Ack! jag älskar innerligen detta land. DetYIärlävälsig-
nadt med ymnighet utan mått. Ingen brännande sol
förtorkar det till ofruktbarhet, ingen vinterns drifyva fry-
ser bort alstringskraften i dess sköte. Alltid gröna, all-
tid förtjusande, resa sig dess berg mot himlahvalfvet,
och strömmarne dansa utför klippan med en musik, som
talar hksom evighetens språk om strömmens friskhet,
dalens grönska, bergets majestätiska hjessa och-slätter-
nes fruktbarhet dernedanföre. (Höga och långvariga
bifallsrop.) Förlåten mig att min starka känsla fått
häntöra mig. Talaren fortfor nu med uppräknande af
de föreslagna åtgärderne till Irlands bästa, och kom
till den tredje, som angick användande af de öfverflö-
diga kyrkoinkomsterne till folkuppfostran och andra
nyttiga allmänna ändamål; och sedan. han vederlagt To-
ries invänningar deremot, kom han till frågan om refor-
men inom municipal korporationerne. - Underhuset —
sade han — hade beslutit att Irland skulle få korpora-
tronsreform. Billen härom, som passerat Underhuset,
var nu på vägen till Ofverhuset. Hvilzen förening af
visdom skulle den icke stöta på der — hvilken vinter-
gata af statsmän kom ej ätt sprida sitt ljus öfver den.
Lyadhurstar och Winchelseaer, Rodens och Newcastlar
och Lord Wynford, den värste bland dem allesamman.
—FTalaren ville icke nämna dem vid namn, han ville
säga — resten af Lorderne. Reform af Öfverhuset var
ett ämne, som varit mycket å bane förlidet år. Tala-
ren fordrade ingen sådan reform för närvarande. De
lagförslag han nu uppräknat, komme till Lorderne för
att af dem handläggas. Deras Herrligheter skulle antingen
bifalla eller förkasta dem. Om de biföllo dem, så kom-
mer frågan om reform af Ofverhuset att uppskjutas till
dess man finge se, huruvida de beslutit att göra ännu
mera ondt. Om de förkastade dem, så hade de sig
sjelfva att skylla för följderne. (Hör! hör!) Han varnade
Deras Herrligher från detta tum, de stodo : inför folkets
domstol, och deras politiska tillvaro berodde af deras
egen klokhet och försigtighet, ty de borde icke för myc-
ket räkna på Engelska folkets ädelmod. (Bifallsrop.)
Talaren ville icke mera yrka på unionens upphåafvande;
om rättvisa, vederfors Irland. Han lyckönskade: folket i
Nottingham att hafva skickat såå förträffliga representan-
ter till parlamentet, af hvilka en (general Ferguson) stod
vid hans sida; och slöt, med en målning af de blodiga
uppträdena vid Rathcormac och PInniscarra, hvilka borde
väcka de närvarandes sympathier, att förena sig med ta-
laren- i bemödandet att förekomma sådana. förfärliga
scener, och i hans lösen: rätivisa åt Irland!