Det kunde icke fela, att en rapsakning, af sådan be-
skaffenhet, skulle bära lika beskaffade frukter. I slut-
liga utslaget finnes Rådhusrätten hafva förkastat åtskillige
vittnen, såsom, efter aflagde vittnesmål, tilltalade, enuru
icke om brott öfvertygade; hvarefter Rådhusrätten icke
bättre bibehållit denna grund, än att de af mig från
målets början tilltalade kustbevakare förklaras för goda
vittnen. Jag har i mine slutpåståenden vid Rådhusrät-
ten, hvilka i ett tryckt exemplar bifogas, sökt visa de
skäl och omständigheter, som tala för sanningen af det
emot kustbevakarne af mig instämde åtal. Desse skäl
och omständigheter, af Rådhusrätten icke ens upptagne,
mindre vederlagde, åberopar jag ytterligare, med förny-
ande af mitt derifrån härledda påstående om de till-
talades åläggande, att edeligen värja sig från åtalet.
Såväl i beskrifningen af händelsen, som i upptagan-
det af de omständigheter, Rådhusrätten velat lägga mig
till last, förråder utslaget ett lån från åklagarens och
kustbevakarnes uppgifter, hvilka med en prioriterad tro .
värdighet, som torde vara mera sällsynt, än förtjent,
gått att utesluta de sanningar, ojäfvige vittnen intygat.
I förenämda, visserligen icke spegelklara källa har Råd-
husrätten skådat de bilder af mitt uppförande vid till-
fället, hvilka i utslaget framställas: såsom; att jag skall
hafva yttrat farhåga för visitationen och ropat: gå ef-
ter folk, att jag i sådant ärende skall hafva utsändt
min bodbetjening, och att jag icke skall hafva vidtagit
någon kraftig åtgärd till det ankomna folkets af-
visande, förr än varorna blifvit bortförda. Det
var naturligt, att jag, vid de ankomne kustbe-
vakarnes , besök och underrättelsen om deras ä-
rende, hvaraf begge delarna på våldsamt sätt antyddes,
gjorde mig angelågen om skyndsamt anskaffande af
vittnen, helst intet, å kustbevakarnes sida, försäkrade
mig emot misshandling tll person och egendom, men
allt bådade mig den vildaste plundring, sedan kustbeva-
karne redan på: förhand förklarat stämplarne å mina
varor vara falska. Jag skyndade derföre till det, gent
emot mitt belägna hus, för att anmoda Handlanden
Ackerblom om dess närvaro, men erhöll af honom, :på
sätt han vittnat, ett nekande svar, i anseende hvartill
jag föranläts utskicka bud tiil andra personer; och än-
damålet af denna budskickning, som verkställdes innan
Handlanden Stenbergs ankomst, kumde så mycket min
dre upphäfvas ef hans närvaro, som ett enda vittne
var otillräckligt, och utgången dessutom nogsamt åda-
galagt, att jag, för att fullständigt bevisa alla tilldragel-
ser vid tillfället, snarare haft för få, än för många vitt-
nen. - Lyckligtvis voro, vid tullbetjenternes ankomst,
några personer i saluboden närvarande, hvilka hafva in-
tygat savningslösheten af kustbevakarnes uppgift, att
jag skall hafva låtit tillkalla folk; och jag skall bjuda
till, att ännu ytterligare ådagaligga oförskämdheten af
denna upgift, hvilken dock, i anseende till dess ur-
sprung, vida mindre väcker min förundran , än
RådbusRättens försök, att af fabriksarbetaren Hans
Perssons vittnesmål, fastän vederlagdt af Fabrikören
Fischer och flere andre vittnens sammanstämmande be-
rättelser, skapa ett bevis, icke emot den af Hans Pers-
son omvittnade person, hvars uttryck han på ett fånigt
sätt återgifvit, men emot mig, som hvarken varit när-
varande vid eller afvetat deras samtal.
Rådhus-Rätten säger sig halva grauskat målets alla
omständigheter i sammanhang. Detta vågar jag bestri-
da; ty det är vppenbart, att Rådhus-Rätten icke låtit
sig till betraktande förekomma mer, än ena sidan af
saken, nemligen den, som framställer åklagaremaktens
vilja. Rådhus-Rätten skulle annars icke, i en laglös
opposition emot alla de vittnesmål, som fulltyga mitt
bemödande, att, ända ifrån folkflockens ankomst, af-
lägsna den från mitt hus och hindra mina varors bort-
förande, hafva antagit det, lika så sanvningsvidriga, som
i laglig väg obestyrkta förhållande, att jag befrämjat
detta våld; Rådhusrätten skulle icke heller hafva till-
dömt kustbevakarne Månsson, Rosengren och Levau en
sakkunnighet, den de sjelfve erkänt sig icke ega, att
urskilja de hos mig anhållne vorors in- eller utländska
beskaffenhet, eller en förmåga, att, utan undersökning,
kunna erfara, huruvida de anhållne klädesstyckena vo-
ro stämplade eller icke; icke heller skulle Rådhusrät-
ten, då den gått att dömma efier sannolikheter i ett
mål, der lagen föreskrifvit ett annat bevisningssätt, haf-
va vägrat afseende på det af mig fulltygade förhållan-
de, att jag sistl. år dels införtullade och dels på kon-
fiskations-auktioner inropt ett betydligt belopp af så-
dane varor, som kustbevakarne föregifva sig hafva till
en ringa del af mig anhållit.
Om Rådhusrätten, såsom det egnar en domstol,
låtit lagens föreskrifter enväldigt afgöra sakens utgång,
så skulle Rådhusrätten hafva funnit: att de af åklaga-
ren såsom vittnen begagnade kustbevakare, hvilka icke
allenast från målets början deltagit deri, såsom parter,
utan äfven, i följd af den misshandling, de vid upp- ):
trädet lidit, varit såsom målsegare att anse, icke bort I