Kommissionen till pröfning af Hr Campos budget, har nugafgifvit sin berättelse, hvilken uppdagar, att statens finanser befinna sig i en vida fördelaktigare ställning, än finansminstern sjelf uppgifvit, ett i statsbudgeternas historia förmodligen hitintills oerhördt faktum. Det felas honom endast 2000 till 2,500 contos, och den utan intresse löpande skulden är icke betydlig. — Hr Campos ville, i förargelsen häröfver resignera, men hans kolleger hafva öfvertalat honom, att stanna qvar till Priss Ferdinands ankomst. — Orsaken till Don Miguels afresa från Rom, uppgifves vara, att hån vid en kyrkoceremoni råkat få sin plats bredvid en vacker : Engelska, den fordaa Miss Talbot, nu mera gift med Prins Borghese, hvilken han gjort en så oskicklig kärIeksförklaving, att Prinsen följande morgon utmanat honom. Don Miguel fann icke för godt, att antaga utmaningen, som han sade, för att icke sätta sin motståndare i den svåra nödvändighet, att göra sig skyldig tili en förgripelse mot ett krönt hufvud.? Den förolämpade mannen åtnöjdes emellertid icke härmed, utan Påfven sjelf måste blanda sig 1 saken. Moan lärer derföre na gifvit Don Miguel det råd, att aflagsna sig från Bom. . s Österrike. Stora förberedelser göras i Prag till Kejsar Ferdinands . förestående kröning. Gamla Slottet sättes åter i skick, och den såkallade Spanska salen, som rymmer 5 å 6000 personer, har blifvit helt och hållet restaurerad. Carl X, som ännu bebor slottet, kommer att i början af Maj begifva sig till Töplitz, för att der nyttja baden, hvilka förlidet år bekommo honom särdeles väl. Efter slutad badkur säges han -komma att för alltid lemna Böhmen, och flytta till lustslottet Mirabell i granskapet af Salzburg. Nöjet att få se det höga Kejsareparet smordt i Prag kommer att, -utom alla andra utgifter i och för ceremonien och fåterne, kosta Böhmarne 55,000 dukater, under rubrik af: krönings-skänk till Kejsaren och Kejsarinnan. Den förre får 30,000 och hans gemål 25,000 dukater. — Detta kan med skäl kallas en gammal god sedvänja, om ej för folket i Böhmen, åtminstone för regenten, och Österrikiska Statstidningen försummar förmodligen icke, att bevisa dess nära samband med den monarkiska principens upprätthållande mot tidens ungmod och förderfliga nyhetslystnad. Det påstås att Rysslands vägran att tillåta upplag af stenkol på några af öarne vid Donaumynningarne, för Österrikes ångbåtsfärder på denna flod, ledt till kallsinnighbet och explikationer mellan de båda hofven. En karantänsreglering vid Donaumynningarne har dessutom nyligen blifvit vidtagen från Ryska sidan, som kommer att betydligen genera handeln på denna flod, både för Osterrike och andra makter. På öarne Leti och Georgewsk, vid Donaus utlopp, kommer nemligen att anläggas en karantän; men inga varor få der renas, utan måste, för undergående af denna process, skickas antingen till Odessa eller Ismail. Syftningen är tydligen att monopolisera handeln på Donau tiil lfördel för Odessa. Oaktadt all den möda skriftställare i Rysslands sold göra sig, att framställa Österrikes medverkan vid Krakaus ockupation såsom ett osvikligt bevis på den rådande harmonien och förtroligheten mellan Österrike och Ryssland, visa sig dock ej få ämnen till kollisioner mellan dessa makter, i de frågor, som röra förhållanderne i Orienten. Af den bittra tonen mot Österrike och Furst Metternich i de depecher från grefve Pozzo di Borgo, som Portfolio publicerat, är det dessutom tillräckligt bekant, att Österrike ganska väl. inser oförenligheten af sitt och Rysslands intresse i Turkiska frågan; och att Osterrikarne nu förenade sig med Ryssarne att besätta Krsakau, betyder således alldeles ingenting annat, än att Osterrike, liksom de båda andra makterne, som styckat Polen, af den Gudomhga rättvisan är dömdt att darra för hvarje andedrägt af frihet, som ännu flämtar ur det söndertrampade Polens bröst. I Verona hafva Jesuiterne fått tillåtelse, att anlägga ett seminarium och en uppfostringsanstalt, hvarifrån de förmodligen komma att vidare utplantera sitt ädla säde bland Kejsarens trogna Italienska undersåtare. i Turkiet. Underrättelser från Konstantmopel at den 18 i förra månaden meddela den vigtiga nyheten, att en konvention, såsom det säges, under Engelsk bemedling, blifvit afslutad mellan Porten och Ryssland, hvarigenom dea sistnämnde makten förbinder sig att utrymma berörde fästning, hvilken Ryssarne hållit besatt alltsedan freden i Adrianopel. Sultan har deremot utfäst sig, att betaJa den ännu resterande krigskentributionen till Ryssland. — Kurirer afskickades från såväl Engelska, som Fransyska ambassadörerne till deras hof, med underrättelse om denna konvention. Det skall nu blifva interessant. att af de föliande händelserne förnimma hu