första stärkande mat, att nyttja efter den 4o dagars långa fastan. Första ursprunget till denna sed igeniinnes dock hos hedningarna, hvilka årligen på den tid, då de kristnas Påsk infaller, hade sina äggspel och äggfester; då de, ägg-gudarna till ära (Castor och Pollux, hvilka sades af Jupiter blifvit kläckta ur ett ägg) anställde kapplöpningar efter ägg, i Circus ovalis; eller en äggrund bana. Ännu öfvas hos oss täflingslekar bland barnen, med hårdkokta ägg af flera kulörer, under Påskhelgen. . Påsk-termin, (Terminus: Paschalis) är den dag, på hvilken påskfullmånen infaller. Påsken måste, enl. Niexiska mötesbeslutet, alltid firas Söndagen efter första fullmånen af våren, Den dag, på hvilken solen går in i Väduren, är vårens början; och således, om man fortfar att räkna till dess första fullmåne infaller, så har man Påsk-termin Annan Dag Påsk. (enl Kyrkohistorien.) I Artikeln om Påskhögtiden är nämndt, att hela Påsk veckan, således äfven Måndagen firades. De nydöptes hvita årägt är också nämnd Alla spel, lekar och arbetsgöro mål upphörde då. År 813 mildrades detta så vida, att man ifrån Thorsdagen i samma vecka tillät arbeten före och efter messan, blott de icke voro bullrande. En Författare talar endast om 3 bögtidsdagar, då de nödigaste göromål på fältet tillätos; men dans förbjöds i allmänhet; och isynnerhet qvinnorna att sy. — År 1524 förordnades, i anseende till missbruken, att blott Måndagen och Tisdagen skulle firas. — På Annandagen skyndade alla till dopvattnet; och de nydöpta och deras dopvittnen erinrade sig, med ouphörliga sånger, i 7 dagar, Israeliternas gång genom Röda haf vet. Detta var dock drägligt; men snart började man framföra ormar af koppar, med ett ljus på hufvudet; vid hvilket ljus påskljusen, och sedermera alla andra ljus tändes. Efter band infördes komedier; i början blott ur Bibliska historien; hvilken orimlighet beständigt tilltog, oagtadt kyrkomöten och prester deremot ifrade, och 4 personer vid ett sådant spektakel dödades. Der sådana farcer ej brukades, kalasade man på ägg, uch sedan på honingskakor. Unga personer samlade ägg i husen, isynnerhet hos faddrarna, hvilka på denna dagen förnämligast undfägnades; hvadan också namnet påskägg, och plägseden att dåi större mängd förtära dem, lärer hafva uppkommit. — Ännu löjligare var det, att qvinnorna på den första högtidsdagen fingo prygla sina männer; och på Aanandagen fingo stryken betalt, för att derigenom stärkas i iaktagande af en viss dem påbjaden 40 dagars återbållsamhet, som en påfve Liberius (utan synnerlig liberalite) påbjöd; då förut, enligt Gamla Testamentets plägsed, detta blygsamhetsoffer endast fordrades 3, 5 eller 7 dagar vid stora högtidligheter. — Något dylikt föreföll äfven vid hedniska Gudinnan Cereris fest; men slutades vanligen äfven då med löje. hot