Ack! jag älskar innerligen detta land. DetYIärlävälsignadt med ymnighet utan mått. Ingen brännande sol förtorkar det till ofruktbarhet, ingen vinterns drifyva fryser bort alstringskraften i dess sköte. Alltid gröna, alltid förtjusande, resa sig dess berg mot himlahvalfvet, och strömmarne dansa utför klippan med en musik, som talar hksom evighetens språk om strömmens friskhet, dalens grönska, bergets majestätiska hjessa och-slätternes fruktbarhet dernedanföre. (Höga och långvariga bifallsrop.) Förlåten mig att min starka känsla fått häntöra mig. Talaren fortfor nu med uppräknande af de föreslagna åtgärderne till Irlands bästa, och kom till den tredje, som angick användande af de öfverflödiga kyrkoinkomsterne till folkuppfostran och andra nyttiga allmänna ändamål; och sedan. han vederlagt Tories invänningar deremot, kom han till frågan om reformen inom municipal korporationerne. Underhuset — sade han — hade beslutit att Irland skulle få korporatronsreform. Billen härom, som passerat Underhuset, var nu på vägen till Ofverhuset. Hvilzen förening af visdom skulle den icke stöta på der — hvilken vintergata af statsmän kom ej ätt sprida sitt ljus öfver den. Lyadhurstar och Winchelseaer, Rodens och Newcastlar och Lord Wynford, den värste bland dem allesamman. —FTalaren ville icke nämna dem vid namn, han ville säga — resten af Lorderne. Reform af Öfverhuset var ett ämne, som varit mycket å bane förlidet år. Talaren fordrade ingen sådan reform för närvarande. De lagförslag han nu uppräknat, komme till Lorderne för att af dem handläggas. Deras Herrligheter skulle antingen bifalla eller förkasta dem. Om de biföllo dem, så kommer frågan om reform af Ofverhuset att uppskjutas till dess man finge se, huruvida de beslutit att göra ännu mera ondt. Om de förkastade dem, så hade de sig sjelfva att skylla för följderne. (Hör! hör!) Han varnade Deras Herrligher från detta tum, de stodo : inför folkets domstol, och deras politiska tillvaro berodde af deras egen klokhet och försigtighet, ty de borde icke för mycket räkna på Engelska folkets ädelmod. (Bifallsrop.) Talaren ville icke mera yrka på unionens upphåafvande; om rättvisa, vederfors Irland. Han lyckönskade: folket i Nottingham att hafva skickat såå förträffliga representanter till parlamentet, af hvilka en (general Ferguson) stod vid hans sida; och slöt, med en målning af de blodiga uppträdena vid Rathcormac och PInniscarra, hvilka borde väcka de närvarandes sympathier, att förena sig med talareni bemödandet att förekomma sådana. förfärliga scener, och i hans lösen: rätivisa åt Irland!