För en knipphammare med eldstad för knippbandoch bultjernssmide 130 läster. För räckhammare med eldstad för redskaps eller liesmide eller bräanståls uträckande 130 läster; för 2 eller 3 spikbamrar med äsja 120; för 4 till 6 spikhamrar med 2 eldstäder 240; för en stålugn 300; för en härd med hammare till brännståls garfning 300; för ett plåtverk 3 a 400 famnar ved årligen, efter antalet af glödgugnar. i För anläggning af s. k. puddlhngsugnar, vällugnar och valsjern tll uträckning af stängoch ämnesjern anser kollegium icke någon beräkning kunna göras af vedbehofvet, i brist på erfarenhet om tillverkningssättet, samti der konsumtionen af bränsle så mycket beror på flamugmarnes konstruktion och antal, utan föreslår att föreskriften derom må bero af serskild pröfning för hvarje fall. Såsom en nödvändigbet för det större tillverkningsbelopp, som genom förbättrade arbetsmeioder kan uppkomma vid en stångjernshärd medelst den sålunda föreslagna förändringen, anser Kollegium åfven blifva nödigt och föreslår, att egare af flera helfria härdar hädanefter må, utan serskild anmälan, vara berättigade alt begagna en hammare för hvarje härd. För öfrigt innefattar förslaget, som upptages i 40 serskilda .S., en mängd föreskrifter angående den blifvande beskatiningen — en sak som man hos oss icke glömmer, — samt angående sättet för erhållande af privilegier till nya smidesverkstader eller förändringar deraf. Anmärkningsvärdt är härvid i synnerhet, att Kollegium föreslår, det Konungen sjelf fortfaraude skall pröfva och afgöra om hvarje anläggning iaf ny stångjernshärd, som kan sökas i riket. Det är likväl förut tillräckligt konstateradt, att eit af hufvudfelen i vårt statsbestyr är, att Regeringen alltför mycket belastat sig med. omedelbar behandling af enskilda angelägenheter och småsaker, och det är då förundransvärdt, att man icke nu såker begagna ett tillfälle att frångä detta system, hvilket torde utgöra en af hufvudorsakerne, hvarföre våra hushållsförfattningar äro så småaktiga och den ena korsar den andra. Dessutom har Kollegium äfven föreslagit bibehål!andet af ett annat onyttigt stadgande, neml. att, sedan Konungen meddelat sin resolution, skall Kollegium till yttermera visso utfärda privilegium å samma sak, likasom om Konungens tillstånd icke vors nog kraftigt, utan att det kongl. kollegium tillika säger: Amen! I frågor om masugnsanlaggningar, smidesflyttningar och manufaktursmiden, skulle kollegium dock få resolvera, på sätt äfven hittills vsrit öfligt, utan att besvara Konungen dermed. Den påtagliga brist på konseqvens som ligger häruti, kan ifrån början icke hafva uppkommit annat än ifrån begäret att etablera en löjlig rangskillnad emellan stångjernshärdar och masugnar, och göra de förra tll ett slags konungens trotjenare; ty hvarföre skall det eljest vara mer nödvändigt, att Sverges konung, som i vårt tycke kan och bör hafva mycket vigligare att bestyra, och utan tvifvel äfven har det, emedan man vid riksdagarna erfarit, att åtskilliga af rikets ständer begärda, mera omfattande, åtgärder icke medhunnits, ovillkorligen skall allena besluta, om ep smideshärd skall få anläggas i en aflägsen trakt afriket, än om sådant skall få ske med en masugn, ett glasbruk, ett bränneri, 0. s. v. Vi spå likväl, ehuru vi med nöje skuile öfvertygas ait hafva orätt, att begreppet om jura majestatica hos pluraliteten af dem, som komma att yttra sin tanka i konseljen odfver detta ämne, är så förblandadt och införlifvadt med begäret att få blanda sig i enskilda småsaker, att den påtagliga orimligheten af Mojestätets befattning härmed icke blifver ansedt för något skäl att vidtaga en förändring; men vi hafva åt-: minstone velat antyda densamma, på det man ej må efteråt kupna säga, att denna punkt blifvit förbisedd. I anseende på skatten har koll-gium upställt tvenne alternativa förslag, det ena, att en fix skatt skulle erläggas för hvarje härd, neml. i de förut uppräknade tackjernsnergslagen a 9 skeppund, och inom de öfriga orterna 6 till 7 skeppund för härden, efter brukens olika belägenhet; det andra alternativet är att beräkna skatten efter tillverkningsbeloppet på hvarje härd till åtta skeppund, på de första 400, och derefter ett skeppund för hvarje 100. Vi skola vid ett annat tillfälle återkomma med mera utförlighet till detta för Svenska industrien så vigtiga förslag, deri kollegium lemnat tillfälle till en icke obetydlig skörd af återstående anmärkningar, äfven i afse-ende på den portion tillökning i beskattningen, som härvid icke blifvit försummad å en näringsgren, hvilken det vid ett annat tillfälle skall visas, är tyngst beskattadiaf alla industrigrenar och tyngre än sjelfva jordbruket.