relse! hvilket lyckligt land! der en så jemförelsevis obetydiig förseelse, som det ofrivilliga förskingrandet för staten af 230 Rdr medför en så noggrann undersökning och ådrager ett helt embetsverk en så sträng förebråelse af högsta makten! Hvad bör då icke ske i vigtigare ärender! och är det väl täukbart att någon större pligtförsummelse, någon grof vårdslöshet eller misshushållning rågonsin der kan ega rum? Vi vilja här icke undersöka huruvida denna slutsats är riktig, eller huruvida det bekanta ordspråket om myggor som silas och kameler som sväljas , möjligtvis äfven här eger sin tillämpning — endast det anförda förhållandet med Regements-Kommisarien Silfverbrands resor tyckes gifva skäl till en dylik misstanka, — vi vilja blott erinra om den oformligheten , att ett helt embetsverk, tillika med dess chef, som står i spetsen för en vigtig förvaltningsgren och kan anses svara mot en minister i ett annat land, ådrager sig ett bestämdt och offentligt uttaladt ogillande af monarken, och lika fullt icke allenas: qvarbliiver på sin post i full utöfning af alla dess attributioner, utan till och med i full besittning af monarkens enskilda ynnest! Är då ogillandet blott en formalitet, för syns skull tillkännagifvet? I sådant fall synes det en olämplig formalitet, emedan det nedsätter embetsverket och beröfvar det en del af sin värdighet inför opinionen. Revisorerne ha vidare anmärkt, att Amiralen Hr Grefve Cronstedt i löner och arfvoden uppbär ett sammanräknadt belopp af 7,200 R:dr bauko, utom sina boställsrtum, hvarföre de tillstyrka ständerna, att hos Kongl. Maj:t göra anhållan om reglering af göromålen inom Stor-Amirals-embetets afdelningar och indragning af arfvodet för förvaltningens chef. (Fortsättning följer.)