som da radde 1 regeringen, var mera egnad alt genom
kunglig nåd framkalla historieforskare, än egenteliga häf-
daiecknare. En enväldig konung må göra hvad han
behagar, men blomman utaf historien, en klassisk teck-
ning, måste utgå från folkets vilja. Sveriges första, e-
genteliga historieskrifvare, Dahlin, framkallades utaf
ständerna på 1740-talet. Han fullgjorde sitt uppdrag
så, att hvarje Svensk måste högakta skalden och litte-
ratören, för det han så väl löst sitt svåra problem,
samt ursäkta bristerna i detta arbete, då man påmin-
ner sig alla de distraktioner vistandet vid Lovisa Ulri-
kas vittra och flyktiga hof ålade honom. Mången sed-
nare. litteratör har med mycket mera ledighet, ej uträt-
tat hvad Dahlin åstadkom. Men Svenska historiens
lyckliga öde gjorde, att vid samma tid, eller föga sed-
nare, en historieforskare uppstod, som ställde sigi bredd
med de yppersta lärda i andra länder, och hvars min-
ne, såsom sådan, blir för alltid odödligt. Hvar och en
vet, att vi mena Lagerbring, och man kan med säker-
het säga, alt Svenska historieforskningen först med ho-
nom nått en fast och säker botten, samt den nödvän-
diga förberedelsen gjorts till klassiska verk i Svenska
historien. Katakteren af det straxt derpå följande Gu-
staf III:s tidehvarf, glänsande och ytligt, kunde föga bi-
draga till förmån för Svenska häfderne, som fordra all-
var och djup i sina yrken, ehuru Konungen med stor
nåd omfattade så väl en Lagerbring, som de fortjenst-
fulle forskarne Fant och Nordin. Annu mindre betyd-
lig vinst kunde väntas från :Gustaf Adolfs tid, hvars
änskränkthet hämmade all tankefrihet. - Man behöfver
blott erinra sig det sätt, hvarpå fortsättningen af Hal-
lenbergs historia förbjöds. - Också nedsjönk historiens
hela studium under denna sextonåriga jernålder, antin-
gen till några äreminnen, eller om ett större arbete ut-
kom, sådant som Kalmare-unionens historia, kunde ej
den strängare granskaren sakna skäl, att kalla det hi-
storia utan fakta. En enda verkligt genialisk natur
sysselsatte sig under denna tid med Svenska historien,
och det var G. A. Silfverstolpe. j
Först ett skönare tidehvart för Svenska historien up-
gick med revolutionen år 1809, då Svenska folket
bortryckte den bindel, som despotismen knutit för dess
mun, och återtog sin yttranderätt. — Likasom i alla
grenar af litteraturen, började äfven Svenska historiens
studium att få ett nytt lif, och mångfaldiga författare
upträdde, för att tillvinna sig ett blad ur. Clios krans.
Vi äro här tvungne att forbigå de mindre vigtigare ar-
betena i denna väg. Vi få ej en gång uppehålla oss
vid en Franzens, en Fryxells, en Afzelii, en Bruze-
Li, och en Lundblads förtjenster derom, för att komma
till de tvenne tvillings-stjernorna i Svenska historien,
som med allt skäl ådragit sig Svenska folkets högsta
uppmärksamhet, en Geijer och en Strinnholm. Lång
tid förflyter säkert, och vi önska det med allt skäl, in-
nan em fullständig karakteristik kan lembas af dessa bå-
da häfdatecknares likhet och olikhet. Oss tillhör endast
några anmärkningar. — Märkvärdigt är, att ödet redan
från början har tyekts bestamt så olika lefnadsbanor
för dessa så utmärkta häfdatecknare. — Lyckan tyckes
för alltid hafva ingått ett förbund med Geijer, för att
gå hans förtjenster till mötes. Redan vid tjugo års ål-
der grundlade han som student sin ryktbarhet genom att
vinna stora priset i Svenska Akademien, en utmärk-
ning, som några år derefter förnyades, och från denna
tideu har aldrig någon heder eller belöning felats, som
någonsin em svensk litteratör kan önska. Hans lärosal
har blifviv hedrad af Furstliga besök; och han har till
och med sett sig i tillfälle, att kunna af kärlek till sin
veterskap afslå Sverges högsta andeliga värdighet. Mot-
satt har förhållandet varit med Strinnholm, som hela
sitt lif igenom måst öfverlemna sim öfverlägsna själskraft
åt ett så godt som fientligt öde. — Redan i förväg af-
bröts, genom inskränkta vilkor, hans sträfvande till den
filosofiska graden, utan att likväl hindra honom, att
samla sig kunskaper, värdiga detta syfte, och då han
förmådd af behofven, valde boktryckareyrket, tvingade l
honom oförutsedda olyckor att afstå derifrån, samt att söka
sin bergning tills vidarei underordnade litcrära förhållanden. !
Men forskningslågan lefde hkväl i hans bröst. Han kände I
sig kallad till.en af Klios älsklingsr, och hvad betydde
yite omständigheter för cn mån, som ej fruktade, att i
hårdsste vinter nattetid vandra mellan Stockholm och
Upsala, för att hemta en eller annan historisk upplys-
ning? Först i sednare tider, och sedan Strinnholms för-
sta del af Vasa-ättens historia utkommit, börjar för-
tjenstulla mäns uppmärksamhet vändas på honom, som
slutligen föranledde Svenska Ständerna till deltagande i
hans öde. Må denna digression ursäktas oss, innan vi
våga några reflexioner öfver denna förtjente författares
skrifter. .
Geijer och Strinnholm äro i vissa afseenden med
hvarandra beslägtade naturer. Båda äro begåfvade med
utmärkt talang och en grundlig lärdom , båda brinna i
nit för sin sköna vetenskap, och båda hafva ett välde
-—-— . ov 2 a oh - aa ee ee