att intaga sin plats i kammaren. Denna begäran hade han fem gånger förnyat, men den hade lemnats obesvarad, hvarföre han, såsom sista utvägen, nu vände sig dermed till kammaren. Hans ansökning, att bli befriad från sitt armee-befäl, och få komraoa till Madrid, understöddes med mycken värma af Hr Jsturiz. Krigsministerns, Grefve Almodovars motstånd och hans invändning, att generalen vore oumbärlig på sin post, gjorde föga verkan, och förmådde i synnerhet icke förminska effekten af oppositionens påstående, att ministrarne fruktade General Serano såsom en förstärkning i sina motståndares leder, Efter en häftig debatt beslöt kammaren, med 57 röster mot 56, bifall åt peti