innevånare, samt dervid samlat allt historiskt märk-
värdigt, som nan finner om de med oss besläg-
tade folkslagen. — Att mycket hypotbeiiskt i denna
historiens gryning måste förekomma, hvaröfver me-
nminogerne väl alltid kunna komma att blifva dela-
de, minskar ej författarens förtjenst. Så kunde man
invända mycket mot identiteten af Geterhas Di-
cenius och vår historiska Oden: den förre, ett slags
spekulatif filosof, som undervist sina Geteri astrono-
mi -och naturkunnighet och förbjöd ull och med all
vindrickning; den sednare åter en politisk lagstiftare,
söm med religionens tillbjelp ville bilda sitt folk till ett
krigaresamhälle och just derföre lofvade dem till belö-
ning en gång mjödbägaren uti Wallhall. Afven kunde
det vara förlätligt, om en sceptisk forskare vill anse hy-
pothesen om slägtskap mellan Trojanerna, Traciererna
och våra Skandinavier för en blott romantisk dikt, upp-
funnen i; medeltidens fantasirika tidehvarf. Men öfver-
hufvud är. ingenting lättare, än att uppkasta tvifvelsmål
öfver vår historias början och våra förfåders dunkla van-
dring från höga Asien till nordens fjellar.
På en någerlunda säkrare gruud inträder författaren
med Odens ankomst till Sverige och sedan han fått
yngligasagan till vägledare. Men Strinnholm har ej
bundit sig ensamt vid denna, utan äfven, så mycket
som möjligt, begagnat hvarje annan källa som kan kasta
ljus på forahäfderna — Emedlertid är, enligt vårt omdöme,
arbetets sista afdelning, eller framställningen af Sveriges
samhällsförfattning under hedniska tiden, blomman afhe-
la arbetet. Ty här har, jemte grundlighet i forskning, äf-
ven den klarket i begreppeas ordnande samt den kraft
och ledighet i stilen, som utmärker alla föregående
Strinnholmska arbeten, haft fullkomligt tillfälle att ut-
veckla sig.
Det är med nöje vi erfara, att vi snart kunna vänta
en fortsättning af detta arbete, och vi önska uppriktigt,
att allmänhetens deltagande måtte uppmuntra författaren,
att oafbrutit fullfölja sin påbörjade bana. E.