första stärkande mat, att nyttja efter den 4o dagars långa
fastan. Första ursprunget till denna sed igeniinnes dock
hos hedningarna, hvilka årligen på den tid, då de kristnas
Påsk infaller, hade sina äggspel och äggfester; då de,
ägg-gudarna till ära (Castor och Pollux, hvilka sades af
Jupiter blifvit kläckta ur ett ägg) anställde kapplöpningar
efter ägg, i Circus ovalis; eller en äggrund bana. Ännu öf-
vas hos oss täflingslekar bland barnen, med hårdkokta ägg af
flera kulörer, under Påskhelgen. .
Påsk-termin, (Terminus: Paschalis) är den dag, på hvil-
ken påskfullmånen infaller. Påsken måste, enl. Niexiska
mötesbeslutet, alltid firas Söndagen efter första fullmånen
af våren, Den dag, på hvilken solen går in i Väduren, är
vårens början; och således, om man fortfar att räkna till
dess första fullmåne infaller, så har man Påsk-termin
Annan Dag Påsk.
(enl Kyrkohistorien.)
I Artikeln om Påskhögtiden är nämndt, att hela Påsk
veckan, således äfven Måndagen firades. De nydöptes hvi-
ta årägt är också nämnd Alla spel, lekar och arbetsgöro
mål upphörde då. År 813 mildrades detta så vida, att man
ifrån Thorsdagen i samma vecka tillät arbeten före och ef-
ter messan, blott de icke voro bullrande. En Författare
talar endast om 3 bögtidsdagar, då de nödigaste göromål
på fältet tillätos; men dans förbjöds i allmänhet; och isyn-
nerhet qvinnorna att sy. — År 1524 förordnades, i anseen-
de till missbruken, att blott Måndagen och Tisdagen skulle
firas. — På Annandagen skyndade alla till dopvattnet; och
de nydöpta och deras dopvittnen erinrade sig, med ouphör-
liga sånger, i 7 dagar, Israeliternas gång genom Röda haf
vet. Detta var dock drägligt; men snart började man fram-
föra ormar af koppar, med ett ljus på hufvudet; vid hvil-
ket ljus påskljusen, och sedermera alla andra ljus tändes.
Efter band infördes komedier; i början blott ur Bibliska
historien; hvilken orimlighet beständigt tilltog, oagtadt
kyrkomöten och prester deremot ifrade, och 4 personer vid
ett sådant spektakel dödades. Der sådana farcer ej bruka-
des, kalasade man på ägg, uch sedan på honingskakor. Un-
ga personer samlade ägg i husen, isynnerhet hos faddrarna,
hvilka på denna dagen förnämligast undfägnades; hvadan
också namnet påskägg, och plägseden att dåi större mängd
förtära dem, lärer hafva uppkommit. — Ännu löjligare var
det, att qvinnorna på den första högtidsdagen fingo prygla
sina männer; och på Aanandagen fingo stryken betalt, för att
derigenom stärkas i iaktagande af en viss dem påbjaden 40
dagars återbållsamhet, som en påfve Liberius (utan synner-
lig liberalite) påbjöd; då förut, enligt Gamla Testamentets
plägsed, detta blygsamhetsoffer endast fordrades 3, 5 eller 7
dagar vid stora högtidligheter. — Något dylikt föreföll äf-
ven vid hedniska Gudinnan Cereris fest; men slutades van-
ligen äfven då med löje. hot